Kvinnor med autismspektrumtillstånd och relationer

Negativ antagligen för man själv har redan en social funktionsnedsättning, det blir inte bra om båda har det - ingen som klarar av något socialt. Ingen som vågar ringa eller gå på toa själv eller öppna dörren. Vad ska hända då? Två patetiska människor som inte vågar gå ut o handla sitter o darrar ihop i en lägenhet ? Men dom kan ju va bra på matte elr något men det är ganska värdelöst! Men man får ju ta det man kan få..

Det du beskriver är snarare social fobi vilket inte är trådens ämne.

Vad är ditt problem då med Asperger? Vad har du svårt för? Alla är ju olika men samma diagnos

Beror på hur funktionen ser ut. Jag är högfungerande och skulle antagligen inte fungera så bra med någon som tex har kognitiva nedsättningar.

Hahaha rolig är du också Självklart så "gåsar" vi lite om du vill det. Jag kör visserligen bong men du kanske kan tänka dig det med? Jag gillar en skvätt av båda tillsammans för jag dricker mindre om jag röker samtidigt. Fast inte för mycket av något för det blir bättre fart mellan benen om man inte är helpackad och det är ett större intresse för min del

Men till topic. Jag blev utredd nu som vuxen för ett par år sen och i samband med det så fick jag erbjudande om att vara med i en diskussionsgrupp för högfungerande aspisar. Där var 4 av varje kön och jag tror att om jag inte hade vetat om att alla samlade hade aspergers så hade jag bara trott att det var lite "lustiga" personer. Jag har aldrig träffat nån tjej som självmant har sagt att hon har aspergers även om jag har anat en del ibland.

Det märks i mina svårigheter med kvinnor, att jag behöver tydligheten precis som du, Joyce. Jag tycker också att det ofta känns som att folk jag pratar med inte är på samma nivå när det gäller det verbala. En annan grej är att jag alltid genom hela livet fått höra att kvinnor (generellt) är bättre på att kommunicera om ev. problem i relationen men det absoluta flertalet kvinnor jag trots allt har träffat, har jag upplevt vara sämre på att kommunicera än vad jag själv är, d.v.s. säga hur fan de vill ha det med det ena och det andra. Och i synnerhet när det gäller hur de vill ha det i sängen! Jag kan inte läsa tankar!

Menar inte att man ska/kan redogöra för precis varje litet moment givetvis, men frågar jag lite nyfiket om eventuella fetisher eller om det finns nåt litet särskilt som hon blir extra upphetsad av så är det oftast bara ett undanglidande eller "jag vet inte"..... Eehh va?!? Vet inte? Hur fan kan man inte veta vad man blir kåt av när man är över 30 eller t.o.m. 50 som en jag har haft ihop det med i många år.

Och som aspie så har jag lite svårt att förstå varför folk är såå himla känsliga för det sexuella. Visst, man kanske inte har lust att dra upp de allra mest extrema fetisherna på första träffarna men om hon t.ex. gillar att jag samtidigt som jag slickar också trycker med ett finger på nån känslig plats inuti, jamen säg det då i synnerhet om jag frågar! Och i synnerhet om vi redan har träffats som älskare/älskarinna i flera år. Det är ju med en älskare man ska göra det där man tänder lite extra på.

Så slutligen, det kanske vore jättebra för mig att träffa en annan aspie för då kan vi göra upp innan vad vi tänder på, vad vi inte tänder på och vad vi kan acceptera även om vi kanske inte tänder på det. Detta utan att lägga in onödiga "skamkänslor" eller dylikt utan bara konstatera att såhär är det. Köper du det eller inte? Vi som har aspergers saknar inte känslor men vi kan ha svårt att visa eller att uttrycka dem på ett sätt som neurotypiska människor gör och det gäller för båda könen.

Nu har jag väl som vanligt glidit iväg från trådens ursprung och jag har mansplainat i en tråd som var mer riktad till kvinnor. Men jag får väl hoppas att det kanske kan locka fram fler kvinnors syn på det hela.

Buffy: Det skulle vara intressant om du ville dela med dig lite av problem du upplevt eller känt själv som Aspberger och kvinna i relation med en man. Jag känner spontant att även om män förmodligen är mer toleranta än kvinnor med avvikande beteende hos sin partner så lär det ändå vara allt annat än friktionsfritt. Så dela gärna med dig.

