Citat:
Ursprungligen postat av
dcc55
Du kan inte ha något annat än förakt inför detta beteende!
Jag känner lite hopplöshet också.
Citat:
Ursprungligen postat av
Haverism
Just precis. Och det är så man måste se dem. För det är nämligen vad vi har att göra med.
Ingen normal människa beter sig på det viset. Det du just bevittnade är inte ett enstaka psykbryt utan en ögonblicksbild av ett systematiskt beteende. Det är ingen slump att negrer är enormt överrepresenterade när det gäller vålds- och sexualbrottslighet.
Du är inte "rasist" för att du erkänner faktum, lika lite som kvinnan som dömdes för hets mot folkgrupp när hon citerade forskning.
http://www.friatider.se/dom-olagligt...att-det-r-sant
Vi lever i ett sjukt system som är direkt fientligt inställt mot den vita majoritet som försörjer det. Det måste man ha i minne.
Sedan måste man ha i minne att begreppet "rasist" är ett verktyg för fientliga krafter att stigmatisera vanligt folks reaktioner på vad de ser framför sig i sin vardag. "Rasism", dvs egenskapen som gör att du är vaksam mot typer som du vet orsakar fara och problem, är en överlevnadsinstinkt. Den ska inte arbetas bort. Den finns inte där av en slump. Den är där för att skydda dig från fara.
Absolut, jag ser mig inte som en "rasist", men jag upplever dagligdags tankar som av vissa skulle kunna uppfattas som rasistiska. Och det är mycket intressant att du sätter fingret på just överlevnadsinstinkt, du når nog kärnan i mitt upplevda problem. Jag anser att jag är tämligen duktig på att bedöma människors "faro-potential", våldskapital, nivå av inneboende galenskap, bristande empati osv. Likaså då också motsatsen, människors "göra-gott-potential"... Och jag bedömer aldrig rent intellektuellt en människa baserat på ras, utan alltid på beteende. Men jag finner att exempelvis negrer och afghaner mycket mer frekvent triggar min sensor för människor som jag upplever hotfulla, deras ögon känns liksom generellt kallare (vilket såklart i sin tur kan ha många orsaker). Och tämligen medveten om vad omvärldsprogrammering gör med en människas världsbild så blir jag nyfiken – triggas mitt "alarm" i högre grad för att de de facto är mer farliga. Eller för att jag generellt är mer rädd för dessa herrar delvis pga biologisk instinkt men kanske främst tack vare den verklighetsuppfattning jag dragit på mig de senaste tre åren då det för mig personligen känns som invandrarkaoset har nått helt nya nivåer.
Citat:
Ursprungligen postat av
krakelibrankel
Nu kan du ställa dig frågan, vill du vi ska ha kvar sådana människor i vårt land, eller vill du att vi skall utvisa dem ur landet?
Egentligen har ingen som inte är född på svensk mark, någon egentlig självklar rätt att vistas här. Vi behöver inte ge ut några permanenta uppehållstillstånd utan lång prövotid i form av tillfälliga uppehållstillstånd där man är tvungen att åka hem till sitt land i 3 månader mellan varje gång man ansöker. Det skall ta minst 5 år innan man får PUT, och då skall man också vara självförsörjande under denhär tiden och ha ett rent brottsregister.
Begår man brott så skall man alltid utvisas.
Detta är krav som länder som Japan och Thailand ställer på invandrare.
Japan ställer även krav på att man som invandrare har en avslutad högskoleexamen.
Varför kan inte sverige ha lite självrespekt och ställa lite krav?
Jag är inte främmande för att det ska ställas hårdare krav. Och jag retar mig dum på den bild jag har av att det inte ens är lika för varje medborgare utan att det i mycket större utsträckning daltas med många av de "utsatta".
Citat:
Ursprungligen postat av
Europe
Det relevanta för bedömningen av beteende hos olika grupper av människor (inklusive sådant som ålder och kön, inte endast ras och etnicitet) är inte ens subjektiva antaganden och trosdogmer vid vardagshändelser, utan empiri som t.ex. statistik (och i vissa fall möjligtvis experimentella studier).
Jo, och du har mycket rätt i att din antivita rasism är feghet.
