Det var den förr, reavinstskatten räknades på "annat sätt under Palmes tid vid makten", så folk kunde vid exempelvis (motsvarande moderna kronor, omräknat till) på en avkastning av dagens 100.000:- få skatta nästan allt. Sedan är "ju samma procent" också så att säga progressivt, eftersom 30% på 100.000 är mer pengar för staten än 30% på ingen vinst alls, eller så.
"Progressiv skatt" är en synonym med "progressiv cancer", ser jag det som i min värld.
Ska man beskatta folk rättvist, ska man se till att skatten verkligen är rättvis, och inte går att fuska med. (Tänk "panama-läckan). Om alla drar sitt strå till stacken, blir allt bra. Förhoppningsvis.
Edit: Vill klargöra att jag snackar om inkomstslaget "inkomst av kapital", motsvarande räntor man fick på sina sparpengar. Rörde sig oftast om räntor då som straffbeskattades på inlåning till sparbanker/affärsbanker av vanligt folk. -Aktier gick bra att "trixa med" redan då, och staten på den tiden konkurrerade med bankerna om inlåningen, statsobligationer (till jättehög och fiiin ränta) var hyfsat skattebefriade att äga (nollkupongare) om man ägde obligationen i minst fem år. Har för mig att det var
Gunnar Sträng som hittade på idén, när sossarna behövde låna upp stora pengar på marknaden för att täcka in budgetunderskottet . Men jag kan minnas fel, jag gick bara på grundskolan då, typ mellanstadiet.. Men gjorde bra vinster trots allt..
Upprepar: Bättre med några få procent i skatt som "alla betalar" och inte slipper undan, än att storfräsare kan komma undan med miljarder i skatteskuld/skatter, med "skalbolagsaffärer" etc.