Citat:
Ursprungligen postat av
Menallvarligt
Seriemördare har en dålig relation med sin fader. Det är den enda yttre omständighet jag hittar som är social. Det flesta seriemördare är ju dessutom psykopater. Psykopater är nära besläktade med narcessister.
Är det så att narcissister har en dålig relation till sin pappa? Aldrig fått bounda med han och därför fått kompensera på de mest sjuka sätt?
Du argumenterar senare för att det är på just det viset du frågar om, dva att det är något med relationen till fadern som är annorlunda.
Och det är också så, narcissism är i någon mån bara ett annat ord för faderslöshet.
Ett problem med din fråga är att det saknas en viss begreppslig precision i uttryck "dålig relation". Vad betyder "dålig" och vad betyder "relation"? Det måste man tydliggöra en smula.
Vidare måste man nog skilja på de manifesta handlingarna mellan barn och far; handlingar och beslut sett i relation till övriga personer i familjesystemet, ffa mor och syskon; de inrepsykiska förväntningarna barnet har på fadern; och i en förlängning hur detta senare generaliseras till relationerna till medmäniskor, den egna kroppen och självet, auktoritetsfigurer och lagen.
De flesta utvecklingspsykologiska modeller beskriver hur individen först, i samspel med andra i dyadiska relationer, bygger upp en jag apparat och egenkärlek, som sedan modifieras i en socialiseringsprocess som hämmar narcissismen och riktar göranden och intresse mot andra och mot annat än en själv och ens kortsiktiga lust (dvs kärlek till andra och arbete). Fadern utgör den medierande punkten.
Sen kan det finnas en biologisk varelse på plats som inte förmår fylla en sådan funktion. Av egna tillkortakommanden eller för att han inte ges sådan plats, inte får sådant erkännande av andra personer i systmet. Då blir barnet kvar i sitt narcissistiska universum, hur mycket omvårdnad det än ges i övrigt.