Tankar på att ta mitt liv (Försökt förändras, är ändå ensam och deprimerad) [/Mod.]

Onanerar inte ofta alls. Jag är emot porr utav olika anledningar och har inte kollat sådant under säkert ett års tid nu. Har dock smugit sig in lite på sistone får jag erkänna, men jag känner mig knappast stolt över det, skäms snarare och försöker fortsätta undvika att gå in på sånt. Men ibland blir det så ändå. Tyvärr.

Jag är rätt smal, men jag rasade i vikt när jag började styrketräna. Jag försöker äta så mycket och så bra jag kan och jag tror jag ligger rätt stabilt nu ändå. Mitt BMI ligger på normalnivå, dock i den lägre graden, så går jag ner mer så hamnar jag i underviktsklassen. Men jag trivs rätt bra med min kropp som den är just nu.

Negativa tankar har jag, speciellt ikväll. Men det kommer ur ett misslyckande. Mitt företag går inte framåt alls, jag hittar ingen som vill anställa mig. Jag har en vän som jag vill finnas där för, men det skiter sig just nu. Har dålig kontakt med min syster, och min pappa bryr sig inte alls, även om jag försöker ha en normal relation med honom.

Allt är bara så djävla jobbigt just nu. Jag var ute och gick för nån timma sedan och bara tänkte på allt. Jag tänkte på döden och hur det vore om jag bara släppte allt och sket i det här. Jag vill ju leva, men ingenting i mitt liv fungerar ju ändå. Det är så djävla tröttsamt att allt bara skall vara skit jämt.

Jag vet inte var jag ska göra detta, eller hur.

Jag önskar, verkligen önskar att det fanns någon i mitt liv som kunde hjälpa mig på vägen, eller visa mig vad jag bör göra. Men jag har inte funnit någon sådan person, och jag tror inte att det finns någon sådan heller. Jag kommer nog aldrig kunna räkna med någon annan än mig själv tyvärr.

Om du saknar alternativ och en väg ut, pröva självmedicinering. Finns mer än SSRI och bensodiazepiner dock kan det vara svårt att veta vad som hjälper just dig. Känns som att du har en ganska stabil grund att stå på och skulle du lösa den sociala biten kommer allt falla på plats.

Har du kört fast i Sverige så börja på ny kula i ett annat land. Det kan vara nyttigt att bryta upp rutiner och självklarheter mot nya utmaningar. Fungerar inte det så är det bara att vända hemåt.

Okej.. Försök göra mer för att förändras.Vad säger andra det är för fel på dig?

Senast jag var på vårdecentral och försökte jobba med det här så kom läkaren fram till att det förmodligen var generellt ångestsyndrom. Men fick inte mer hjälp än så.

Jag har ingen i mitt liv som bryr sig om mig över huvudtaget, men I Go Strong ändå. Bara lev och ha det kul. Skit i alla måsten och alla krav. Så långe du lever kan saker och ting förbättras. Om du mådde annorlunda 10 år bak, varför skulle du inte må annorlunda 10 år fram?

Jo, jag kämpar på och kan se förbättringar. men det är så tröttsamt att kämpa i motvind år ut och år in. Men jag gör det iaf, är bara så less på allt.

I grunden har jag väl något stort fel socialt som gör mig i det närmaste rädd för andra människor.

Hur går det ts?