Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2018-06-16, 12:24
  #1
Medlem
Det finns djur som bygger samhällen med en arbetsfördelning, till exempel termiter, myror och vissa bin. Dock finns det ingen globalt spridd homogen art med likadan arbetsfördelning i alla delpopulationer eller någon globalt spridd grupp av närbesläktade arter där alla ingående arter har likadan arbetsfördelning. Visserligen finns det myror i alla klimat och i alla världsdelar utom Antarktis men det är ändå olika myrarter där det finns skillnader i arbetsfördelning mellan de arter som har anpassat sig till olika miljöer. Det finns ju ingen globalt spridd myrart där delpopulationerna har lite olika färg men samma indelning i kaster där det finns medfödda skillnader i beteende mellan kasterna men inte mellan populationerna, ingen myrart som skulle gå att jämföra med påståendet "det finns skillnader i beteende mellan män och kvinnor som bygger på förhistorisk arbetsfördelning men inga rasskillnader i beteende". Hur kan det komma sig?

Kan det finnas en fundamental orsak till detta? Experiment med robotar som gör olika uppgifter i en specialiserad arbetsfördelning visar att denna arbetsfördelning endast fungerar i specifika miljöer, då miljön runtom robotarna i praktiken gör en del av arbetet åt robotarna och fungerar som en del av det arbetsfördelade upgiftsutförandet. Att ändra den ekologiska miljön har samma effekt som att programmera om några av robotkasterna till att göra helt andra delmoment än tidigare, nämligen att uppgiften inte längre blir utförd. Går det att översätta detta att uppgiften inte längre blir utförd till att samhällen som bygger på specialiserade grupper som gör olika uppgifter inte kan fungera i en miljö som är annorlunda än den de är anpassade till? Kan detta vara orsaken till att kastindelade djur som myror inte kan förflyttas från Sverige till en tropisk ö och fortfarande bygga fungerande samhällen medan vissa djur utan kastspecialisering som förvildade grisar klarar att anpassa sig till en sådan förflyttning? Har specialiserade kaster en låsande effekt som hindrar de djur som fördelar arbetet i specialiserade typer från att anpassa sig till andra miljöer?

De idéer om en "civilisationsskapande ras" som har spridits av bland annat nazismen och faktiskt även Engels håller dock inte. Har någon sett en extremt arbetsfördelad termitart sprida sig till ett helt annat klimat och implementera sitt samhälle där med mindre specialiserade vägbin som undersåtar? Inte jag heller. Därmed faller påståendet att en social och specialiserad ras skulle ha spritt civilisation över världen, och argumenten mot den har inte ens med något postmodernistiskt definitionsklyveri om vad som är en ras att göra! Teorin om mänskligheten som generalister utan några anlag för arbetsfördelning är en hållbar förklaring däremot.

Detta betyder att evolutionen inte kan ha genererat en geografiskt homogen mänsklighet med arbetsfördelning mellan män och kvinnor eller mellan olika "psykiska egenheter". Datorsimuleringar och experiment med robotar visar att den procentandel "annorlunda" individer som håller ett arbetsfördelat samhälle igång (och som har jämförts med olika diagnoser på beteenden) varierar kraftigt beroende på antalet individer i gruppen. Varför skulle då biopsykiatrin kunna förutsäga en liknande frekvens av "neuropsykiatriska funktionshinder" världen över när olika folk levt i olika stora grupper? Och varför överhuvudtaget tala om "sociala instinkter" när robotexperiment och insektsstudier visar att exakt samma beteende som får samhällen att fungera i vissa miljöer får dem att braka ihop i andra miljöer?
Citera
2018-06-16, 14:12
  #2
Medlem
Europes avatar
Jag är ärligt talat inte säker på att jag helt förstod hela trådstarten, speciellt det där med robotarna.

