Det är inte första gången som juggar förlorar en stor final. I EM 1968 så var Jugoslavien i final mot Italien. EM var inte alls lika stort på den tiden. Det var en utslagsturnering där man sedan lade de fyra sista matcherna i ett av semifinalländerna. Endast fyra lag i EM alltså men det räknas ändå som ett mästerskap.
Märkligt dock att man inte knäckte det här med straffsparkar som en lösning vid oavgjort. Det kom senare. Italien vann faktiskt mot Sovjet på slantsingling i semin. I finalen kunde man ju dock inte avgöra genom att singla slant så mot Jugoslavien blev det omspel istället. 2-0 till Italien efter mål av Gigi Riva & Pietro Anastasi.
Straffsparkar bör alltså ha kommit till som en kompromiss mellan slantsingling & omspel. Eftersom semifinalspelet var ett mästerskap så fanns där inte utrymme för omspel medan finalen såklart inte kunde avgöras med lotteri. Straffar blev en universallösning.
Omspel skapar ju onekligen ett problem vad gäller biljettförsäljning. Jag vet inte hur det funkade. Vid första finalmötet mot juggarna så var Stadio Olimpico i Rom fullsmockat, 69 000. Två dagar senare bara halvfullt 33 000. Vet inte om samma biljetter gällde eller om man inte hann sälja nya biljetter. Kan varit samma biljetter som gällde & att många tillresta inte kunde stanna kvar i Rom. Omspel är alltså ingen särskilt bra lösning. Vet att många förespråkar det för att uppnå maximal rättvisa, men det blir problem med biljettdistribution. Synd att bucklan bärgades inför en halvfull arena.
Bronsmatchen England-Sovjet spelades inför ett fullsatt Olimpico. Trots att det bara gällde brons & diktaturen Sovjet knappast hade många tillresta. På den tiden tror jag inte heller att England hade något jättefölje. Matchen gick samma dag som finalen på samma arena. Bronsmatch kl 15 & final kl 21. Troligen gällde biljetterna alltså för bägge matcherna. Perfekt lösning för en tid då folk inte reste så mycket på mästerskap. Publiken fick en heldag. Man drar ut & käkar mellan matcherna. Så tror jag att det var, har annars svårt att tro att bronsmatchen skulle fylla arenan när alla laddar för Italiens final.
EM 1968:
https://en.wikipedia.org/wiki/UEFA_E...68#Semi-finals
Märkligt dock att man inte knäckte det här med straffsparkar som en lösning vid oavgjort. Det kom senare. Italien vann faktiskt mot Sovjet på slantsingling i semin. I finalen kunde man ju dock inte avgöra genom att singla slant så mot Jugoslavien blev det omspel istället. 2-0 till Italien efter mål av Gigi Riva & Pietro Anastasi.
Straffsparkar bör alltså ha kommit till som en kompromiss mellan slantsingling & omspel. Eftersom semifinalspelet var ett mästerskap så fanns där inte utrymme för omspel medan finalen såklart inte kunde avgöras med lotteri. Straffar blev en universallösning.
Omspel skapar ju onekligen ett problem vad gäller biljettförsäljning. Jag vet inte hur det funkade. Vid första finalmötet mot juggarna så var Stadio Olimpico i Rom fullsmockat, 69 000. Två dagar senare bara halvfullt 33 000. Vet inte om samma biljetter gällde eller om man inte hann sälja nya biljetter. Kan varit samma biljetter som gällde & att många tillresta inte kunde stanna kvar i Rom. Omspel är alltså ingen särskilt bra lösning. Vet att många förespråkar det för att uppnå maximal rättvisa, men det blir problem med biljettdistribution. Synd att bucklan bärgades inför en halvfull arena.
Bronsmatchen England-Sovjet spelades inför ett fullsatt Olimpico. Trots att det bara gällde brons & diktaturen Sovjet knappast hade många tillresta. På den tiden tror jag inte heller att England hade något jättefölje. Matchen gick samma dag som finalen på samma arena. Bronsmatch kl 15 & final kl 21. Troligen gällde biljetterna alltså för bägge matcherna. Perfekt lösning för en tid då folk inte reste så mycket på mästerskap. Publiken fick en heldag. Man drar ut & käkar mellan matcherna. Så tror jag att det var, har annars svårt att tro att bronsmatchen skulle fylla arenan när alla laddar för Italiens final.
EM 1968:
https://en.wikipedia.org/wiki/UEFA_E...68#Semi-finals
