Hur skapa global psykofarmakabrist?

För all del, jag var nog en aning osaklig och emotionell i min första post - jag har även en ovana att ge folk diagnoser online, även om detta är extremt svårt, om inte omöjligt.

Min analys var och är dock att han inte alls hade några sakliga argument - såvitt jag kan se så var trådstarten mycket osaklig och framstod som irrationell - att börja tråden med idéen att skapa en artificiell brist på mediciner är på intet sätt en rationell utgångspunkt.

Är hans poäng verkligen att driva fram en diskussion om psykiatrin som system också? Mitt intryck är snarare att han vill avskaffa hela psykiatrin, eftersom han har gett uttryck i andra trådar för att diagnoser och dom problem dom beskriver, inte ens finns!

Detta är självfallet helt inkorrekt, därav färgas min åsikt av honom kraftigt och han har därmed redan bäddat för en enorm svårighet i att påbörja någon debatt alls.


Tanken i sig behöver inte vara dålig - Psykiatri ska vara vetenskapsbaserad, det ska finnas BEVIS för dom åtgärder som används - så även för t ex tvångsvård.

Jag är inte emot att väcka debatt, men hans utgångspunkt känns inte rationell, och idéer som denna i tråden är rent förkastliga - ska vi debattera så ska vi debattera, med saklighet och väl underbyggda argument (som du och jag gör nu t ex) - inte komma med sådana här förslag, eller debattera på det synbarligen irrationella sätt som han har gjort i andra trådar.


Det hade faktiskt varit en mycket intressant tråd att hålla förresten! Hur psykiatrin skulle kunna förbättras och hur t ex läkare skulle behöva presentera mer bevis för sina åtgärder, t ex - eller om vi behöver mer organ för att skydda patienter (övervaka övervakarna, så att säga).

Det kommer vi dock inte att kunna samtala om här, för trådstarten är fel från början...

Då kan du väl komma med metoder för att få ett snabbt stopp på produktionen av psykofarmaka som fungerar bättre istället för att bara gnälla?


Eftersom den så kallade "forskningen" har ett inbyggt antagande om att genomgripande kritik skulle bero på "fel" hos den som framför kritiken uppfyller psykiatrins "forskning" inte falsifierbarhetskriteriet och är därmed inte vetenskaplig. Dubbelmoralen där samma grad av misstänksamhet räknas som "paranoid" när den riktas mot institutioner men "frisk" när den riktas mot främmande enskilda människor är inte heller vetenskaplig.


Vissa fattiga människor som arbetade med fångtransporter under Förintelsen förlorade sitt levebröd när naziregimen störtades också. Det betyder inte att det var fel att stoppa Förintelsen. På samma sätt är psykiatrins massförstörelse av hjärnor ojämförligt mycket värre än att vissa fattiga människor blir arbetslösa och ännu fattigare.


Samhället gör intelligent liv deprimerat med sitt tjat om "varför framför du den åsikten" och lurar i dem att det skulle vara "i den mänskliga naturen" och inte finnas något hopp om att denna antiintellektualism någonsin ska sluta mala på och ge plats för ett liv som är värt att leva och det går att argumentera utan att argumenten blir stämplade som "agendor". Detta sammantaget kan få vilken verkligt intelligent varelse som helst som inte vet att de psykologiska teorierna är nonsens att se döden som den mildaste utvägen. Att "överleva" rent organiskt i en sådan skitvärld genom att förstöra hjärnan så att det inte finns någon mänsklig personlighet som kan ha ont av skiten kvar är inte att leva i egentlig mening. Skapa en bättre värld istället. Tusen självmord är bättre än en miljon sönderdrogade hjärnor som avevolutionerar sina ägare från moderna människor till förmänniskor.


Då kan du ju komma med praktiska idéer om att undvika de riskerna istället för att bara gnälla om "det går inte" och annat skitsnack.


Att bli frigiven när hjärnan redan är söndermedicinerad är att bli frigiven för sent. Jag hade varit beredd att riskera ett fängelsestraff i en kall fängelsecell med kall mat och sova på trampat jordgolv utan säng, men vid hjärnskadande piller går gränsen för vad jag vågar riskera. När det pågår en pillerapokalyps som utrotar det intelligenta livet har vi inte råd att riskera de intelligenta hjärnor som finns kvar genom sådana hjärnsjälvmordsoperationer.


Psykiatrins definition av "friskt" och "sjukt" är inte vetenskaplig. Den klassar all kritik mot psykiatrin som har någon form av verkshöjd om det så bara är en logisk slutsats som "sjuk". Detta bottnar i psykiatrins myt om människor som "irrationella flockdjur" som undantar endast sådan kritik mot psykiatrin som är en exakt kopia av yttre "social påverkan" från sjukdomsstämpeln på kritik mot psykiatrin. Det är ingen skillnad i institutionellt förtryck mellan dagens psykiatri och exempelvis den nazistiska eller den sovjetiska.


När en sådan debatt har hunnit spridas efter några års kampanjer kommer pillerapokalypsen redan att ha gått så långt att det inte finns tillräckligt mycket intelligent liv kvar för att kunna räddas genom omröstningar där de sönderdrogade har samma rösträtt som de fortfarande intelligenta. Om några år kommer den enda återstående räddningen vara att intelligent liv skapar egna samhällen utanför de söndermedicinerades lagar. Det gäller att stoppa psykofarmakan så fort som möjligt, det är bråttom som vid en naturkatastrof där det sker dödsfall varje sekund.