När det gäller hur vissa myrarter har spridit sig, så handlar det mycket om hur snabbt en och samma art kan sprida sig till helt nya platser, speciellt svårtillgängliga platser som isolerade öar. Om en population blir isolerad från en annan population, kan de två populationerna utveckla så särskiljande drag att de till slut är vad vi skulle betrakta som två olika arter. De arter vi kallar myror har dessutom spridit sig och utvecklat nya myrarter under en betydligt längre tid än vi apor (människoliknande apor) har existerat.

Vi människor (och även tidigare existerande hominider) har spridit oss över jorden under väldigt kort tid, så det är kanske inte förvånande om vi med så kort tid isolerade från varandra högst har lyckats utvecklas till olika subgrupper (raser), men fortfarande är en och samma art (dock fanns det även andra hominider som spred sig samtidigt som Homo sapiens). Det är sant att det finns skäl att misstänka att människan under väldigt lång tid levde som jägar- och samlarfolk, samt att en del av framgången berodde på de generellt olika arbetsuppdelningarna mellan män och kvinnor (vi vet dock inte säkert hur den såg ut, förutom att nutida jägar- och samlarfolk verkar ha en återkommande arbetsuppdelning mellan könen). Kanske föga förvånande kan man än idag se genomsnittliga könsskillnader som skulle kunna förklaras av en biologisk anpassning till den arbetsfördelningen. Även på många andra sätt kan vi misstänka att det finns biologiska spår från den livsstilen. T.ex. lever många av oss inte längre i stamsamhällen med upp till 200 personer, men vi verkar fortfarande endast ha hjärnkapaciteten till att ha en närmare personlig, daglig relation med upp till max 200 människor.

Människan kännetecknas kanske speciellt av relativt stor flexibilitet när det gäller försörjningen och uppbyggnaden av samhället. Vi har stor inlärningsförmåga och är extrema flockdjur med ett komplext socialt beteende. Som jämförelse är myror också problemlösare, på sätt och vis intelligenta (de har stora hjärnor i relation till kroppsstorleken) och har ofta komplexa samhällen, men de är kanske inte i lika grad adaptiva till att ändra livsstil och samhällsbyggnad genom inlärning och härmning.

Sedan är jag inte riktigt säker på vad allt det där om civilisation innebar. Det är uppenbart att civilisationer ofta kommer och går, medan ättlingarna som utgjorde befolkningen i civilisationen ofta fortlever (om än inte alltid, t.ex. när en civilisation faller p.g.a. yttre fiender och efterföljs av ett folkmord). Civilisationer kännetecknas av att de omfattar betydligt fler människor än stamsamhällena och inte sällan även inkorporerar från början rätt olika folk. De är något mer (men möjligtvis även något mer sporadiskt) än enskilda grupper av människor. Deras uppkomst är beroende av mer än de biologiska egenskaperna hos de som bildar stommen till den kultur som sedan blir en civilisation, t.ex. saker som befolkningstäthet i ett område (t.ex. kan svåra miljöer göra att folkgrupperna är för få, med för få individer, utspridda på för stort område, samt inte minst finns inte möjligheten att sluta med jakt och samlande (samt möjligtvis hållandet av djurflockar) till förmån för jordbruk).

För att göra en koppling mellan kultur, samhälle och biologi: det förefaller som att de folkgrupper som emigrerade till norra hemisfären utvecklade större hjärnor och högre IQ. Förvånadsvärt många av de mutationer som verkar vara kopplade till hjärnstorlek har skett relativt sent i vår arts historia. Det är kanske inte förvånande om det fanns ett evolutionärt tryck att utveckla större hjärnor, då det hårdare klimatet och den torr- och svältperiod som vintern ofta innebär hårt gynnade förmågan till uppfinningsrikedom och inte minst förmågan till planering (inför vinterhalvåret). Trots allt finns det även en rad nackdelar med stora hjärnor, vilket är anledning till att inte alla djur utvecklar dem. Därför är det kanske inte förvånande om många nutida jägar- och samlarfolk kring ekvatorn verkar ha lägst IQ, medan folkgrupper i norra delarna av jordklotet verkar generellt ha högre IQ än sydligare levande folk. Det är kanske inte heller överraskande om detta märks statistiskt även när det gäller avancerad inlärning i vårt moderna samhälle. Däremot har folkgrupper med hög IQ, som har levt glest och inte har ägnat sig åt jordbruk, inte direkt utvecklat avancerade civilisationer (om vi bortser från att de eventuellt kan ha invaderat och tagit herraväldet över en redan befintlig civilisation). Precis som folk med lite lägre genomsnitts-IQ i sydligare trakter med gynnsammare förhållanden har ändå utvecklat tämligen avancerade civilisationer.

