Jag inser att det här är enormt långsökt och inte särskilt sannolikt, men jag vill ändå dela med mig av min teori, så ha tålamod är ni snälla.
Min tanke är att det inte kan vara möjligt att så många människor kan komma med så många dumma uttalanden och beslut som det har gjorts under de senaste åren, utan att det finns en tanke bakom.
Politiker är i regel egocentrerade och makthungriga personer som gör i stort sett vad som helst för att hålla sig försörjda, men korkade är de trots allt (oftast) inte.
Tänk er därför följande:
Valet 2014 är genomfört, och den röd-gröna regeringen Löfven har tillträtt. SD gjorde ett rekordval, och Löfven vet att Alliansen med SD-hataren Reinfeldt i spetsen i teorin kan fälla dem när som helst.
Reinfeldt (och Lööf) vill dock, precis som S+MP ha en mer eller mindre obegränsad invandring (om än av olika orsaker), och genomför därför DÖ med regeringen.
2015 så kulminerar flyktingströmmarna till Sverige, SD får rekordsiffror i opinionen, både de politiska och ekonomiska kostnaderna för massinvandringen löper amok, och både regering och allians börjar inse att skeppet håller på att sjunka.
Man bestämmer sig därför, i nära samråd med msm, att inför nästa val komma med ett stort antal tillsynes idiotiska, men noga planerade utspel för att placera SD i regeringsställning efter valet 2018. Dels en fortsatt hög flykting- och anhöriginvandring, ökat fokus på kriminaliteten i förorten och "hederskulturen" (som man "motvilligt" talar om), men även en kappvändarpolitik utan tidigare motstycke, allt för att undergräva sina egna positioner.
Ingen av dem vill ha makten efter 2018 eftersom de inte klarar av att stoppa det skenande tåget, men med SD som ensamt parti i regeringsställning på omkring 35% så finns det två alternativ:
1. S och M lägger ner sina röster och låter därmed SD genomföra det stålbad som alla vet kommer att krävas. Givetvis kommer de att klaga högljutt medan de gör det. (Ungefär som flera partier under det senaste halvåret har röstat på en politik de inte vill ha.) Detta givetvis mot krav på stöd i egna frågor. De kommer dock att fälla alla förslag som de inte anser vara direkt nödvändiga, allt för att ge SD så få politiska framgångar som möjligt.
Inför valet 2022 så kan de peka på att fyra år med SD inte har löst invandringsproblemet (som de själva har skapat), och räknar med att missnöjda väljare som tycker att saker och ting har gått för långsamt kommer att gå tillbaka till dem. (Alla fattar inte att den här skutan inte vänds på fyra år, utan snarare 20-30 år)
2. Man blockerar konstant alla försök till SD-politik och pekar på att SD fortfarande saknar inflytande trots att de är största parti. Givetvis påhejade av msm.
Efter fyra år av politiskt kaos och fortsatt massinvandring (eftersom de stoppat alla försök att minska den) så räknar de med att väljarna ska ha tröttnat och går tillbaka till sina gamla partier.
I båda alternativen så blir SD marginaliserat och/eller splittrat p.g.a. uteblivna framgångar och kompromisser, samt inre stridigheter, något som tyvärr ofta sker i partier lite längre ut på kanterna. (Ta 68-vänstern som exempel.)
AFS och MED skulle kunna fånga upp en del av de missnöjda väljarna, men inte tillräckligt för att ställa till med problem för sjuklövern. (Eller hur många de då är i klövern)
Kort sagt, man offrar makten i fyra år för att göra sig av med det de ser som det största hotet mot dem själva i modern tid, och därefter, dock under lite mer kontrollerade former, kunna fortsätta att vara godhetsapostlar eller importera billig arbetskraft, vilken agenda man nu väljer.
That's it. Ja, jag inser att det låter en smula långsökt (OBS! IRONI!), men jag ville ändå få ut det ur systemet, och höra andras tankar om det.
Så kör hårt. Synpunkter, medhåll och invändningar. Vad har ni att komma med?
Min tanke är att det inte kan vara möjligt att så många människor kan komma med så många dumma uttalanden och beslut som det har gjorts under de senaste åren, utan att det finns en tanke bakom.
Politiker är i regel egocentrerade och makthungriga personer som gör i stort sett vad som helst för att hålla sig försörjda, men korkade är de trots allt (oftast) inte.
Tänk er därför följande:
Valet 2014 är genomfört, och den röd-gröna regeringen Löfven har tillträtt. SD gjorde ett rekordval, och Löfven vet att Alliansen med SD-hataren Reinfeldt i spetsen i teorin kan fälla dem när som helst.
Reinfeldt (och Lööf) vill dock, precis som S+MP ha en mer eller mindre obegränsad invandring (om än av olika orsaker), och genomför därför DÖ med regeringen.
2015 så kulminerar flyktingströmmarna till Sverige, SD får rekordsiffror i opinionen, både de politiska och ekonomiska kostnaderna för massinvandringen löper amok, och både regering och allians börjar inse att skeppet håller på att sjunka.
Man bestämmer sig därför, i nära samråd med msm, att inför nästa val komma med ett stort antal tillsynes idiotiska, men noga planerade utspel för att placera SD i regeringsställning efter valet 2018. Dels en fortsatt hög flykting- och anhöriginvandring, ökat fokus på kriminaliteten i förorten och "hederskulturen" (som man "motvilligt" talar om), men även en kappvändarpolitik utan tidigare motstycke, allt för att undergräva sina egna positioner.
Ingen av dem vill ha makten efter 2018 eftersom de inte klarar av att stoppa det skenande tåget, men med SD som ensamt parti i regeringsställning på omkring 35% så finns det två alternativ:
1. S och M lägger ner sina röster och låter därmed SD genomföra det stålbad som alla vet kommer att krävas. Givetvis kommer de att klaga högljutt medan de gör det. (Ungefär som flera partier under det senaste halvåret har röstat på en politik de inte vill ha.) Detta givetvis mot krav på stöd i egna frågor. De kommer dock att fälla alla förslag som de inte anser vara direkt nödvändiga, allt för att ge SD så få politiska framgångar som möjligt.
Inför valet 2022 så kan de peka på att fyra år med SD inte har löst invandringsproblemet (som de själva har skapat), och räknar med att missnöjda väljare som tycker att saker och ting har gått för långsamt kommer att gå tillbaka till dem. (Alla fattar inte att den här skutan inte vänds på fyra år, utan snarare 20-30 år)
2. Man blockerar konstant alla försök till SD-politik och pekar på att SD fortfarande saknar inflytande trots att de är största parti. Givetvis påhejade av msm.
Efter fyra år av politiskt kaos och fortsatt massinvandring (eftersom de stoppat alla försök att minska den) så räknar de med att väljarna ska ha tröttnat och går tillbaka till sina gamla partier.
I båda alternativen så blir SD marginaliserat och/eller splittrat p.g.a. uteblivna framgångar och kompromisser, samt inre stridigheter, något som tyvärr ofta sker i partier lite längre ut på kanterna. (Ta 68-vänstern som exempel.)
AFS och MED skulle kunna fånga upp en del av de missnöjda väljarna, men inte tillräckligt för att ställa till med problem för sjuklövern. (Eller hur många de då är i klövern)
Kort sagt, man offrar makten i fyra år för att göra sig av med det de ser som det största hotet mot dem själva i modern tid, och därefter, dock under lite mer kontrollerade former, kunna fortsätta att vara godhetsapostlar eller importera billig arbetskraft, vilken agenda man nu väljer.
That's it. Ja, jag inser att det låter en smula långsökt (OBS! IRONI!), men jag ville ändå få ut det ur systemet, och höra andras tankar om det.
Så kör hårt. Synpunkter, medhåll och invändningar. Vad har ni att komma med?