Substans: DMT
Dos: 40-50mg kanske. Min vana kompis ögonmåttade lite.
Tid: 15 minuter eller 1000 år. Allt är relativt.
Kön: Man
Ålder: 20
Vikt: 77kg
Längd: 185cm
Tidigare erfarenheter: alkohol, cannabis, LSD, MDMA, ecstasy, ketamin, benzo, tjack. Säkerligen en och annan RC.
Förord
Jag har tidigare tagit höga doser LSD och både hatat och älskat det. Det är nog dels för att jag varit relativt psykiskt instabil, men även för att jag tyckt att trippen varar alldeles för länge. Det har varit underbart när jag haft en god set & setting, men panikartat när jag inte haft det. Jag tycker dock det är häftigt att experimentera med hjärnan och se vad vi är kapabla till, efter tillsättning av diverse psykoaktiva substanser. DMT har jag velat testa sedan jag fått höra om det, men inte haft möjligheten förrän igår.
Det hela började egentligen med att jag hade slaggat hos min vän (A). Vi vaknade igår morse, meckade upp en fet och gav oss ut i skogen för att röka den. Därefter blev vi (självfallet) hungriga och bestämde oss för att sticka till en pizzeria. Väl där får jag frågor på Snapchat om dosering och pris av Cubensis och LSD. Jag diskuterar lite med (A) som har erfarenheter av svamp och försöker ge så bra svar som möjligt. När vi väl sitter och diskuterar detta så blir vi mer och mer sugna på att också trippa. Min vän har precis tagit sin examen och jag är klar med flera veckors intensiva och långa arbetspass. Vi är i en säker punkt i livet och allt känns rätt för att smälla i sig lite hallucinogener.
Vi frågar min vän på snapchat om vi kunde haka på, men fick ett nej - då hennes bror skulle vara hemma och de skulle vara inne på sitt rum när han hade lagt sig. Vi börjar spåna på nya planer och får reda på att vår kran har fått in DMT. Jag blir såklart taggad eftersom jag velat testa DMT, men jag blir samtidigt nojig efter allt jag läst om drogen. Jag hade läst om människor som haft fantastiska resor, men jag hade även läst tripprapporter som beskriver ett DMT-rus som rena rama helvetet. Jag tyckte, trots att jag tagit höga doser LSD, att det verkade skrämmande att helt lämna sin kropp för att ge sig ut i universum.
Trippdags!
Hursomhelst bestämmer vi oss för att köpa DMT och började sedan spåna på vart vi skulle vara. Vi båda bor fortfarande hemma, så till en början var planen att ta med sig kuddar och täcken till skogen och röka framför en brasa. Men sedan får vi veta att våra vänner (B) och (C) var ensamma i (B)s lägenhet. (B)s morsa vet om att vi röker cannabis och bryr sig inte, hon har till och med rökt med oss. Därför sticker vi dit och röker ned oss och lyssnar på musik. Det är en härlig stämning fram tills (B)s fulla syster med vänner kommer hem och skriker. Jag blir mer nojig eftersom DMT är så stigmatiserat och bara sättet man röker det på ser väldigt pundigt ut. Jag var rädd att hon skulle komma in när vi trippade eller kanske undra vad det var som luktade. Vi gick ifrån altanen och låste in oss på (B)s rum och jag hjälper (A) att röka. Jag har läst om hur man ska elda och hade en bra teknik redan från början. Ett par bloss senare slocknar min vän. Jag satt och kollade på att han andades normalt, eftersom jag var nojig. Det gjorde han och 2 låtar senare lyser hela hans ansikte upp i världens största leende. Vi börjar alla skratta och han får berätta om sin tripp. Han försökte beskriva det, men sa att det var omöjligt.
Kort därefter säger han att han ville köra igen och jag försökte avvärja honom, då jag läst att man ska vänta en timme innan. Han hävdade dock och övertygade mig om att det funkade direkt. Jag tände pipan och han rökte det som var kvar. Det krävdes bara 2 bloss innan han slocknade igen. Han vaknar upp på samma sätt igen och börjar skratta och säger ”Vad i helvete var det där?”
Vi brister alla ut i skratt och stämningen är verkligen på topp.
Glädjedödaren
Den härliga stämningen avbröts dock hastigt, då (C)s mamma ringde och sa att hon hade läst hans Facebook-konversationer. Vi visste att konversationerna handlade om cannabis och vi visste även att vi hade skrivit om att vi skulle röka DMT. Jag blir självklart asnojig, för jag visste inte vad som skulle hända. Att mina föräldrar skulle få reda på att jag röker cannabis är ingen fara, det har hänt förr, men DMT. Det första som kommer upp när man googlar DMT är ju ”psykoaktiv enteogen”. (C) cyklar hem och lovar att hålla oss uppdaterade. Efter en dryg timme av ångest och djupt snack skrev han att hans internet att hade lagt av och att hans mamma bara hade läst gamla konversationer om cannabis. RELIEF!