Sedan finns det faktist t.ex. arter av myror som invaderar andra arters stackar, dödar stackmedlemmarna och sedan tar deras avkomma för att göra dem till slavar i sin egen stack. Det finns även parasitiska myrarter som tar över en annan arts stack inifrån. Faktum är att arters exploaterande av andra arter är något relativt vanligt i naturen. I vissa fall, som t.ex. när det gäller vårt förhållande till många av våra husdjur, så kan det vara en ömsesidigt gynnande relation, t.ex. om vi nu håller oss till myrorna så gynnas t.ex. bladlöss av det skydd myror ger dem när myrorna vaktar dem som sitt boskap och mjölkar dem på honungsdagg. Däremot sprider andra arter sällan en inlärd kultur på det sättet som vi människor gör, utan beteendet/kulturen verkar vara mer genetiskt hårdmodulerad. Sannolikt är det skälet till att myror (och många andra sociala insekter) klarar av att uppvisa ett extremt effektivt och organiserat arbete som vi människor högst kan drömma om, så det har också sina fördelar. Det lär t.ex. vara sällsynt att en arbetsmyra av personlig önskan att avancera börjar intrigera mot sina stackmedlemmar, förstör stackens arbete och kanske t.o.m. mördar andra stackmedlemmar, eller allmänt förblir i ett icke-produktivt tillstånd under sin tvekan om vad denne "ska bli".
Citera
2018-06-16, 20:37
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Europe
Jag är ärligt talat inte säker på att jag helt förstod hela trådstarten, speciellt det där med robotarna.

Robotexperimenten visar att arbetsfördelning och specialisering ökar beroendet av en specifik miljö för att det ska fungera.

Citat:
Ursprungligen postat av Europe
När det gäller hur vissa myrarter har spridit sig, så handlar det mycket om hur snabbt en och samma art kan sprida sig till helt nya platser, speciellt svårtillgängliga platser som isolerade öar. Om en population blir isolerad från en annan population, kan de två populationerna utveckla så särskiljande drag att de till slut är vad vi skulle betrakta som två olika arter. De arter vi kallar myror har dessutom spridit sig och utvecklat nya myrarter under en betydligt längre tid än vi apor (människoliknande apor) har existerat.

De myrarter som har spridit sig i modern tid med fartyg och flyg håller sig till klimat och miljöer som liknar artens ursprung. En myrart från halvöknen i västra USA kan sprida sig till Australiens outback men den sprider sig inte till Sverige och konkurrerar ut nordiska myrarter. Det krävs mer anpassning under längre tid och i mindre miljösteg för att arter med arbetsfördelning mellan kaster ska kunna sprida sig över många olika miljöer, och de som når en helt annan miljö (till exempel från tropisk till nordisk) kommer att ha en helt annan arbetsfördelning än de i den ursprungliga miljön hade.

