Störande vän

Jag har en internetvän som jag bara stör mig mer och mer på hela tiden. Jag skulle vilja sluta prata med henne, men känner att jag inte kan. Hon lider av grov psykisk ohälsa och har inga vänner i verkliga livet, knappt några fler online heller och jag är ungefär den enda vän hon har just nu. Hon har varit utsatt för mobbning och tidigare vänner har lämnat henne, hon har även sagt att hon är rädd för att jag ska göra detsamma. Hon har ett självskadebeteende och har också sagt att hon vill begå självmord. Jag har lust att bara avsluta vänskapen, men jag är rädd att hon på riktigt kommer ta livet av sig då, eftersom hon har sagt att jag betyder så mycket för henne, att jag är hennes bästa vän och att hon älskar mig. Hon är inte elak mot mig eller något sådant, men hon är bara jobbig och det kräver så mycket energi av mig.

Vad skulle ni göra i min situation?

Jag förstår att det kan kännas jobbigt men samtidigt har du inte ansvaret för hennes liv. Försök få henne att söka professionell hjälp och säg att det är för att du bryr dig om henne.

Lättaste sättet att avsluta en relation hade nog varit att svara mer sällan och låta det rinna ut i sanden. Dock mer rättvist och ärligt om du säger som du känner.

Säg upp kontakten... att vara medberoende är inget som löser hennes problem.

Livet är för kort för att ägna åt idioter.

Självömkande människor som bara suger energi ur sin omgivning har inga vänner av just den anledningen. Det kommer bara att bli värre och snacket om självmord är just bara snack.

De som verkligen tänker så snackar inte utan gör det helt enkelt.

Slå av datorn och gå ut i solen till dina riktiga vänner.

Hon har redan professionell hjälp, som tur är. Ja, jag borde ju vara ärlig men vill inte heller krossa hennes hjärta totalt.

Ja, det är ju faktiskt så. Ska nog försöka att säga upp kontakten.

Be henne sluta bete sig som ett barn förutsatt att hon inte är 6 år och ett barn, sådana personer måste fast dom ser vuxna ut bete sig vuxet. Man kan inte skylla all sin skit på alla ens egna misslyckanden är just ens egna misslyckanden.

Var tillsammans med en tjej för 10 år sedan som var borderline...
Man tror att man inte påverkas med det gör man.

Det är sant, det har faktiskt blivit värre under tiden jag har haft kontakt med henne och hon blir som sagt bara mer störande. Har gott om vänner som jag faktiskt tycker om och kommer inte direkt sakna henne.

Ja, man kan verkligen inte säga att hon beter sig vuxet, hon är snarare väldigt barnslig. Det är nog så att hon borde ta tag i sina problem istället för att luta sig på mig.

Ja, man påverkas väl på något sätt tyvärr, eftersom man blir så involverad i personens problem, eller hur man nu ska uttrycka det.

Är du riktigt säker på detta?
Det är den enkla utvägen o jag tror inte du skapade en tråd för den utvägen.
Vill du verkligen göra skillnad så stannar du kvar men ställer krav på henne. Kraven är att du ignorerar hennes gnäll men gärna snackar om annat.
Även detta gör nytta.
Är själv sjuk även om den är fysisk. Jag märker direkt hur dåligt jag mår när människor i min omgivning ska ömka mig. Däremot så mår jag bättre när de skiter i mina problem o respekterar resten av mig.
På det sättet är mina vänner en gudagåva.

Men, jag förstår dig. Har haft ett par sådanna i mitt internetliv. Enbart en finns kvar o i dag är hon visserligen skadad. Men stabil i förhållande o ett barn. Vi släppte kontakten i tre år pga div omständigheter i mitt liv. När jag sökte ny kontakt så fick jag hennes vänner emot mig men de tystnade när hon själv svarade.
I dag ser hon mig som en av sina värdefullaste personer i sitt liv o ändå har vi aldrig träffats.

Om hon inte kan sköta sitt eget liv så tycker jag du ska säga upp kontakten. Att ha psykisk sjukdom är en sak och de är vi monga som lever med sjukdomen. Men man kan aldrig låta de gå över andra och försörta för dom som bara försökt hjälpa henne. Till exempel för mig som har psykos sjukdom så har de varit bra för mig att gå i en grupp med andra sjuka så vi kan se vad som är fel med oss i gruppen. Men man ska inte behöva blandas in om man inte har sjukdom.

Nej, riktigt säker är jag inte.
Det är dock inte bara hennes problem som gör att jag inte känner för att hålla kontakten längre. Vi har egentligen inga gemensamma intressen och jag känner att hon är mycket barnsligare än mig. Vår humor är inte alls densamma och när hon skickar något som enligt henne är jättekul, så tycker jag oftast inte att det på något sätt är roligt. Jag blir inte direkt glad av att prata med henne, oberoende av samtalsämnet, utan blir ibland till och med smått irriterad. Jag har andra vänner både på internet och i verkligheten som jag mår såå bra av att umgås/prata med, så det är inte som att jag behöver henne egentligen.

Skönt att ni fick en så fin vänskap!