Idé till en evighetsmaskin, som utnyttjar vattentryck

Förutsatt att de är ihåliga på ena sidan samt gjorde av någonting tungt, typ rostfritt stål så skulle man kunna pumpa luft in i dem där lyftkraften blir som störst. Om de nu är förtöjda till ett hjul eller en lång kedja så måste den långt ned under vatten, typ 20 meter. På något sätt måste man nu ladda en kompressor med arbetet av hjulet eller hjulen.

Om det här var en demo för en försäljning av evighetsmaskinen så skulle jag förladda kompressortankar så att maskineriet orkade drivas under tiden man visade upp den. Rätt snart blir det dock mer arbete att pressa ned luft mot den mängden vatten som pressar tillbaks. Du skulle kunna komprimera luft tills den blev liten som en ärta vid toppen av cykeln och släppa ut den vid botten, men det går åt arbete till det med.

Detta är anledningen till varför jakten på evighetsmaskiner ofta slutar med enpoliga magneter, nollpunktsenergi, flogiston etc.

Det är så typiskt. TS (pårökt?) yrar om en evighetsmaskin som bryter mot elementär fysik. Flera förklarar pedagogiskt hur det fungerar och hur TS har helt jävla tokfel.

Istället för att förstå så kommer dumma motfrågor och "förklaringar".

En båt med strömlinjeformad stäv och rät akter, eller en vässad penna, som ligger och flyter på vatten. Den utsätts troligen främst av vattentryck underifrån och rakt upp. Dessutom kan ju tex två olika ekor ha samma form och volym, men ändå väga olika av olika skäl. Och den lilla "extra kraften", eller fördelen för den ovässade änden, som jag tänker uppstår, den är troligen för svag för att driva alltför tunga föremål.

Ett annat sätt att testa min teori är att ha ett genomskinligt rör som går runt i en cirkel. Lägg röret på ett bord och fyll det med vatten. Placera den vässade pennan i röret. Om min teori stämmer så kommer pennan eventuellt röra sig i den vässade ändens riktning. Men röret måste förstås vara tillräckligt tjockt. Men inte för tjockt för då kommer pennan eventeuellt tryckas uppåt för mycket på ena sidan. Det blir ju antagligen en skillnad i tryckkraft uppåt mot penna, pga att pennan är vässad på ena sidan. Sen måste cirkeln som röret bildar även ha tillräcklig stor diameter, så att pennan kan svänga i röret. Då kan man eventuellt få pennan att röra sig runt "i all evighet" i den vässade ändens riktning.




Det fetstilta:
Nej, eftersom då har den vässade änden redan en stor fördel i och med att den befinner sig "mycket" djupare än den ovässade änden, och därför utsätts för "mycket" högre tryck underifrån och uppåt, än vad den ovässade änden utsätts för ovanifrån och neråt. Och därför sjunker inte pennan neråt djupare, utan flyter uppåt.

Resten:
Jag tror också att kraften kompenseras så att kraften blir samma på både den vässade änden och den ovässade änden. Vilket jag har skrivit om tidigare i tråden.

Men om du tänker dig att du håller den vässade pennan horisontellt under vatten. För först pennan i den vässade ändens riktning, för sen pennan i den ovässade ändens riktning. Om det är lättare att föra pennan i den vässade ändens riktning (pga strömlinjeformen hos den vässade änden), då borde det väl krävas mindre kraft att föra pennan i den vässade ändens riktning?
Och i så fall: Även om tryckkraften på den ovässade änden och den vässade änden är samma, så borde det bli en fördel för kraften mot den ovässade änden. Eller? Och i så fall borde pennan kunna röra sig i den vässade ändens riktning, under rätt omständigheter, tex i "cirkelröret" som jag föreslog ovan.

Eeeeh, det är ju inte precis som att du behöver bygga upp hela CERN för att testa detta. Har du inte en jäkla blyertspenna och ett par snören? Har du inget vatten? Sluta lipa, börja trolla!

Du får läsa igen. Du skulle alltså först tillverka en penna med lagom densitet så att den med två plana ändar flyter med den övre änden precis i vattenlinjen. Då balanserar vattentrycket på den nedre änden gravitationskraften (+ det lilla bidraget från lufttrycket vid ytan).