Citat:
Ursprungligen postat av Europe
Vi människor (och även tidigare existerande hominider) har spridit oss över jorden under väldigt kort tid, så det är kanske inte förvånande om vi med så kort tid isolerade från varandra högst har lyckats utvecklas till olika subgrupper (raser), men fortfarande är en och samma art (dock fanns det även andra hominider som spred sig samtidigt som Homo sapiens). Det är sant att det finns skäl att misstänka att människan under väldigt lång tid levde som jägar- och samlarfolk, samt att en del av framgången berodde på de generellt olika arbetsuppdelningarna mellan män och kvinnor (vi vet dock inte säkert hur den såg ut, förutom att nutida jägar- och samlarfolk verkar ha en återkommande arbetsuppdelning mellan könen). Kanske föga förvånande kan man än idag se genomsnittliga könsskillnader som skulle kunna förklaras av en biologisk anpassning till den arbetsfördelningen.

Återigen är det bara i specifika miljöer som specialiserad arbetsfördelning kan ge framgång. I miljömässig variation blir sådan arbetsfördelning ett stort hinder. En art med biologisk predisponering för könsroller som gav framgång på Afrikas savann hade varken kunnat sprida sig till kalla klimat eller ens till djungler, kuster och öknar i Afrika. De jägare och samlare som har studerats av antropologer har givetvis inte varit verkligt isolerade. Och de påstådda "genomsnittliga könsskillnader" det pratas så mycket om finns det inga verkliga bevis för, (FB) Ljuga för psykologer av "etiska" skäl? .

Citat:
Ursprungligen postat av Europe
Även på många andra sätt kan vi misstänka att det finns biologiska spår från den livsstilen. T.ex. lever många av oss inte längre i stamsamhällen med upp till 200 personer, men vi verkar fortfarande endast ha hjärnkapaciteten till att ha en närmare personlig, daglig relation med upp till max 200 människor.

Jägare och samlare kan inte försörja ens nära 200 människor. Inga renodlade jägare och samlare lever i grupper om över 50 människor, de sanfolk som lever i grupper om 80 "jagar" boskapsskötande grannars boskap och "samlar" jordbrukande grannars grödor. Och de indianer som levde i grupper om 150 som Robin Dunbar påstod representerade "tidiga människor" var helt enkelt jordbrukare. Och psykologiska "studier" är fulla av missrepresenteringar.

Våra stora näringsslukande hjärnor minskade maxstorleken på grupperna ju större hjärnorna blev ända fram tills jordbruket uppfanns. Hjärnan stod i motsats till stora grupper och var alls ingen anpassning till sådana.

Citat:
Ursprungligen postat av Europe
Människan kännetecknas kanske speciellt av relativt stor flexibilitet när det gäller försörjningen och uppbyggnaden av samhället. Vi har stor inlärningsförmåga och är extrema flockdjur med ett komplext socialt beteende. Som jämförelse är myror också problemlösare, på sätt och vis intelligenta (de har stora hjärnor i relation till kroppsstorleken) och har ofta komplexa samhällen, men de är kanske inte i lika grad adaptiva till att ändra livsstil och samhällsbyggnad genom inlärning och härmning.

Som sagt finns det inget sådant som "flockdjur" och "icke-flockdjur" som biologiska kategorier, då samma beteende är funktionellt "prosocialt" i vissa miljöer och funktionellt "antisocialt" i andra miljöer. Specialisering och flexibilitet står i motsats till varandra. Det finns andra djur som anpassar sig ganska bra till helt olika klimat, till exempel svin. Inga av dessa är dock arbetsfördelare.

Citat:
Ursprungligen postat av Europe
Sedan är jag inte riktigt säker på vad allt det där om civilisation innebar. Det är uppenbart att civilisationer ofta kommer och går, medan ättlingarna som utgjorde befolkningen i civilisationen ofta fortlever (om än inte alltid, t.ex. när en civilisation faller p.g.a. yttre fiender och efterföljs av ett folkmord). Civilisationer kännetecknas av att de omfattar betydligt fler människor än stamsamhällena och inte sällan även inkorporerar från början rätt olika folk. De är något mer (men möjligtvis även något mer sporadiskt) än enskilda grupper av människor. Deras uppkomst är beroende av mer än de biologiska egenskaperna hos de som bildar stommen till den kultur som sedan blir en civilisation, t.ex. saker som befolkningstäthet i ett område (t.ex. kan svåra miljöer göra att folkgrupperna är för få, med för få individer, utspridda på för stort område, samt inte minst finns inte möjligheten att sluta med jakt och samlande (samt möjligtvis hållandet av djurflockar) till förmån för jordbruk).