Tror inte just att min autism har påverkat sådär jättemycket vad gäller relationer. Jag har väl ett behov av tydlighet och jag är inte så spontan, så passar inte med typen som ringer och meddelar att ”jag kommer över om 10 minuter”.

Hur funkar det rent sexuellt, kan du vara spontan där? (Jag vet en dam som förmodligen är bra mycket mer autistisk än du som gjorde upp ett sexschema med sin sambo. Väldigt generöst sådant med hög frekvens, men det var exakt tid 1 gång på vardagar 2 gånger på lördag och söndag och ingen acceptans för avvikelser från schemat och ändringar skulle meddelas av honom 2 minst dagar före eventuell ändring).

Det beror väl på. Men jag skulle inte schemalägga det

Jag själv har inte Asperger men har tre vänner med diagnosen, en tjej och två killar. Alla är ca 30-40 år. Känner inte tjejen lika bra men kan berätta vad de har sagt när vi har pratat om just relationer.

Killen nr 1 har Asperger skrivet i pannan. Han har väldigt svårt att läsa av andra människor och i samtal fokuserar han väldigt mycket på hans intressen och kan sväva ut lite väl mycket i hans nörderier. Han har även haft väldigt struliga relationer, enbart riktigt trasiga tjejer. Jag uppfattar det som att "han tar vad han får" för han vill så gärna ha ett förhållande. Han själv kommer från en trasig familj utan pappa. Han bjuder tjejerna på resor etc för de själva har oftast inget jobb. Han har lätt för att få ytliga kompisar men han har nog ingen riktig nära vän även om han försöker så hårt. Han är väldigt social och sällskapssjuk men det går bara inte så bra... I övrigt är han en fungerande människa, bor i hus, har ett bra jobb inom IT etc.

Kille nr 2, extrem Asperger och extrem ADHD men uppvuxen i en väldigt stöttande familj. Högintelligent och supernördig. När han fick sin Asperger diagnos vid ca 18 års ålder (adhd fick han diagnos på som liten) så förstod han helt plötsligt varför han hade så svårt att förstå andra människor. Men han ger järnet i allt han gör, så han lånade alla böcker som fanns om Asperger och kombinationen Asperger + adhd och läste sig till hur man interagerar med andra människor. Han förstår inte ndra människor men han har accepterat läget. Han får mycket stimulans av sitt jobb och är någon slags specialist inom finans. Lyckligt gift och har barn med en kvinna som själv är helt normal men även hon har accepterat honom precis som han är, tror det är därför det funkar. Hon lägger ofta upp på sociala medier om roliga saker han säger eller gör, där det är så uppenbart att han inte förstår hur andra personer tolkar det - men hon tar det med en klackspark. Han kan socialisera med andra människor men efter ett par timmar blir han för rastlös och så ger han sig ut och springer en mil istället. Han har lyckats bygga nära relationer, för att personerna han umgås med är fullt medvetna om hans diagnos och har stor förståelse för det. Om jag inte missminner mig är hans fru den enda som har stått ut med honom en längre tid, innan dess kan jag inte komma ihåg att han haft ett längre förhållande.

Tjejen är läkare och har inte haft några större problem i relationer. Hon är inte lika mycket aspie, hon har mycket lättare för att dölja sin diagnos. Hon uppfattas nog mest som lite introvert och asocial. Hon upplever att killar inte bryr sig så mycket om det, ibland förstår de inte varför hon behöver så mycket egentid men jag tror att män inte har samma känslomässiga behov helt enkelt som kvinnor har. Därför har nog män lättare att acceptera om deras partner är en aspie. Hon dejtade också en annan kille med diagnosen under en period och först tyckte hon det var jätteroligt med någon som förstod henne och de höll på med sina nörderier hela tiden. Efter ett par månader avslutade hon det hela för hon ville ha ett normalt liv. Hon tyckte det blev påfrestande att vara tillsammans med någon som också har diagnosen.

Gåsade bara för allierationen. Röker bong hemma och glaspipa ute.

Har förstått att för att få som vill måste jag tala om vad jag vill ha. Tyvärr blir många chockerade om man är för uppriktig och rakt på sak. Har skrämt iväg några där.