Sedan skulle du vässa den nedre änden. Enligt din hypotes skulle då kraften som trycker pennan uppåt bli mindre och pennan därför nu sjunka.

Okej, nu förstår jag tror jag:
Du menar att pennan är placerad vertikalt delvis under vatten och hålls fast på något sätt så att den inte välter åt sidorna. Först är båda änderna av pennan ovässade/plana, och pennans densitet är sådan att gravitationen och lufttrycket ovanför ytan hindrar pennan från att flyta upp helt. Och pennan är därför stilla delvis under vattnet.

Sen vässas pennan i den ände som är under vattnet, och då ska pennan, om min teori stämmer, sjunka neråt. Är det så du menar?

I så fall är det troligen det bästa sättet hittils för att testa min teori. Men du kanske menar att det redan har testats på detta sätt och att min teori har motbevisats?

Sen kommer det ju dock bli så att när pennans ovässade ände sjunker ner under vattnet. Då kommer vattentrycket öka på den ovässade änden, och med säkerhet trycks pennan då ner ännu starkare under vattnet, eftersom den måste vara av en sådan stor densitet att den inte från början flyter upp helt ur vattnet.

Sen kom jag på nu att ju djupare pennan sjunker ner efter att man har vässat den, desto mer ökar ju vattentrycket mot den vässade änden. Och då blir det helt plötsligt en obalans i den från början fina balansen mellan vattnets lyftkraft, gravitation, lufttryck och pennans densitet. Så detta experiment är alltså troligen varken något bevis för eller emot min teori.

Skall man genomföra experimentet i praktiken så föreslås att man borrar in några lagom metalltyngder i pennans nedre del så att en håller sig lodrät (de justerar samtidigt densiteten så att man får neutral flytkraft). När man vässar den får man räkna lite och ta bort en liten del av metalltyngderna också så att genomsnittsdensiteten blir densamma efter vässningen.

Dina övriga funderingar är inte relevanta eftersom även trycket på pennans ändar ökar lika mycket när den sjunker efter vässningen (vilket den inte gör iofs men det är ju implikationen av din hypotes).

Om pennan är t ex 20 cm lång så är kraften på övre delen så här: Lufttryck x TA (tvärsnittsarea).

På den undre delen är kraften: (Lufttryck + tryck av 20 cm vattenpelare) x TA.

Placerar man pennan med övre änden på 1 m djup så blir kraften på övre änden: (Lufttryck + tryck av 1 m vattenpelare) x TA

Kraften på den nedre änden blir (Lufttryck + tryck av 120 cm vattenpelare) x TA.

Nettot av dessa krafter blir alltid en kraft uppåt på (tryck av 20 cm vattenpelare) x TA eftersom övriga termer tar ut varandra oberoende av djup.


Om någon verkligen utfört just detta experiment vet jag inte. Jag ser inget behov av det eftersom vi känner till fysikens lagar genom otaliga andra experiment. Vi kan alltså räkna ut resultatet i förväg. Det ligger på dig att göra experimentet om du tvivlar på någon av fysikens basala lagar.

Problemet är att det finns många olika faktorer, tex friktion, som kan förstöra för den lilla "extra kraften" som skapas enligt min teori. "Cirkelrörsexperimentet" som jag föreslog tidigare, det skulle troligen förstöras av att pennan trycks uppåt mot röret och det då skapas friktion.

Kanske funkar det bäst att genomföra experimentet i rymden i viktlöst tillstånd. För man kan väl skapa ett högt vattentryck i en sluten behållare även i viktlöst tillstånd? I så fall slipper man problemet med att pennan trycks uppåt av vattnets lyftkraft och skapar friktion/tröghet. Det finns ju då inget upp och inget ner i vattnet, pga avsaknad av gravitation. Istället kommer pennan då troligen stå stilla i vattnet. Iallafall om pennan är ovässad i båda ändar och man placerar pennan precis i mitten av behållaren, där trycket är samma från alla sidor (förutsatt att behållaren är en kvadratisk kub) och det därför blir jämvikt mellan pennans alla sidor (om jag inte tänker fel).