Med civilisation avses själva det tekniskt avancerade samhället, inte tekniskt primitivare ättlingar till överlevarna av en kollaps och inte heller folk som skulle kunna bilda civilisationer om de hade bott i en annan miljö.

Citat:
Ursprungligen postat av Europe
För att göra en koppling mellan kultur, samhälle och biologi: det förefaller som att de folkgrupper som emigrerade till norra hemisfären utvecklade större hjärnor och högre IQ. Förvånadsvärt många av de mutationer som verkar vara kopplade till hjärnstorlek har skett relativt sent i vår arts historia. Det är kanske inte förvånande om det fanns ett evolutionärt tryck att utveckla större hjärnor, då det hårdare klimatet och den torr- och svältperiod som vintern ofta innebär hårt gynnade förmågan till uppfinningsrikedom och inte minst förmågan till planering (inför vinterhalvåret). Trots allt finns det även en rad nackdelar med stora hjärnor, vilket är anledning till att inte alla djur utvecklar dem. Därför är det kanske inte förvånande om många nutida jägar- och samlarfolk kring ekvatorn verkar ha lägst IQ, medan folkgrupper i norra delarna av jordklotet verkar generellt ha högre IQ än sydligare levande folk. Det är kanske inte heller överraskande om detta märks statistiskt även när det gäller avancerad inlärning i vårt moderna samhälle. Däremot har folkgrupper med hög IQ, som har levt glest och inte har ägnat sig åt jordbruk, inte direkt utvecklat avancerade civilisationer (om vi bortser från att de eventuellt kan ha invaderat och tagit herraväldet över en redan befintlig civilisation). Precis som folk med lite lägre genomsnitts-IQ i sydligare trakter med gynnsammare förhållanden har ändå utvecklat tämligen avancerade civilisationer.

IQ-tester mäter inte verklig intelligens. Att ange specifika svar på tid mäter inte det kritiska tänkande som gör skapandet av vetenskap och teknologi möjligt och som krävdes redan för att falsifiera sig fram till en modell av klimatet som dög till att uppfinna jordbruk. Tvillingstudier påstår att IQ huvudsakligen bestäms av arv medan följande av IQ över tid i hela samhället påstår att miljön kraftigt har ökat IQ, vilket blir en matematisk inkompatibilitet.

Citat:
Ursprungligen postat av Europe
Sedan finns det faktist t.ex. arter av myror som invaderar andra arters stackar, dödar stackmedlemmarna och sedan tar deras avkomma för att göra dem till slavar i sin egen stack. Det finns även parasitiska myrarter som tar över en annan arts stack inifrån. Faktum är att arters exploaterande av andra arter är något relativt vanligt i naturen. I vissa fall, som t.ex. när det gäller vårt förhållande till många av våra husdjur, så kan det vara en ömsesidigt gynnande relation, t.ex. om vi nu håller oss till myrorna så gynnas t.ex. bladlöss av det skydd myror ger dem när myrorna vaktar dem som sitt boskap och mjölkar dem på honungsdagg. Däremot sprider andra arter sällan en inlärd kultur på det sättet som vi människor gör, utan beteendet/kulturen verkar vara mer genetiskt hårdmodulerad. Sannolikt är det skälet till att myror (och många andra sociala insekter) klarar av att uppvisa ett extremt effektivt och organiserat arbete som vi människor högst kan drömma om, så det har också sina fördelar. Det lär t.ex. vara sällsynt att en arbetsmyra av personlig önskan att avancera börjar intrigera mot sina stackmedlemmar, förstör stackens arbete och kanske t.o.m. mördar andra stackmedlemmar, eller allmänt förblir i ett icke-produktivt tillstånd under sin tvekan om vad denne "ska bli".

