Det sägs ofta att Förintelsen skulle ha berott på en påstådd mänsklig psykologisk benägenhet att dela upp sig i ingrupp och utgrupp och vara våldsam mot utgrupper. Denna påstådda förklaring stämmer dock inte med dödstalen per capita hos olika folk i det naziockuperade området. Till exempel var dödstalen per capita för etniska fransmän inte speciellt höga, fast fransmännen placerades utanför den germanska blodsgemenskapen i den nazistiska propagandan, tysk-franska äktenskap var förbjudna och dessutom fanns det en historisk fiendskap mellan Frankrike och Tyskland. Faktiskt var dödstalen för etniska fransmän per capita snarlika de för etniska holländare, även om holländarna i den nazistiska propagandan placerades inom den germanska blodsgemenskapen, tysk-holländska äktenskap var lagliga och någon historisk fiendskap mellan Nederländerna och Tyskland fanns inte. Detta betyder att skiljelinjen mellan vilka som räknades in i gemenskapen och vilka som exkluderades ur den inte spelade någon större roll för massmördandet.
De högre dödstalen för östeuropéer jämfört med västeuropéer under nazistisk ockupation kan förklaras med Lebensraum där Tyskland skulle skaffa sig livsrum i öster, dock kan de ännu högre dödstalen per capita för judar och romer inte förklaras på det sättet. Dokument som Adolf Hitler lämnade efter sig innan han kom till makten visar att han redan 1919 ansåg judarna som en parasitisk ras som inte kunde bygga stater och som skulle avlägsnas från Tyskland, på detta stadium talade Hitler om medfödda skillnader i attityden till arbete mellan tyskar och judar. Senare dokument visar att Hitler senast 1925 utifrån sina spekulationer om en judisk komplott bakom kommunism och socialdemokrati hade dragit slutsatsen att judarna alltid skulle fortsätta att rationalisera sina påstådda intressen genom att skapa nya samhällsförstörande ideologier med utrotning av alla "högre" raser som slutmål och att det därför skulle vara nödvändigt att utrota judarna i hela världen och inte bara fördriva dem från Tyskland. Så medan ingrupp och utgrupptänkande inte kan förklara Förintelsen så kan nazisternas syn på vissa folk som "farliga" göra det.
Hitler ansåg att folk som inte hade territoriella stater var parasitiska och saknade förmågan att bygga stater, till en början att det skulle gå att rädda Tyskland genom att dyvla de som fanns i Tyskland på andra länder istället. Det var dock idéer om att människor och "undermänniskor" skulle rationalisera sina intressen genom manipulation och spridning av "icke-nationella" tankar som fick Hitler att dra slutsatsen att det skulle vara nödvändigt att utrota dessa folk. Det vill säga att det var teoretisering om psykologiska orsaker till kritik mot staten som fick Hitler att dra slutsatser om vilka människor som skulle vara benägna att sprida sådan kritik och att dessa skulle vara så farliga att de borde avrättas i förebyggande syfte innan de hunnit sprida kritik mot staten. Då Hitler ansåg att folk utan territoriella stater utmärktes av denna benägenhet drabbades även romerna trots att de inte hade något inflytande i media, helt enkelt för att Hitler trodde att de var predisponerade för sådant beteende.
Påståendet att nazisterna skulle ha spelat på traditionell antisemitism som ett sätt att få makt kan inte förklara varför judeförföljelsen trappades upp till egentlig utrotning efter att nazisterna redan hade skaffat sig ett fast grepp om makten. De flesta regimer som kom till makten genom att spela på traditionella syndabockar bedrev nämligen mest förföljelser i början när de inte riktigt hade säkrat makten än. Många östeuropeiska länder hade mer tradition av antisemitism än Tyskland. Nazitysklands upptrappade massmord efter att regimens makt var säkrad påminner snarare om hur massmorden trappades upp i Sovjetunionen efter att den kommunistiska regimen hade befäst sin makt. Även kommunismen innehöll psykologiska antaganden om varför vissa människor uttryckte kritik som både bortförklarade kritiken som ett tecken på något "ont" och stämplade vissa människor som mer benägna att kritisera regimen än andra även om de inte hade uttryckt någon kritik, bara det att skiljelinjen där gick efter klass istället för ras. Antaganden om "farliga" psykologiska predisponeringar som orsak till kritik verkar gå igen hos totalitära, massmördande regimer.
