Björn Söder (SD) frågar Utrikesminister Wallström om Tommy Robinson-fallet i UK.

Har ministern och regeringen att i sina förbindelser med Storbritannien efterhört – eller avser att efterhöra – hur man ser på gripandet av Robinson, och är det enligt ministerns bedömning i något avseende principiellt problematiskt att i en EU-medlemsstat belägga journalister med rapporteringsförbud om ingripanden mot politiska aktivister?

Tommy Robinson – de utsattas röst

I augusti 2009 var Tommy med och grundade English Defence League (EDL) i Luton, staden där han växt upp. EDL anordnade manifestationer i syfte att motverka islamisk fundamentalism. Gruppen bestod till stor del av fotbollsfans som kunde bli stökiga.

Det var tufft i Luton. När Tommy var tonåring blev han bespottad, kallad ”vit gris” och misshandlad av ett gäng med muslimsk bakgrund. Och det har bara blivit sämre sedan dess. I mars 2009 firade man brittiska soldater som kommit hem från Afghanistan. Men muslimska fundamentalister förstörde festligheterna genom att bua och spotta på soldaterna.

Det var denna händelse som ledde Tommy till att grunda The United People of Luton, som senare växte till att bli EDL.

Tommy var en arbetargrabb som upplevt mångkulturens och massinvandringens baksidor. Han pratar om de erfarenheter som etablissemanget inte vill låtsas om. De vill skryta med sin godhet och humanism med vackra fraser, samtidigt som vanliga människorna får betala priset. Det är deras döttrar som blir våldtagna, deras skolor som förfaller och deras kvarter som drabbas av etniska konflikter, shariarättvisa och gängkrig.

Han berättade om hur det kändes att vara en andra klassens medborgare i sitt eget land. Han har blivit de utsattas röst.

Nu har Tommy, statens fiende, kastats i fängelse.