Dessa parasitiska och övertagande myror har långsamt anpassat sig till att ta över andra arters stackar. Det är inte en art som lever i sin sorts arbetsfördelning som plötsligt börjar ta över en annan arts stackar.
Citera
2018-06-16, 23:27
  #4
Medlem
Jag är mycket skeptisk till att slutsatser från studiet av sociala insekter, även om de skulle vara korrekta, skulle vara applicerbara på ryggradsdjur inklusive människor. För det första ligger den stora skiljelinjen mellan individerna hos många myror och andra samhällsbyggande steklar inte mellan hanar och honor, utan mellan könliga och könlösa individer, till vilka senare ryggradsdjuren mig veterligt inte har att uppvisa någon exakt motsvarighet. För det andra föreligger hos nämnda insekter vanligen fenomenet haplodiploiditet, som kan utgöra en delförklaring till föregående punkt, och som också saknas hos ryggradsdjuren!
Citera
2018-06-19, 10:36
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Nakkvarr
Jag är mycket skeptisk till att slutsatser från studiet av sociala insekter, även om de skulle vara korrekta, skulle vara applicerbara på ryggradsdjur inklusive människor. För det första ligger den stora skiljelinjen mellan individerna hos många myror och andra samhällsbyggande steklar inte mellan hanar och honor, utan mellan könliga och könlösa individer, till vilka senare ryggradsdjuren mig veterligt inte har att uppvisa någon exakt motsvarighet.

Specialisering hindrar anpassning till andra miljöer oavsett vid vilken skiljelinje specialiseringen går. Trådstarten nämnde till exempel inte bara män och kvinnor samt arbetare och drottningar utan även till exempel neuropsykiatriska diagnoser. Därmed är fenomenet överförbart.

Citat:
Ursprungligen postat av Nakkvarr
För det andra föreligger hos nämnda insekter vanligen fenomenet haplodiploiditet, som kan utgöra en delförklaring till föregående punkt, och som också saknas hos ryggradsdjuren!

Termiter är inte heller haplodiploida. Däremot är alla steklar det, inte bara de samhällsbyggande.
Citera
2018-06-20, 08:27
  #6
Medlem
UndeadNinjas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Europe
Jag är ärligt talat inte säker på att jag helt förstod hela trådstarten, speciellt det där med robotarna.

När det gäller hur vissa myrarter har spridit sig, så handlar det mycket om hur snabbt en och samma art kan sprida sig till helt nya platser, speciellt svårtillgängliga platser som isolerade öar. Om en population blir isolerad från en annan population, kan de två populationerna utveckla så särskiljande drag att de till slut är vad vi skulle betrakta som två olika arter. De arter vi kallar myror har dessutom spridit sig och utvecklat nya myrarter under en betydligt längre tid än vi apor (människoliknande apor) har existerat.

Vi människor (och även tidigare existerande hominider) har spridit oss över jorden under väldigt kort tid, så det är kanske inte förvånande om vi med så kort tid isolerade från varandra högst har lyckats utvecklas till olika subgrupper (raser), men fortfarande är en och samma art (dock fanns det även andra hominider som spred sig samtidigt som Homo sapiens). Det är sant att det finns skäl att misstänka att människan under väldigt lång tid levde som jägar- och samlarfolk, samt att en del av framgången berodde på de generellt olika arbetsuppdelningarna mellan män och kvinnor (vi vet dock inte säkert hur den såg ut, förutom att nutida jägar- och samlarfolk verkar ha en återkommande arbetsuppdelning mellan könen). Kanske föga förvånande kan man än idag se genomsnittliga könsskillnader som skulle kunna förklaras av en biologisk anpassning till den arbetsfördelningen. Även på många andra sätt kan vi misstänka att det finns biologiska spår från den livsstilen. T.ex. lever många av oss inte längre i stamsamhällen med upp till 200 personer, men vi verkar fortfarande endast ha hjärnkapaciteten till att ha en närmare personlig, daglig relation med upp till max 200 människor.

