Personlighetsförändring av antidepressiva?

Ibland funderar jag på hur jag egentligen är, utan medicin. Har gått på Sertralin sedan 5 år tillbaka (150 mg), vilket är hela mitt vuxna liv. Det har gått så långt tid att jag inte kommer ihåg hur jag var och tänkte utan medicinen. Försöker ibland intala mig att jag inte hade varit annorlunda – men jag tror det. Inte nödvändigtvis bättre, men det hade varit mitt äkta, ångestfulla och energiska jag. Har inga toppar av lycka eller dalar av ledsnad. Vi proppar i oss skit för att lura oss själva att vi mår bra.

Trappade nyligen ner från 150 mg till 75 mg Sertralin och grät för första gången på flera år. Blev så förvånad och har tänkt på det ett tag. Kunde inte gråta tidigare.

Har ni blivit märkbart personlighetsförändrade av div. antidepressiva? Hur tänker ni den dagen det är dags att kliva av medicinering? Personligen vill jag kliva av, men jag tror inte jag kommer klara det.

Mvh

När jag tog cymbalta under en lång tid förändrades jag enbart till det bättre, däremot så hjälpte det inte mot manier och äter därför stämningsstabiliserande sen två år och av dom har både jag och folk i min närhet märkt av en personlighetsförändring. Blir likgiltig och känslokall, varken ledsen eller särskilt glad. Känner igen mig i det att ha glömt hur det var innan och gråta har jag inte gjort.

Jag har ätit Cipralex i 7 år, maxdos.

Jag har väldigt högt i tak i mitt humör, kan skratta hur högt och vulgärt som helst men när jag får mina dippar så fångas jag upp blixtsnabbt och hamnar aldrig nära botten utan har en ganska acceptabel lägstanivå.

Man kan reta mig, provocera mig, jag får aldrig nån svacka, kanske är jag likgiltig och okänslig. Hur gynnar det mig? Jag går in i konflikter orädd, jag tror på mig själv, jag utstrålar självförtroende, får bra jobb med bra betalt, är aldrig nervös. Jag är öppen och ytterst social i alla sammanhang.

Det finns säkert en rad nackdelar gällande min person, man skulle behöva fråga min omgivning. Men å andra sidan skiter jag i hur omgivningen uppfattar mig, det viktigaste för mig är jag och hur jag mår.

Kommer aldrig sluta med medicinen. Lever hellre ett kortare liv med hög kvalitet än tvärt om.

Jag gick på Sertralin ett kort tag men lade av då jag blev aggressiv av det. 😐 Har efter det någorlunda framgångsrikt gått på Fluoxetin och Mirtazapin, vilket tog bort ångesten så länge jag tog pillren. Men när jag lade av kom allting tillbaks. Det är som att måla på en skitig vägg... de underliggande problemen finns alltid kvar. Numera använder jag CBD-olja för att försöka hålla måendet i schack. Plus meditation & yoga när jag har ork.

Jag tog en kur Sertralin i vuxen ålder och märkte inga personlighetsförändringar förutom symtomlindring och minskat libido. Tog lägre dos, iofs.

Tänk på att personlighetsförändringar/utveckling inträder naturligt i unga år. Du förändras/utvecklas mer mentalt mellan 18-20 än mellan 30-40. Behöver inte ha med medicinen att göra, alltså.

Ta det försiktigt vid nedtrappning/utsättning om/när du gör det, kan vara besvärligt.