När slutar man lida här i livet? Eller lider man livet ut tills dagen man dör?!?

Jag är en snubbe på runt 25 år gammal. Jag har lidit hela livet. Mått skit hela livet. Har haft en EXTREMT otur hela livet. Kort och gott så lider jag dagligen. Jag undrar är detta så det är och ska vara? Lider man dagligen tills den dagen man dör? Tar detta aldrig slut?

Jag är inte som alla andra. Jag har speciella förutsättningar här i livet. Jag kort,ful,överviktig+ andra saker jag inte vill nämna här just nu(Allt dessa bidrar så klart till att jag har 0 i självförtroende,vilket ni förstår). Blir ständigt orättvist behandlad här i livet. Dagligen.

Gjort en annan tråd ett tag sen som kanske är intressant o läsa,skrev ett nytt inlägg nyligen som förklarar lite mer detaljerat:

(FB) Varit sjukt arg i 2 dagar. Kommer göra något riktigt riktigt dåligt känner jag på mig


Så undra är det meningen att livet ska vara så? Tills den dagen jag dör? Att man bara ska lida och lida? För mig så är detta mitt liv och har varit det under alla mina 25+ år på denna planet och kommer med största sannolikheten att vara så tills den dagen jag dör?

Jo om du fortsätter mä den inställninga så äre så. Men livet ä va man gö de till som de säjs, finns ju alkisar nere i centrum som tycker att livet leker å miljonärer i feta villor i hollywood som tyck att live suger.

Själv så ha ja inte haft det lättaste tiden i mitt liv heller men jag bruka tänka å finna mycket i del lilla

Sen så äre väll ganska tråkigt å vanligt svar dedär men oftast äre sanning

Kämpa på

Att du är överviktig kan du inte skylla på otur eller något annat än dig själv. Så det lidandet har du påkallat helt på egen hand. Det positiva i sammanhanget är att du faktiskt kan ta tag i det och åtgärda det. Men får intrycket av att du nog inte ens har motivationen att försöka.

Att inte lida handlar om att acceptera sig själv efter de förutsättningar man har. Det är bara att inse att du är kort, och kommer alltid så att förbli. Det enda vettiga du kan göra är att acceptera och lägga det bakom dig och gå vidare med annat. Eller så gör man som du och hakar upp sig på sådant man inte kan göra något åt, och då får du väl lov att "lida" så länge du själv väljer att göra så.

Inte så att någon annan kommer att lösa dina självuppfattade problem genom att säga "simsalabim".

Lidandet längre fram i livet, nämligen i ålderdomen, blir mycket värre. Och när du är gammal fattigpensionär, lider av diverse hälsoproblem och lever på gröna ärtor och pulvermos, så kommer du att sitta där ensam och ångra dig att du inte tog tag i din skit under din ungdom medan du kunde. Så mitt förslag är att snarast möjligt få dig en jäkla stor väckarklocka och inse att saker inte är så illa som du tror.

Så är det. Inställningen är allt. För att få ett lyckligt liv måste man lära sig ignorera de negativa sakerna och istället fokusera på de positiva.

Förstår. Men jag är ful,kort,mobbad,har inga kompisar,utfryst livet ut.Passar inte in och fler saker. Förstår du min situation bättre nu? Men det värsta av allt är en sak som gjort mitt liv så sjukt mycket jobbigt. Vill helst inte nämna det här nu.

Edit: Jag förklara i nästa sida hela min situation. Men tänkte att jag ville förklara här med,så ni förstår mig bättre en gång för alla:

Okej jag kan göra det en gång för alla. Hoppas du och alla andra förstår mig lite bättre. Ska skriva den korta versionen.

Mitt problem är att jag har dålig andedräkt. Haft det i över 15 år. Förstört mitt liv. Folk springer ifrån mig. När folk ser mig så håller de för näsan,kliar sig i näsan och även hostar. När jag sitter på bussen så byter folk plats när de sitter vid mig. Min andedräkt är för jävlig. Folk springer ifrån mig. Folk hatar mig. Hört folk snacka så mycket skit bakom min rygg p.g.a min dåliga andedräkt.

Jag har gjort allt i min makt för att försöka få bort min dåliga andedräkt. Jag har lagt ner över 60 000 kr(CSN lån),på att försöka få bort min dåliga andedräkt. Jag har köpt allt som finns i apoteken. Alla munsköljer,alla tandkrämer,alla olika tungskrapor,använder tandtråd, ja allt som finns i apoteken,inget har hjälpt det minsta.

Nu, jag har träffat flera tandläkare och tandhygienister. De alla sa att de inte kunde hitta något och jag borde träffa läkare,problemet kan komma från magen. Träffat tandläkare i flera olika länder.

Nu Jag har träffat 7 st läkare(2 av dessa var specialister inom öron-näs-hals), de ALLA sa till mig:

Du har inte dålig andedräkt,vi känner inget,du inbillar dig bara...


ASSÅ VAD FAN ÄR DETTA?!?!?! VARFÖR LJUGER DET MIG RAKT I ANSIKTET?!?!?! JAG HAR FÖRLORAT ALLT HÄR I LIVET,FOLK SPRINGER IFRÅN MIG. FOLK SNACKAR SKIT BAKOM MIN RYGG OM HUR ÄCKLIGT JAG STINKER! FOLK TYCKER JAG STINKER SÅ JÄVLA MYCKET! FOLK SPRINGER IFRÅN MIG!!!
VARFÖR LJUGER ALLA LÄKARE FÖR MIG?!?!?!?! DETTA GÖR MIG GALEN!!!!

Kan skriva några situtioner jag gått igenom...