Människan kännetecknas kanske speciellt av relativt stor flexibilitet när det gäller försörjningen och uppbyggnaden av samhället. Vi har stor inlärningsförmåga och är extrema flockdjur med ett komplext socialt beteende. Som jämförelse är myror också problemlösare, på sätt och vis intelligenta (de har stora hjärnor i relation till kroppsstorleken) och har ofta komplexa samhällen, men de är kanske inte i lika grad adaptiva till att ändra livsstil och samhällsbyggnad genom inlärning och härmning.

Sedan är jag inte riktigt säker på vad allt det där om civilisation innebar. Det är uppenbart att civilisationer ofta kommer och går, medan ättlingarna som utgjorde befolkningen i civilisationen ofta fortlever (om än inte alltid, t.ex. när en civilisation faller p.g.a. yttre fiender och efterföljs av ett folkmord). Civilisationer kännetecknas av att de omfattar betydligt fler människor än stamsamhällena och inte sällan även inkorporerar från början rätt olika folk. De är något mer (men möjligtvis även något mer sporadiskt) än enskilda grupper av människor. Deras uppkomst är beroende av mer än de biologiska egenskaperna hos de som bildar stommen till den kultur som sedan blir en civilisation, t.ex. saker som befolkningstäthet i ett område (t.ex. kan svåra miljöer göra att folkgrupperna är för få, med för få individer, utspridda på för stort område, samt inte minst finns inte möjligheten att sluta med jakt och samlande (samt möjligtvis hållandet av djurflockar) till förmån för jordbruk).

För att göra en koppling mellan kultur, samhälle och biologi: det förefaller som att de folkgrupper som emigrerade till norra hemisfären utvecklade större hjärnor och högre IQ. Förvånadsvärt många av de mutationer som verkar vara kopplade till hjärnstorlek har skett relativt sent i vår arts historia. Det är kanske inte förvånande om det fanns ett evolutionärt tryck att utveckla större hjärnor, då det hårdare klimatet och den torr- och svältperiod som vintern ofta innebär hårt gynnade förmågan till uppfinningsrikedom och inte minst förmågan till planering (inför vinterhalvåret). Trots allt finns det även en rad nackdelar med stora hjärnor, vilket är anledning till att inte alla djur utvecklar dem. Därför är det kanske inte förvånande om många nutida jägar- och samlarfolk kring ekvatorn verkar ha lägst IQ, medan folkgrupper i norra delarna av jordklotet verkar generellt ha högre IQ än sydligare levande folk. Det är kanske inte heller överraskande om detta märks statistiskt även när det gäller avancerad inlärning i vårt moderna samhälle. Däremot har folkgrupper med hög IQ, som har levt glest och inte har ägnat sig åt jordbruk, inte direkt utvecklat avancerade civilisationer (om vi bortser från att de eventuellt kan ha invaderat och tagit herraväldet över en redan befintlig civilisation). Precis som folk med lite lägre genomsnitts-IQ i sydligare trakter med gynnsammare förhållanden har ändå utvecklat tämligen avancerade civilisationer.