Min tripp
Jag säger att jag nu är redo för att åka på äventyr, men att jag bara ska ta några få bloss för att lära känna drogen. Jag lägger mig i soffan, som är den skönaste jag någonsin legat i, och virar in mig i en fluffig filt. Det är ljust i rummet och (A) tänder försiktigt pipan åt mig. Jag suger och suger, men känner inte att jag får i mig någonting. Glaspipan blir jättevarm och efter kanske 7-10 försök säger jag åt honom att ha på mer DMT och elda bättre. Sagt och gjort.
Jag drar i mig röken, som inte på något sätt är stickig (som cigarettrök eller cannabisrök), men väldigt tung. Det känns som att andas in syre, fast mycket tyngre. Jag tycker om smaken, men det är svårt att hålla kvar röken i lungorna. (A) räknar med sina fingrar ned från 5 och när han är på 0 andas jag ut. Jag känner hur det pirrar i hela kroppen och blir euforisk. Jag säger bara ”mer” innan pipan är i munnen på mig igen. Jag drar ett stort bloss och eftersom det känns så underbart så försöker jag hålla andan så länge som möjligt för att få det att slå på hårt. Det pirrar mer och mer i kroppen och jag känner hur min kropp börjar färdas snabbare och snabbare. Det är som om någon har lagt en tegelsten på gaspedalen av kroppens alla receptorer. Jag visste att det skulle vara intensivt, men det var som att jag inte var beredd på hur intensivt det skulle vara. När jag andas ut så känner jag att det räcker, men min vän insisterar och sätter pipan på mig igen. Jag öppnar ögonen och ser min väns leende och hör orden ”Nice va?”.
Jag håller in röken i bara några sekunder och BOOOOOM! Min kroppen färdas i miljarder km/h och den högsta frekvens jag hört någonsin ringer i mina öron. Jag känner att jag inte har kontroll över någonting och börjar jaga min kropp. Vart fan är min händer? Vart är mina ben? Varför känner jag min kropp, men samtidigt är påväg ifrån den? Jag har ingen tidsuppfattning alls och jag vet inte hur länge jag jagar efter min kropp, men efter ett tag ger jag upp. ”Satan take me!”
Jag skiter i om jag inte har någon kropp, för det är oviktigt. Jag ser mönster överallt och jag är mönster. Jag är ett med precis allting. Inga objekt existerar och jag är samma ett av alla vackra mönster bakom mina stängda ögon. Jag är liksom inte ett med soffan, för vad ska jag med soffa till när jag inte har någon kropp? Det är vackert och jag njuter verkligen av alla dansande mönster. Det pulserar, skiftar och sjunger. Jag blir välkomnad i DMT-världen som en kung. Det var inte som att det var främmande, utan snarare som ett ”Välkommen tillbaka”. Det var som att jag hade varit på det här stället förut och att de hade väntat på mig. Här ville jag vara föralltid och det kändes som att jag skulle vara det. Mönstren förändrades och när min vän släckte lampan såg jag miljarder lila hexagon-formade saker med ett gult sken i mitten. Jag har under hela dagen gjort misslyckade försök i att återskapa dessa mönster i mitt huvud. Det är omöjligt, men jag minns hur fint det var.
Jag hörde inga röster, för röster fanns inte. Jag hörde musiken, som jag själv hade valt, och jag såg hur mönstren dansade till den. Jag minns hur jag sakta började komma tillbaka till min kropp och jag försökte dansa likadant som mönstren jag hade sett. Jag börjar skratta och öppnar ögonen, men stänger dem lika fort igen då jag känner att det inte är helt över. Där ligger jag i soffan och fnittrar för mig själv och när jag öppnar ögonen helt säger jag bara ”Det där var det roligaste jag någonsin varit med om, men jag är jävligt kissnödig.”
Jag går in på toaletten och står och tittar mig lång stund i spegeln. Jag ler och känner mig så otroligt lycklig. Jag är lycklig för att jag fått uppleva det jag upplevt och jag känner mig tacksam över småsaker som jag inte tidigare varit tacksam för. När jag kommer hem lägger jag mig i sängen och har nog aldrig varit så nöjd. Det här var mitt misslyckade försök att beskriva mitt första möte med DMT.
Avslutning
Betyg på drog: 5 av fucking 5. Känslan av välbefinnande och tacksamhet har hitintills hållit i sig. Är så tacksam och lycklig över att ha fått testa DMT och till sist - det är en så otroligt helig substans. Helt magisk.