Med dessa likheter mellan nazism och kommunism är det lika korkat att påstå att just kommunismens massmord skulle ha berott på idéer om "oskrivna blad" som det är att påstå att nazisternas Förintelse skulle vara helt omöjlig att jämföra med något annat. Genom att vräka ur sig psykologiska antaganden om att kritik mot dagens samhälle skulle vara ett tecken på eller öka lyssnarnas "benägenhet till rasism" kan synen på massmord som en "vi mot dom-mentalitet" som skulle vara "naturlig" och behöva vissa regler för att dämpa vara kontraproduktiv och istället skapa nya massmord.
De högre dödstalen för östeuropéer jämfört med västeuropéer under nazistisk ockupation kan förklaras med Lebensraum där Tyskland skulle skaffa sig livsrum i öster, dock kan de ännu högre dödstalen per capita för judar och romer inte förklaras på det sättet. Dokument som Adolf Hitler lämnade efter sig innan han kom till makten visar att han redan 1919 ansåg judarna som en parasitisk ras som inte kunde bygga stater och som skulle avlägsnas från Tyskland, på detta stadium talade Hitler om medfödda skillnader i attityden till arbete mellan tyskar och judar. Senare dokument visar att Hitler senast 1925 utifrån sina spekulationer om en judisk komplott bakom kommunism och socialdemokrati hade dragit slutsatsen att judarna alltid skulle fortsätta att rationalisera sina påstådda intressen genom att skapa nya samhällsförstörande ideologier med utrotning av alla "högre" raser som slutmål och att det därför skulle vara nödvändigt att utrota judarna i hela världen och inte bara fördriva dem från Tyskland. Så medan ingrupp och utgrupptänkande inte kan förklara Förintelsen så kan nazisternas syn på vissa folk som "farliga" göra det.
Hitler ansåg att folk som inte hade territoriella stater var parasitiska och saknade förmågan att bygga stater, till en början att det skulle gå att rädda Tyskland genom att dyvla de som fanns i Tyskland på andra länder istället. Det var dock idéer om att människor och "undermänniskor" skulle rationalisera sina intressen genom manipulation och spridning av "icke-nationella" tankar som fick Hitler att dra slutsatsen att det skulle vara nödvändigt att utrota dessa folk. Det vill säga att det var teoretisering om psykologiska orsaker till kritik mot staten som fick Hitler att dra slutsatser om vilka människor som skulle vara benägna att sprida sådan kritik och att dessa skulle vara så farliga att de borde avrättas i förebyggande syfte innan de hunnit sprida kritik mot staten. Då Hitler ansåg att folk utan territoriella stater utmärktes av denna benägenhet drabbades även romerna trots att de inte hade något inflytande i media, helt enkelt för att Hitler trodde att de var predisponerade för sådant beteende.
Påståendet att nazisterna skulle ha spelat på traditionell antisemitism som ett sätt att få makt kan inte förklara varför judeförföljelsen trappades upp till egentlig utrotning efter att nazisterna redan hade skaffat sig ett fast grepp om makten. De flesta regimer som kom till makten genom att spela på traditionella syndabockar bedrev nämligen mest förföljelser i början när de inte riktigt hade säkrat makten än. Många östeuropeiska länder hade mer tradition av antisemitism än Tyskland. Nazitysklands upptrappade massmord efter att regimens makt var säkrad påminner snarare om hur massmorden trappades upp i Sovjetunionen efter att den kommunistiska regimen hade befäst sin makt. Även kommunismen innehöll psykologiska antaganden om varför vissa människor uttryckte kritik som både bortförklarade kritiken som ett tecken på något "ont" och stämplade vissa människor som mer benägna att kritisera regimen än andra även om de inte hade uttryckt någon kritik, bara det att skiljelinjen där gick efter klass istället för ras. Antaganden om "farliga" psykologiska predisponeringar som orsak till kritik verkar gå igen hos totalitära, massmördande regimer.
Med dessa likheter mellan nazism och kommunism är det lika korkat att påstå att just kommunismens massmord skulle ha berott på idéer om "oskrivna blad" som det är att påstå att nazisternas Förintelse skulle vara helt omöjlig att jämföra med något annat. Genom att vräka ur sig psykologiska antaganden om att kritik mot dagens samhälle skulle vara ett tecken på eller öka lyssnarnas "benägenhet till rasism" kan synen på massmord som en "vi mot dom-mentalitet" som skulle vara "naturlig" och behöva vissa regler för att dämpa vara kontraproduktiv och istället skapa nya massmord.