Till skillnad från dig, som föraktar vissa vita (och som du gör - precis som du erkänner - oärliga, fullt medvetet ogrundade, antaganden om), så går jag inte alls runt och föraktar folk utifrån egenskaper som kön, ålder, ras, etnicitet o.s.v. Jag kan dock förakta en del individer p.g.a. deras handlingar, samt se vissa grupper mer problematiska än andra i specifika situationer om dessa begår dessa handlingar avsevärt oftare än andra.
Sedan är det en helt annan sak att jag från regimslickande PK-svenskar kan få epitet som "rasist" när jag accepterar forskningsresultat från seriös, empiriskt grundad forskning, eller när jag anser att den nuvarande svenska massinvandringspolitiken är skadlig för det svenska samhället och att den propaganda som bedrivs för att legitimera den är rena lögner (och emellanåt pseudovetenskap), men det handlar ju i så fall snarare om ett ömsesidigt förakt mellan mig och PK-svenskarna. För det är mycket riktigt att jag föraktar åtminstone de regimlojala PK-svenskar som inte kan ursäkta sitt beteende utifrån total okunskap, förståndshandikapp eller en pågående psykos, samt som just därför uppenbarligen är mer eller mindre oärliga och ohederliga (även om de skulle ljuga för sig själva och halvt tro på det).
Edit: Notera att även om en viss grupp mångfaldigt mer än andra grupper uppvisar ett beteendemönster, så är det fortfarande på gruppnivå och kan inte reduceras till individnivå, d.v.s. man kan möjligtvis högst göra någon slags sannolikhetsbedömning (men i många fall är även det praktiskt meningslöst), men inte några säkra förutsägelser ifråga om den enskilda individen.
Exemplet med vem som blir våldtagen var olyckligt. Jag hatar inte vita eller svarta och självklart förtjänar ingen människa på jorden att bli våldtagen. Av rädsla/feghet så tycks det mig dock extra viktigt när det kommer till just våldtäkterna att försöka klamra mig fast vid idén om att våldtäkter där offer och förövare inte har någon relation är tämligen ovanligt. Jag kan inte svara på exakt varför det här är relevant. Förmodligen för att jag inte vill oroa mig ännu mer för de kvinnor jag har i min närhet som generellt håller sig en bit ifrån de människogrupper (som enligt empirisk data är mer sannolika våldtäktsmän). Dessutom så pågick/pågår det en inre debatt i mig om vad jag egentligen tycker om vad som händer i Sverige med invandringen. Och i den här debatten så är våldtäkterna det enda jag inte kan förstå. Jag har om inte respekt så förståelse för att människor, rånar, säljer knark, försöker pumpa ut varenda möjlig krona ur systemet osv. Men våldtäkterna kan jag aldrig någonsin förstå eller acceptera.
Intressant att du upplever det som att jag "föraktar folk utifrån egenskaper som kön, ålder, ras, etnicitet o.s.v".
Jag ser verkligen inte på mig själv på det sättet. Men kanske framstod det så. Däremot så är jag snabb med med att erkänna att jag gör generella och ogrundade bedömningar – likt det dumma exemplet om vem som blir våldtagen, eller varför inte att om en så kallad gängmedlem dör, så tänker jag ganska fort "ger man sig in i leken...". Även om jag också vet att det finns så jäkla mycket vägskäl i en människas liv som ligger bakom att ge sig in i just den leken.
Det existerar definitivt en PK-masspsykos och alla dessa olika infallsvinklar påverkar oss vare sig vi vill det eller inte. Men det jag egentligen frågar efter är ju hur människor likt mig själv handskas med det faktum att det finns en eventuellt överdriven rädsla gentemot vissa grupperingar av människor. Jag ser när jag blickar ut över samhället betydligt mer rädsla och oförståelse än jag ser faktisk påverkan. Även om den faktiska påverkan absolut inte är obetydlig eller bör viftas bort så finns det en diskrepans, och jag undrar hur människor (som inte vill hänge sig till överdrivet hat) hanterar den. Jag vet inte om du upplever någon rädsla? Och hur du i så fall hanterar den? Du verkar förlita dig ganska mycket på forskning/statistik, men när du befinner dig öga mot öga mot en människa som du potentiellt kommer behöva försvara dig emot så är det en föga tröst att ha kunna recitera en procenttabell som berättar hur stor sannolikhet det är att du kommer bli attackerad.