Dos: 40-50mg kanske. Min vana kompis ögonmåttade lite.
Tid: 15 minuter eller 1000 år. Allt är relativt.
Kön: Man
Ålder: 20
Vikt: 77kg
Längd: 185cm
Tidigare erfarenheter: alkohol, cannabis, LSD, MDMA, ecstasy, ketamin, benzo, tjack. Säkerligen en och annan RC.
Förord
Jag har tidigare tagit höga doser LSD och både hatat och älskat det. Det är nog dels för att jag varit relativt psykiskt instabil, men även för att jag tyckt att trippen varar alldeles för länge. Det har varit underbart när jag haft en god set & setting, men panikartat när jag inte haft det. Jag tycker dock det är häftigt att experimentera med hjärnan och se vad vi är kapabla till, efter tillsättning av diverse psykoaktiva substanser. DMT har jag velat testa sedan jag fått höra om det, men inte haft möjligheten förrän igår.
Det hela började egentligen med att jag hade slaggat hos min vän (A). Vi vaknade igår morse, meckade upp en fet och gav oss ut i skogen för att röka den. Därefter blev vi (självfallet) hungriga och bestämde oss för att sticka till en pizzeria. Väl där får jag frågor på Snapchat om dosering och pris av Cubensis och LSD. Jag diskuterar lite med (A) som har erfarenheter av svamp och försöker ge så bra svar som möjligt. När vi väl sitter och diskuterar detta så blir vi mer och mer sugna på att också trippa. Min vän har precis tagit sin examen och jag är klar med flera veckors intensiva och långa arbetspass. Vi är i en säker punkt i livet och allt känns rätt för att smälla i sig lite hallucinogener.
Vi frågar min vän på snapchat om vi kunde haka på, men fick ett nej - då hennes bror skulle vara hemma och de skulle vara inne på sitt rum när han hade lagt sig. Vi börjar spåna på nya planer och får reda på att vår kran har fått in DMT. Jag blir såklart taggad eftersom jag velat testa DMT, men jag blir samtidigt nojig efter allt jag läst om drogen. Jag hade läst om människor som haft fantastiska resor, men jag hade även läst tripprapporter som beskriver ett DMT-rus som rena rama helvetet. Jag tyckte, trots att jag tagit höga doser LSD, att det verkade skrämmande att helt lämna sin kropp för att ge sig ut i universum.
Trippdags!
Hursomhelst bestämmer vi oss för att köpa DMT och började sedan spåna på vart vi skulle vara. Vi båda bor fortfarande hemma, så till en början var planen att ta med sig kuddar och täcken till skogen och röka framför en brasa. Men sedan får vi veta att våra vänner (B) och (C) var ensamma i (B)s lägenhet. (B)s morsa vet om att vi röker cannabis och bryr sig inte, hon har till och med rökt med oss. Därför sticker vi dit och röker ned oss och lyssnar på musik. Det är en härlig stämning fram tills (B)s fulla syster med vänner kommer hem och skriker. Jag blir mer nojig eftersom DMT är så stigmatiserat och bara sättet man röker det på ser väldigt pundigt ut. Jag var rädd att hon skulle komma in när vi trippade eller kanske undra vad det var som luktade. Vi gick ifrån altanen och låste in oss på (B)s rum och jag hjälper (A) att röka. Jag har läst om hur man ska elda och hade en bra teknik redan från början. Ett par bloss senare slocknar min vän. Jag satt och kollade på att han andades normalt, eftersom jag var nojig. Det gjorde han och 2 låtar senare lyser hela hans ansikte upp i världens största leende. Vi börjar alla skratta och han får berätta om sin tripp. Han försökte beskriva det, men sa att det var omöjligt.
Kort därefter säger han att han ville köra igen och jag försökte avvärja honom, då jag läst att man ska vänta en timme innan. Han hävdade dock och övertygade mig om att det funkade direkt. Jag tände pipan och han rökte det som var kvar. Det krävdes bara 2 bloss innan han slocknade igen. Han vaknar upp på samma sätt igen och börjar skratta och säger ”Vad i helvete var det där?”
Vi brister alla ut i skratt och stämningen är verkligen på topp.
Glädjedödaren
Den härliga stämningen avbröts dock hastigt, då (C)s mamma ringde och sa att hon hade läst hans Facebook-konversationer. Vi visste att konversationerna handlade om cannabis och vi visste även att vi hade skrivit om att vi skulle röka DMT. Jag blir självklart asnojig, för jag visste inte vad som skulle hända. Att mina föräldrar skulle få reda på att jag röker cannabis är ingen fara, det har hänt förr, men DMT. Det första som kommer upp när man googlar DMT är ju ”psykoaktiv enteogen”. (C) cyklar hem och lovar att hålla oss uppdaterade. Efter en dryg timme av ångest och djupt snack skrev han att hans internet att hade lagt av och att hans mamma bara hade läst gamla konversationer om cannabis. RELIEF!
