Bipolär och psykopat

Jag tror tyvärr att jag lider av bipolär sjukdom samt psykopati. Är detta en möjlig kombination? Det känns som att min mani är konstant och den går aldrig över till depression. Kan det vara psykopatin som gör att min bipolära sjukdom aldrig övergår till depression? eller så på något sätt att jag inte känner när jag mår dåligt, men jag egentligen mår jävligt dåligt. Jag har en jävla drivkraft och jag tål hur mycket som helst i princip. Dom flesta hade besökt läkare och psykolog för det som har hänt mig, men jag tycker det är fjantigt och jag tar allt ensam och kör på i livet.

Är det något fel på mig?

Hur kan du ens kalla dig bipolär isf?

Jag tror att min andra psykiska sjukdom överskuggar ett symptom av den andra psykiska sjukdomen. Frågar om detta är möjligt och söker någon här som kan dela med sig av sin expertis.

0.02.

Psykologi: allmänt------>Psykisk hälsa

/Mod.

har du ens gjort en utredning om bipolär sjukdom? eller är det något du har självdiagnostiserat på att du tror att du har det?

Kanske växer bort efter adolecensen.

Du ville ha expertissvar... det kan jag inte bidraga med men spontant känns det inte som om du - eller någon - behöver ha en diagnos för att du har ett sätt att klara av svårigheter utan att sjunka ner i depression. Alla tar till sig trista händelser olika. En del bryter helt ihop för minsta lilla och en del går rakryggade och tar stora motgångar med en axelryckning. Behöver inte ligga en diagnos bakom detta. Var glad för att du har ett sätt att hantera tråkigheter som händer i ditt liv utan att analysera sönder det.

Kan prata med från egna erfarenheter då jag har blivit diagnoserad Biopolär och Psykopat.

Nej, du tål inte hur mycket som helst. Din mani och drivkraft kommer till slut sätta dig i situationer som du inte kan hantera eller det tar lång tid att ta sig ut ifrån.

Ja, det stämmer att vi inte får någon depression om man kombinerar Bipolär och Pyskopati.

Nej, det är inget "fel" på dig vad som nu är rätt eller fel. Se till att göra bra saker och se till att njuta av tiden. För du har bra förutsättningar att skapa en bra ekonomi och familj.

Jag har ingen fokus på att skaffa barn för tillfället. Det första är en stabil karriär och ekonomi. Fru och barn efter det. Jag vill inte bli en misslyckad som får socialbidrag och så vidare.

Liknande här men samtidigt har jag svårt att sätta gränsen vad som anses som en stabil ekonomi. Då det alltid finns risk att gå med förlust på grund av omvärldsfaktorer.

Personligen anser jag att det är bättre att skapa en bra levendstandard baserat på sina förmågor och egenskaper.

Tveksamt att jag skulle dedikera en kvinnlig partner till mig hela livet på grund av erfarenheter. Barn for man lösa när tiden är inne.