1: Jag gick förbi en skola några år sen...de stod runt 10-15 ungdomar som gick i grundkolan..när en av dem såg mig så peka han på mig och sa rakt ut: "Alla kolla det är han som stinker"...Så alla sprang ifrån mig...Detta hände när jag var över 10 meter ifrån dem.

2: I slutet av grundskolan,genom hela gymnasiet och på komvux, folk har alltid hållit för näsan när de sitter vid mig,även i samma klassrum. De håller för näsan p.g.a min dåliga andedräkt. De hostar och kliar sig i näsan. Har blivit erbjuden tuggummi flera gånger,har blivit erbjuden tic tacs(tabletter för dålig andedräkt),flera gånger,o.s.v...när jag går in i klassen så brukar lärarna hålla dörrarna till klassen öppen....många brukar öppna fönstren,precis de förnstren som är vid mig...

3: En gång så gick jag i stan...2 tjejer kommer förbi mig...de var kanske 12-14 år gamla...den ena säger till den andra: "Han där luktar illa"....den andra tjejen svarar "Jag veeet"....

4: En gång i gymmet. En kille träna med en tjej tillsammans.De var runt 30-35 år gamla. Killen säger till tjejen: " Han där luktar så jävla illa",han sa detta några meter ifrån mig,jag hörde detta.

5: Lärare håller för näsan i min närhet,elever håller för näsan i min närhet. Många börjar hosta direkt när de ser mig.

6: Många när de ser mig från t.ex. 10 meters avstånd,så håller de för näsan. De hostar,de kollar konstigt på mig...

7: När jag går in i Ica butiken nära mig så direkt när jag går in så brukar folk hosta och hålla för näsan.(händer när jag går in i många olika butiker). Folk håller för näsan när de ser mig/när jag går förbi.

8: Hört många snacka så mycket skit bakom min rygg. p.g.a min dåliga andedräkt....

Så detta var några exempel jag gått igenom de senaste 15 åren sen jag fick min dåliga andedräkt. Men det jag inte förstår är hur fan kan alla de läkarna jag träffat ljuga mig rakt i ansiktet och säga att jag inte har dålig andedräkt? De säger att jag inbillar mig? Varför ljuger de mig rakt i ansiktet när mitt liv är helt förstört p.g.a min dåliga andedräkt?

Förstår du min situation bättre just nu?

Om du bara visste hur mitt liv ser ut...Du skulle tappat andan..

Med lite motivation skulle du kanske orka med livet. Du låter deprimerad, sök hjälp på vårdcentral så kan du fä hjälp.

Övervikt går att äta och träna bort, du kan tillochmed träna dig till en superkropp, men bara du kan göra det för dig själv, ingen annan. Du kan dessutom bli mycket snyggare än du är om du bara vill, sola och bli brun, klipp dig snyggt, gå ner i vikt och tappa fett i ansiktet, raka dig, byt klädstil, noppa ögonbrynen. Det finns sjukt mycket att göra för att se bättre ut.

Hörru! Nu drar du på dig offerkoftan och gömmer dig för verkligheten! Du har säkert haft det jävligt tufft men det finns alltid bättre vägar att ta för att se ljuset i den mörka tunneln.

Börja idag.

Borde kanske inte nämnt övervikt. Jag är bara några kg överviktig. Och övervikt är inte ens 0,0001% av mina problem. Övervikten stör mig inte alls. Utan det är de andra förutsättningarna jag har i livet som gjort det ett rent hevlete för mig.

Steg 1 är att sluta tycka synd om dig själv. Först då tar du kontroll över ditt liv. Planera sedan för vilka problem du har, och hur du ska lösa dom en i taget. En sak är säker: Att sitta här och gnälla löser inget i praktiken.

- Ensam? Skaffa dig en social hobby - gå med i en schackklubb eller något.
- Mobbad? Se till att mobbarna inser att deras beteende sårar dig, alternativt skapa distans till dom. I vilket fall som helst så ska du gå din egen väg, och inte bry dig om vad andra säger eller tycker. Stå på dig.
- Överviktig? Lägg om kosten och se till att börja träna för helsike. Fettet försvinner inte av sig självt.

Osv osv... Du har ansvar för att forma din egen vardag på ett sådant sätt så du blir lyckligare. Om du nu blir lycklig av att sitta i soffan och äta chips och läsk så är det valet du gjort, och mister din rätt att gnälla över konsekvenserna av ditt handlande.

Du kan inte ens föreställa dig vad jag har gått igenom eller fortfarande går igenom. Om du bara visste...Jag kan nästan garantera att över 90% av människorna i världen skulle begått självmord i mina skor... Mycket saker jag inte skrivit här som är för otroliga för att hända. Träffat över 10 st läkare totalt över mina problem och ingen kunnat hjälpa mig,i flera olika länder. Vill inte avslöja för mycket men jag har allvarliga problem som jag inte kan kontrollera eller göra något åt och ingen JÄVLA läkare i världen kan hjälpa mig. De ljuger mig rakt i ansiktet och vägrar hjälpa mig.

Så för att sammanfatta mitt liv,så är det ett rent jädrans helvette!! Lider dag ut och dag in. Känns som om jag får 10 knivar i ryggen och hjärtat dagligen. Så mycket lider jag. När jag kollar in i spegeln så ser jag ingen själ i mig...Är nedbryten och förstörd...mitt liv är ett hevlete!

Kan du beskriva de förutsättningarna lite utförligare?


Men jag har generellt inget svar på din fråga. Personligen så harvar jag på bara och försöker "sköta mig"(få bra betyg, sköta hygien, städa, betala räkningar), sedan försöker jag lägga upp lite olika mål och planera in saker att jobba mot. Ibland har man lite roligt iaf... Jag hoppas på att få ett inre lugn med åldern.