Min tripp
Jag säger att jag nu är redo för att åka på äventyr, men att jag bara ska ta några få bloss för att lära känna drogen. Jag lägger mig i soffan, som är den skönaste jag någonsin legat i, och virar in mig i en fluffig filt. Det är ljust i rummet och (A) tänder försiktigt pipan åt mig. Jag suger och suger, men känner inte att jag får i mig någonting. Glaspipan blir jättevarm och efter kanske 7-10 försök säger jag åt honom att ha på mer DMT och elda bättre. Sagt och gjort.
Jag drar i mig röken, som inte på något sätt är stickig (som cigarettrök eller cannabisrök), men väldigt tung. Det känns som att andas in syre, fast mycket tyngre. Jag tycker om smaken, men det är svårt att hålla kvar röken i lungorna. (A) räknar med sina fingrar ned från 5 och när han är på 0 andas jag ut. Jag känner hur det pirrar i hela kroppen och blir euforisk. Jag säger bara ”mer” innan pipan är i munnen på mig igen. Jag drar ett stort bloss och eftersom det känns så underbart så försöker jag hålla andan så länge som möjligt för att få det att slå på hårt. Det pirrar mer och mer i kroppen och jag känner hur min kropp börjar färdas snabbare och snabbare. Det är som om någon har lagt en tegelsten på gaspedalen av kroppens alla receptorer. Jag visste att det skulle vara intensivt, men det var som att jag inte var beredd på hur intensivt det skulle vara. När jag andas ut så känner jag att det räcker, men min vän insisterar och sätter pipan på mig igen. Jag öppnar ögonen och ser min väns leende och hör orden ”Nice va?”.
Jag håller in röken i bara några sekunder och BOOOOOM! Min kroppen färdas i miljarder km/h och den högsta frekvens jag hört någonsin ringer i mina öron. Jag känner att jag inte har kontroll över någonting och börjar jaga min kropp. Vart fan är min händer? Vart är mina ben? Varför känner jag min kropp, men samtidigt är påväg ifrån den? Jag har ingen tidsuppfattning alls och jag vet inte hur länge jag jagar efter min kropp, men efter ett tag ger jag upp. ”Satan take me!”
Jag skiter i om jag inte har någon kropp, för det är oviktigt. Jag ser mönster överallt och jag är mönster. Jag är ett med precis allting. Inga objekt existerar och jag är samma ett av alla vackra mönster bakom mina stängda ögon. Jag är liksom inte ett med soffan, för vad ska jag med soffa till när jag inte har någon kropp? Det är vackert och jag njuter verkligen av alla dansande mönster. Det pulserar, skiftar och sjunger. Jag blir välkomnad i DMT-världen som en kung. Det var inte som att det var främmande, utan snarare som ett ”Välkommen tillbaka”. Det var som att jag hade varit på det här stället förut och att de hade väntat på mig. Här ville jag vara föralltid och det kändes som att jag skulle vara det. Mönstren förändrades och när min vän släckte lampan såg jag miljarder lila hexagon-formade saker med ett gult sken i mitten. Jag har under hela dagen gjort misslyckade försök i att återskapa dessa mönster i mitt huvud. Det är omöjligt, men jag minns hur fint det var.
Jag hörde inga röster, för röster fanns inte. Jag hörde musiken, som jag själv hade valt, och jag såg hur mönstren dansade till den. Jag minns hur jag sakta började komma tillbaka till min kropp och jag försökte dansa likadant som mönstren jag hade sett. Jag börjar skratta och öppnar ögonen, men stänger dem lika fort igen då jag känner att det inte är helt över. Där ligger jag i soffan och fnittrar för mig själv och när jag öppnar ögonen helt säger jag bara ”Det där var det roligaste jag någonsin varit med om, men jag är jävligt kissnödig.”
Jag går in på toaletten och står och tittar mig lång stund i spegeln. Jag ler och känner mig så otroligt lycklig. Jag är lycklig för att jag fått uppleva det jag upplevt och jag känner mig tacksam över småsaker som jag inte tidigare varit tacksam för. När jag kommer hem lägger jag mig i sängen och har nog aldrig varit så nöjd. Det här var mitt misslyckade försök att beskriva mitt första möte med DMT.
Avslutning
Betyg på drog: 5 av fucking 5. Känslan av välbefinnande och tacksamhet har hitintills hållit i sig. Är så tacksam och lycklig över att ha fått testa DMT och till sist - det är en så otroligt helig substans. Helt magisk.