Och om man då vässar ena änden av pennan, så kommer pennan föras i den vässade ändens riktning om den är vässad och min teori stämmer. Och då borde "cirkelrörsexperimentet" kunna fungera. Var i röret du än placerar pennan i röret i längsgående riktning, så kommer ju trycket vara samma både mot båda änder av pennan. Så man måste bara placera den exakt i mitten vertikalt i röret, för att den ska stå stilla vertikalt i vattnet i röret, och inte tryckas upp mot någon av rörets väggar (förutsatt att jag tänker rätt angående vattentryck i viktlöst tillstånd). Men sen har man dock fortfarande friktionen från vattnet.

Balansera din penna med hjälp av vikter så den får samma densitet som vattnet så hänger den stilla även om du har gravitation. Formen spelar ingen roll som alla försöker tala om för dig. Du tror väl inte att du är först med att komma på den här idén? Vore det så enkelt skulle det stå evighetsmaskiner och puttra lite överallt.

Det fetstilta:
Det är det jag menar, att trycket mot den vässade änden av pennan ökar med ökat djup. Om min teori om den "extra kraften" stämmer, då kommer den eventuella lilla sjunkning som hinner ske (pga att pennan vässas och den "extra kraften" uppstår), snabbt "ätas upp" av den ökande kraften uppåt mot den vässade änden, som beror på att pennan sjunker djupare där det är högre tryck. Pennan kommer därför (om min teori om den "extra kraften" stämmer) bara sjunka en liten bit, om ens något, innan den stannar.

Och den effekten i stycket ovan, den uppstår inte om pennan är placerad horisontellt under vatten, eftersom pennans ändar då hela tiden är på samma djup. Kraften mot båda pennans ändar är alltså hela tiden samma, även om pennan (enligt min teori om den "extra kraften") skulle röra sig i den vässade ändens riktning. För återigen, att pennan rör sig i den vässade ändens riktning (när den är horisontellt placerad under vattnet), det är enligt min teori pga strömlinjeformen på den vässade änden. Inte pga någon skillnad i kraft mot den ovässade änden och mot den vässade änden.

Resten:
Är dina uträkningar fortfarande relevanta efter min förklaring ovan?

Har min teori/idé testats förut menar du?

Hur som helst, om man balanserar pennan med vikter, så kommer väl dessa ändå skapa ökad friktion i vattnet och ökad tröghet? Och i så fall kommer den lilla "extra kraften" eller "fördelen" på den ovässade änden vara för liten för att få pennan att röra sig i den vässade ändens riktning.

Den lilla "extra kraften"/fördelen, som uppstår på den ovässade änden av pennan, den är enligt min teori en konstant, som inte ändras om man ökar pennans tjocklek (och därmed ökar ytan på pennans båda änder). Och inte heller ökar kraften/fördelen vid ökat djup i vattnet, där det är högre tryck. I båda dessa fall blir ju nämligen kraften från vattentrycket lika mycket större på båda änder, ju tjockare pennan är eller ju djupare pennan är i vattnet.

Det enda sättet att öka (eller minska) den konstanta kraften/fördelen, det är att öka (eller minska) strömlinjeformen på den vässade änden. Jag vet dock inte vilken form som är bäst när det gäller strömlinjeform. Man kan ju vässa pennan så att den smalnar av ända ner till den ovässade änden av pennan, det kanske ökar strömlinjeformen (och den "extra kraften"/fördelen).

Jag vet dock förstås inte om den "extra kraften"/fördelen verkligen är en konstant, som INTE ökar med ökat djup eller ökad tjocklek på pennan. Kraften/fördelen på den ovässade änden kanske kan öka på något av dessa sätt. Men annars kan man troligen bara öka strömlinjeformen, för att öka kraften/fördelen på den ovässade änden. Och öka antalet pennor, för att få en sammanlagd kraft från alla pennor, som jag tidigare föreslagit i tråden.

Ah, en perpeteum mobile. Tyvärr, hur du än gör kan du inte utvinna mer energi av något än du trycker in. Skönt att du inte blandar in magneter.