Citat:
Lycka för dig är att vara "medveten om saker o ting" säger du.Att leva måttfullt är väl en saklig fråga om den du frågar har olika argumentationstekniker eller förståelsen av betydelsen av just ordet.
Det som skrivs mycket är just hur Sparta folket levde, de levde ett liv som var optimalt jämfört med andra under deras tid.
Men hur långt kan ögat skåda egentligen? Med det så blir ju livet väldigt komplext när man ska försöka optimera sina argumentationer.
Men själv blir jag väldigt glad när folk läser om Plato, Sokrates, Aristotle. De är dessa karaktärer som fått västvärlden att blomstra, men nu så är genusretorik det som präglar i dagens era och det blir bara bajsmacka av det hela då de flesta använder sig av vag empati när sympatin inte ens finns där. Folk som levt med en familj som stöttat dessa under hårda tider etc, såklart att man får ett annat synsätt när det kommer till gemenskap, men de som kanske varit i kanten, vart är dennes sympati om inte dessa människor fått känna dessa känslor i reell tid.
Blir väldigt svårt att förstå den som har bränt sig om man bara kollar utan har känt smärtan.
Lycka för mig i alla fall är att vara medveten av saker och ting, oavsett vad det handlar om.
Det som skrivs mycket är just hur Sparta folket levde, de levde ett liv som var optimalt jämfört med andra under deras tid.
Men hur långt kan ögat skåda egentligen? Med det så blir ju livet väldigt komplext när man ska försöka optimera sina argumentationer.
Men själv blir jag väldigt glad när folk läser om Plato, Sokrates, Aristotle. De är dessa karaktärer som fått västvärlden att blomstra, men nu så är genusretorik det som präglar i dagens era och det blir bara bajsmacka av det hela då de flesta använder sig av vag empati när sympatin inte ens finns där. Folk som levt med en familj som stöttat dessa under hårda tider etc, såklart att man får ett annat synsätt när det kommer till gemenskap, men de som kanske varit i kanten, vart är dennes sympati om inte dessa människor fått känna dessa känslor i reell tid.
Blir väldigt svårt att förstå den som har bränt sig om man bara kollar utan har känt smärtan.
Lycka för mig i alla fall är att vara medveten av saker och ting, oavsett vad det handlar om.
Men samtidigt hyllar du Sparta, vars medborgare bla fanns lycka i att vara del av något som var större än dem själva.
Och om det är lycka, så måste man ju kasta all "medvetenhet om saker o ting" överbord.
För det finns ju inget i "det större" som är genomgående perfekt.
Utan man måste ta det goda med det dåliga, så att säga.
Ett annat exempel är Amish-folket.
Dvs som exempel på lycka i att vara del av något större än en själv.
Men, en aspekt av deras ideologi innebär ju att okritiskt acceptera hela den galna och otroligt detaljerade "regelboken" - som reglerar, ner i minsta löjeväckande detalj, vad man får eller inte får lov att göra.
Och det enda sättet att finna lycka i Det sammanhanget, det är ju att faktiskt Inte vara så värst jättemedveten om allt ...
Där gäller det istället att acceptera att det finns sådant man vare sig förstår, eller kan göra något åt. För att få del av den belöning det upplevs vara att få vara del av Amish-livet så får man lära sig att fokusera på det som är bra, och inte på det som är mindre bra.
Det var ju typ samma för Sparta.