Det är inte irrationellt att påpeka att psykiatrins grundläggande premiss, stämplandet av argument som "symptom", gör att den inte uppfyller falsifierbarhetskriteriet och därför inte är vetenskaplig alls. Att försöka reformera psykiatrin till något vetenskapligt är som att försöka reformera en astrologitroende massmordssekt till något vetenskapligt.

Den ovanan är väl en smula kontraproduktiv då sådan argumentation i själva verket befäster tesen om att psykiatrin godtyckligt kan nyttja diagnoser för att kväva diskussioner av kritisk art.

Det är väl en bedömningsfråga om trådstarten skall klassificeras som irrationell respektive rationell.
Anna Odells beteende kan det också klassificeras som "irrationellt" då hon sög upp en massa sosse-resurser i vården, rättsväsendet osv.

Dock tror jag inte att hon hade fått samma mediala publicitet om hon hade skrivit ett debatt-inlägg på Flashback alternativt en insändare till DN. Resultatet hade blivit snarare ett svalt ointresse och att man blir avfärdad av de som har samma retorik och är för psykiatrin som system.

Det hade också gjort det väldigt orelaterbart till människor som inte besitter samma intellektuella kapacitet för att förstå de djuplodade resonemangen som skulle föras.

I det syftet hade hon agerat "rationellt" och väckte en debatt som fick stor spridning.

Diskursen om att TS inlägg är således "irrationellt" är då återigen en feltolkning, och en icke-fråga som inte behövs diskuteras för att man skall ta honom på allvar, då det är en subjektivitet som tar bort fokuset ifrån kärnfrågan och sensmoralen i tesen TS driver.

So what om han är en smula oortodox i sättet han uttrycker sig på, och vad spelar det för roll om han i tidigare trådar gett uttryck för att han är kritisk mot psykiatrin?

Skall man låta sig färgas av en människas åsikter i andra frågor eller samma fråga och på det sättet också använda det som ett argument för att inte ta till sig argument av den personen i en annan diskussion?

Jag tycker det återigen är på gränslandet att man avfärdar personer på basis av argumentationsfel såsom guilt-by-association, (scientologerna?*) ad hominem etc, vilket ytterligare befläckar psykiatrins rykte som institution som är immun mot kritik.

Därför tycker jag det är intressant att läsa TS inlägg, då han ger uttryck för något som kan väcka eftertänksamhet och reflektion över psykiatrins brister som system och en inblick i de som försvarar den.

Jag tror inte din vardag kollapsar direkt om du inte hade tillgång till centralstimulanter alternativt noradrenerga preparat.

På vilket sätt skulle din vardag kollapsa om du inte hade tillgång till dessa preparat?
Studerar du vid ett Ivy League universitet, jobbar 16 timmar om dagen?

visst förstår du väl som enda verkar ganska smart att add/adhd är sååååå mycket mer än att man har svårt att koncentrera sej.

Jag tror jag hade tagit livet av mej pga depression om jag inte haft voxra som faktiskt hjälpt mej väldigt mycket, så ja, min vardag hade kollapsat utan den.

Adhd ska behandlas som vilket annat fel i kroppen som helst, punkt slut, edit; OM MAN VILL det var ju dock bara ett exempel, många har blivit räddade av SSRI också.

Det är ju synd att ts har dålig erfarenhet men så är det med allt, alla tål inte medicinerna, om jag vore laktos intolerant och blev dålig av vanlig mjölk så hade jag inte försökt stoppa produktionen av mjölk med laktos i, jag hade helt enkelt prövat nått annat eller skitit i att dricka mjölk, min poäng är att ingen blir tvingad till att käka mediciner så fattar inte varför TS gnäller.

Så du antar att jag har tagit psykofarmaka? Vad löjligt. Jag har inte tagit psykofarmaka.

så du har alltså googlat dej fram till ditt synsätt på psykofarmaka? Och läst om missnöjda "kunder"?

Du är medveten att typ ingen går in på ett forum och skriver om sina härliga erfarenheter från sertralin ex? Nej det du hittar om du googlar är dom som är missnöjda och får starka biverkningar, många har ätit skiten i typ 3dar och tänker att nej detta funkar ju inte...

Jag har läst på om permanenta skador och kombinerat med information om det kritiska tänkandets effekter. Sådana som "mår bättre av behandlingen" för att de inte längre tänker kritiskt är de mest skadade av alla.

men alltså... Jävla foliehatt.

Löns väl inte jag försöker diskutera med dej? Då säger du väl att jag är skadad av medicinen. Man mår väl inte perautomatik bra för att man inte tänker kritiskt ? Eller äre nått annat du läst?

Att vägra äta medicin, och eventuellt ta livet av sig är jävligt farligt för det kritiska tänkandet. Det behöver man inte ens läsa sig till.

Jag använder inte dina påståenden som något argument för att räkna med att du är skadad av medicinen. Jag påpekar att utplånande av det kritiska tänkandet klassas som en "förbättring" av psykiatrin.