Vad är det för fel på mig? (Självdestruktivitet och dåligt mående) [/Mod.]

Sen 2013 har jag haft en del ångest, men inget jag tagit på allvar. Så fort jag dricker och är ensam så får jag gråtattacker och en hel del tankar om självmord dyker upp. Jag har en gång tryckt en rakhyvel mot min arm, fast jag vet att jag aldrig skulle göra detta mot min familj?
Jag har också tryckt i mig 10 citadon, 5 oxynorm och 8 oxicontin på fyllan som jag hade hemma då jag bröt benet. Inget hände såklart men fattar inte varför jag gör sånt här?

Att prata med psykolog funkar typ inte. Jag har också en tendens att inte betala mina räkningar, eller göra enklare städ/tvätt saker då det är en sån sjuk ansträgning för mig? Men allt annat har jag ork att göra. Jag kan också ha dagar när jag känner mig så sjukt ensam, och det känns som att ingen vill hänga med mig då ingen hört av sig på hela dagen. Men sen dagen efter kan det förändras när jag käkar lunch/middag med någon och dessa tankar försvinner?

Är det hjärnspöken i mitt huvud som jag måste jobba bort. Eller vad fan är det för fel? På utsidan är jag så sjukt social, mycket energi och uppfattas som väldigt kul person. Men jag tycker det är hemskt och tar mycket energi. HATAR kallprat, verkligen värsta jag vet. Men är jävligt bra på det. Är jag introvert?

Vet inte, rök lite marijuana kanske det släpper?

prova gruppterapi, träffa andra samma problem. funkade för mig.

0.01.

Rubrikförtydligande inom parentes.

/Mod.

Haha det hade nog hjälpt en del ändå. Men har ett jobb som kräver att jag är superalert

Vad hittar man sådant?

Jag var en exakt kopia av det du beskriver för ett år sedan, jag kommtill insikt att det finns saker jag gör mot mig själv som bara bidrar med negativ energi, allt sitter i huvudet och man vill inte fastna i en cirkel av dåliga tankemönster.

Jag tror att folk tackar sig själv och denhär fantastiskas platsen vi bor på alldeles för sällan, jag kan sitta och bara rabbla upp saker som gör mig glad och tacka för att det finns. Att man ens får vara här, och uppleva allt det fina livet har att erbjuda är så jävla fett.

Testa där hemma, när du känner dig väldigt glad och positiv, eller när du inte mår helt hundra att tacka för allt fint du har fått, det kan vara småsaker. Så kommer livet rulla på mycket mycket lättare och du kommer dra till dig människor med samma positiva energi. Du måste tro på det för att det ska funka.

Visst det är inte så att bara för man börjar tänka positivt så vänder livet som en pannkaka, universum har ingen tid så därför kan du aldrig veta när allt bra kommer hända men jag svär på hela mitt hjärta att det kommer gå så mycket bättre för dig. Jag har varit negativ och jag har varit positiv alltså vet jag vad som tar en längst, vi lever för att må bra och skapa minnen glöm aldrig det.

Ja alltså jag tror verkligen att det här kan funka. Jag försöker, och kan ha dagar när jag vaknar och rabblar upp saker jag är tacksam för, dagen blir grym då jag hinner göra alla saker jag tycker är jobbigt men måste göras.
Har du tips på något konkret? typ när du känner dig ensam hur tänker du då?

Det kan väl vara ungefär så att du är en sån, i min mening, översocial varelse som kräver ständigt sällskap för att må bra?

Jag har känt mig ensam! Jag kunde ligga på kvällarna och grubbla över om mina bästa vänner verkligen gillar mig lika mycket fortfarande osv.

Det släppte när jag började tänka positivt. Jag öppnar mig mer för mina vänner, ger dom cred för saker de gjort bra, framsteg, personlig utveckling, allt möjligt. Att finnas där och hjälpa och vara förstående i alla lägen, det kan vara allt från att man börjar prata om tjejproblem till att man hjälper polaren att komma in i gruppsamtal på ett snyggt sätt, sådana saker uppskattas och är verkligen inte svårt få in i vardagen. Man ska inte sitta och slicka folk i röven men det jag pratar om är KARMA rakt igenom.

Du ger dina vänner det du vill ha av dom, och du får lika mycket tillbaks, det är så man bygger starka relationer och jag behöver inte längre vara rädd för att vara ensam när jag vet att jag har vänner som kommer vara med mig resten av livet.

Börja bygg en starkare relation med din familj också om du har dom förutsättningarna, skratta tillsammans, hjälp varandra. Det är när man har starka och sunda relationer som man blir som rikast.
Det går inte att köpa riktigt djup lycka, den lyckan du får när du sitter i bilen och sjunger med i låtarna, känner lyckan rusa från tårna, eufori utan droger.
Materiella saker spelar inte lika stor roll när du är rik på upplevelser, tankar, drömmar.

Jag vet att jag snackar hippiesaker nu men det är sanningen, gå ut i naturen, träna i naturen. När vi går ut i naturen ser vi nya perspektiv. Solen, månen, stjärnorna laddar vår själ med energi. När du sitter framför en skärm ser du saker som inte ens är verkligheten som du ska leva.
Istället för att bli upphetsad av en modell från andra sidan jorden på en digital skärm så kan du leva DITT liv, ta vara på DINA chanser och möjligheter och tänk inte så mycket på hur människor som du inte vet någonting om lever sina liv, folk målar upp sina drömliv på sociala medier men GÅ UT OCH LEV DINA DRÖMMAR så kommer allt annat flyta på så enkelt, du får jobbet du drömt om, du får flickvännen etc.

Har du någon gång vänt dig till öppenpsykiatrin och bett om en utredning? Det låter som om du självmedicinerar en del. Kanske kan du få lite ledtrådar till varför du gör som du gör av en utredning?