Sedan finns det faktist t.ex. arter av myror som invaderar andra arters stackar, dödar stackmedlemmarna och sedan tar deras avkomma för att göra dem till slavar i sin egen stack. Det finns även parasitiska myrarter som tar över en annan arts stack inifrån. Faktum är att arters exploaterande av andra arter är något relativt vanligt i naturen. I vissa fall, som t.ex. när det gäller vårt förhållande till många av våra husdjur, så kan det vara en ömsesidigt gynnande relation, t.ex. om vi nu håller oss till myrorna så gynnas t.ex. bladlöss av det skydd myror ger dem när myrorna vaktar dem som sitt boskap och mjölkar dem på honungsdagg. Däremot sprider andra arter sällan en inlärd kultur på det sättet som vi människor gör, utan beteendet/kulturen verkar vara mer genetiskt hårdmodulerad. Sannolikt är det skälet till att myror (och många andra sociala insekter) klarar av att uppvisa ett extremt effektivt och organiserat arbete som vi människor högst kan drömma om, så det har också sina fördelar. Det lär t.ex. vara sällsynt att en arbetsmyra av personlig önskan att avancera börjar intrigera mot sina stackmedlemmar, förstör stackens arbete och kanske t.o.m. mördar andra stackmedlemmar, eller allmänt förblir i ett icke-produktivt tillstånd under sin tvekan om vad denne "ska bli".

En liten annan tanke som kanske är lite off här men det slog mig ändå när jag läste denna tråd.

Vad skulle hända om man tar en enda myra från en myrstack och släpper den långt långt bort från sin hemstack? Skulle den hitta hem igen tids nog eller vad skulle hända om den tex stöter på ett annat myrsamhälle istället? Skulle den kanske accepteras och integreras och få en plats och en arbetsfördelning i det nya samhället eller skulle den bli mördad? Eller skulle den kanske gå rouge och istället leva på egen hand som en lone ranger och ensam ta kål på andra insekter för att kunna äta?
Citera
2018-06-20, 08:36
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av UndeadNinja
En liten annan tanke som kanske är lite off här men det slog mig ändå när jag läste denna tråd.

Vad skulle hända om man tar en enda myra från en myrstack och släpper den långt långt bort från sin hemstack? Skulle den hitta hem igen tids nog eller vad skulle hända om den tex stöter på ett annat myrsamhälle istället? Skulle den kanske accepteras och integreras och få en plats och en arbetsfördelning i det nya samhället eller skulle den bli mördad? Eller skulle den kanske gå rouge och istället leva på egen hand som en lone ranger och ensam ta kål på andra insekter för att kunna äta?

De experimenten har gjorts. Oftast blir den dödad, men hittar den vissa närbesläktade samhällen med samma identitetsdoft (som alltid är anpassade till samma sorts miljö) så blir den integrerad och fortsätter med sin gamla arbetsuppgift på annan ort. Några lone ranger-myror har aldrig observerats.
Citera
2018-06-20, 08:51
  #8
Medlem
UndeadNinjas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Tankebrott
De experimenten har gjorts. Oftast blir den dödad, men hittar den vissa närbesläktade samhällen med samma identitetsdoft (som alltid är anpassade till samma sorts miljö) så blir den integrerad och fortsätter med sin gamla arbetsuppgift på annan ort. Några lone ranger-myror har aldrig observerats.

Ok ja det känns väl logiskt såklart.
Citera
2018-06-20, 12:21
  #9
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av UndeadNinja
Ok ja det känns väl logiskt såklart.

I Sydeuropa finns det en stor superkoloni av myror.
Citera
2018-06-22, 08:17
  #10
Medlem
UndeadNinjas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Tankebrott
I Sydeuropa finns det en stor superkoloni av myror.


Kan du utveckla lite? Ett mäktigt Maia-rike av myror eller? Över stort område? Har denna superkoloni några konflikter med andra mindre samhällen?
Citera
2018-06-22, 12:01
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av UndeadNinja
Kan du utveckla lite? Ett mäktigt Maia-rike av myror eller? Över stort område? Har denna superkoloni några konflikter med andra mindre samhällen?

Inte precis ett rike men de olika stackarna känner igen varandra som vänner och inte fiender över större delen av Sydeuropa. De har konflikter med en mindre (men ändå ganska stor) superkoloni i Katalonien.
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback