Igår glömde jag ta mina antidepressiva (Venlafaxin 300 mg) på morgonen. Kom på det runt 19-tiden o tog då 150 mg, senare på kvällen började jag få ångest, tog då 6 olika typer av ångestdämpande;
-Haldol 3 mg
-Iktorivil 1 mg
-Theralen 120 mg
-Propranolol 40 mg
-Lyrica 75 mg
-Zopiklon 7,5 mg
Men det hjälpte inte, tog då o tuggade sönder 150 mg Venlafaxin till. Efter nån timme släppte det. Jag har aldrig ångest annars, har de senaste 3 veckorna gått från 4 mg Iktorivil till 1 mg, utan att få ångest (efter 17 år på 4 mg). Men jag mådde oerhört dåligt, kände mig extremt lättretad, aggressiv, hatisk, arg på samhället, arg på alla, man kände typ mord i tanken! Försökte gosa med mina katter, som kändes som att de var de enda jag hade.
Nu hatar jag ingen längre o har kommit in i medicinrytmen igen. Men såna med schizofreni kan bli aggressiva om de inte får sin neuroleptika, t.ex. Haldol, men att brist på antidepressiva, t.ex. Venlafaxin trodde jag aldrig kunde leda till en sån här känsla. (Jag är inte direkt schizofren, men jag har bl.a. schizoaffektivt syndrom).
Det kan ju vara farligt? Fler kanske upplever samma sak? O inte har lika lätt att hålla skenet uppe? Jag har skrivit mycket här på forumet den senaste tiden om s.k. "prepping", att förbereda sig inför en kris. Så den här medicinen är ju den viktigaste att ha några månader framåt för.
Jag har ganska lätt att dölja känslor, men vissa andra kanske skulle spåra ur vid ett sånt plötsligt medicinavbrott o bli rent farliga? Gäller inte bara Venlafaxin, utan t.ex. Fluoxetin, Paroxetin, Duloxetin, Sertralin, Citalopram, Mirtazapin, m.m. Med så många, som käkar såna mediciner måste man vara försiktig!
-Haldol 3 mg
-Iktorivil 1 mg
-Theralen 120 mg
-Propranolol 40 mg
-Lyrica 75 mg
-Zopiklon 7,5 mg
Men det hjälpte inte, tog då o tuggade sönder 150 mg Venlafaxin till. Efter nån timme släppte det. Jag har aldrig ångest annars, har de senaste 3 veckorna gått från 4 mg Iktorivil till 1 mg, utan att få ångest (efter 17 år på 4 mg). Men jag mådde oerhört dåligt, kände mig extremt lättretad, aggressiv, hatisk, arg på samhället, arg på alla, man kände typ mord i tanken! Försökte gosa med mina katter, som kändes som att de var de enda jag hade.
Nu hatar jag ingen längre o har kommit in i medicinrytmen igen. Men såna med schizofreni kan bli aggressiva om de inte får sin neuroleptika, t.ex. Haldol, men att brist på antidepressiva, t.ex. Venlafaxin trodde jag aldrig kunde leda till en sån här känsla. (Jag är inte direkt schizofren, men jag har bl.a. schizoaffektivt syndrom).
Det kan ju vara farligt? Fler kanske upplever samma sak? O inte har lika lätt att hålla skenet uppe? Jag har skrivit mycket här på forumet den senaste tiden om s.k. "prepping", att förbereda sig inför en kris. Så den här medicinen är ju den viktigaste att ha några månader framåt för.
Jag har ganska lätt att dölja känslor, men vissa andra kanske skulle spåra ur vid ett sånt plötsligt medicinavbrott o bli rent farliga? Gäller inte bara Venlafaxin, utan t.ex. Fluoxetin, Paroxetin, Duloxetin, Sertralin, Citalopram, Mirtazapin, m.m. Med så många, som käkar såna mediciner måste man vara försiktig!