När blev du på riktigt riktig rädd i ditt hem senast?

En massa smällar och skit i trapphuset, är väl inte rädd direkt men man känner sig inte 100% trygg när man går hem ensam på kvällarna.

Öva upp din pondus så ger folk fan i dig! Jag mötte tidigare en lätt lastbil med tre utlänningar i framsätet jag fick köra upp på trottoaren, dom körde mot enkelriktat. Och istället för att vara Svensk och låta det bero så tvärvände jag cyklade upp till förardörren och bankade på rutan och skrek DET ÄR ENKELRIKTAT HÄR DIN IDIOT!

Blatten vevade ner rutan och sa ueär due pholis? ueär due pholis? ueär due pholis?

Jag svarade att jag inte var Polis och då upprepade han sig ...ueär due pholis? ueär due pholis? ueär due pholis? ueär due pholis? ueär due pholis? Och kallade mig jeffla idddiåt!

Då lackade jag och skämde kanske ut mig men bad den jäveln komma ut ur bilen och säga idiot i mitt ansikte! Det gjorde han inte utan åkte därifrån, jag jagade efter honom med cykeln inne i stan och när han kom ut på en raksträcka så hade jag inte en chans att hänga med.

VIK DIG ALDRIG, STÅ UPP FÖR DIG SJÄLV OCH FÖR VAD SOM ÄR RÄTT!

Ts, inte ett rätt som vanligt, försök en gång till din rädda lilla människa.

Förra lägenheten på 3:e våning i ett småberikat område, hör någon som smyger omkring på min balkong, greppar luftgeväret som även kan användas som påk, rycker upp balkongdörrn å vrålar "vad fan håller du på med?" i samma ögonblock.

Visade sig vara en ny granne som klättrat över från sin balkong för att leta efter sin katt, fattar inte varför dock, kattfan lär ju komma tillbaka när den tröttnat.

Jag har aldrig någonsin varit rädd i mitt hem eller i mitt område.
Aldrig bott på markplan, fy fan... det skulle jag aldrig göra.
Bott på våning 1 i samtliga områden och sover lugnt med balkongdörren/fönster öppna.

Jobbar kvällar och kommer hem runt 22 tiden men är aldrig orolig över de berikande människornas tjo och ljud. Jag ser rätt skräckinjagande ut kanske, men ingen har ngnsin sagt ngt eller gjort ngt.
Första åren jag bodde hemifrån ringde mamma varje kväll för att kolla att jag var hemma när jag jobbat kväll. Så hon oroade sig för mig.