Hej flashback. Jag är en 23-årig före-detta blandmissbrukare som numera är nykter men som givetvis, under mitt bruks gång snurrat runt en hel del och satt mig i bisarra situationer.
Jag har funderat på att börja skriva en bok där jag återger vissa av dom mest extrema historierna med en glimt i ögat, för att på så sätt ändå ha fått ut något kreativt av destruktiviteten i slutändan.
Jag har skrivit väldigt mycket tidigare i livet, men då i ett annat format (rapmusik) och detta är första gången jag ger mig på att skriva i nån sorts "historia-form" eller vad man ska säga.
Därför känner jag givetvis att jag skulle behöva lite feedback på huruvida arbetet är bra och vad jag skulle kunna tänka på och förbättra, och skulle va grymt tacksam om ni som läser vill hjälpa mig.
Upplägget på boken är tänkt att det ska vara små stycken/kapitel med en historia i vardera. Vissa ska vara om händelser som är komiska och vissa om händelser som är tragiska.
Jag vill återskildra mitt missbruk så genuint jag kan, samtidigt som det givetvis ska vara välskrivet.
Jag skildrar min första historia här, det är en kväll från dom tidigare åren där missbruket inte var så utvecklat ännu utan ganska oskyldigt, men ändå rätt urspårat. Hoppas ni tycker om den.
Censurar namn och namn på platser.
Den mystiska påsen
Den här kvällen är en vinter-afton som jag med en sann deckares intuition lyckats pussla ihop.
Vi befann oss hos min vän W*lhelm, som bodde ute på landet, jag och dom flesta andra i kompiskretsen.
Om jag inte minns fel så fyllde W*lle år och därför skulle vi vara hemma hos hans mor och far, där det var föräldrafritt och dricka öl samt äta tacos.
Jag var ganska ung vid den här händelsen, troligtvis runt 17 år eller så och hade precis börjat röka gräs. Som alla med lite erfarenhet inom cannabisens ljuva värld vet är att blanda marijuana och alkohol när man är oerfaren lite som rysk roulette. Det kan antingen bli en jävligt trevlig kväll eller så slutar kvällen med att man ligger framför toa-sitsen med ett illamående och spyr.
Som man kan tro, med tanke på min oerfarenhet och låga ålder, befann jag mig mycket riktigt på toan den här kvällen. Dock inte av anledningen att jag behövde spy. Jag minns att jag och min gode vän V* befann oss inne på toan medans de andra lagade tacosen vi skulle äta senare för att rulla en spliff.
Vi satt fruktansvärt länge och försökte knåpa ihop den här spliffen (vi var inte speciellt duktiga på att rulla på grund av färsking-tendenser vid den här tidpunkten) och jag minns att vi var sjukt stolta när vi väl lyckats snurra ihop spliffen, bara för att inse när vi twistade toppen och precis skulle avsluta att vi rullat den med klistret på fel sida, vi hade alltså rullat med pappret ut o in. Så vi fick fortsätta kämpa.
När det var avklarat, rullat och klart, rökte vi givetvis. Sedan vankades det tacos i köket och troligtvis en födelsedags-allsång i W*lles ära. Jag minns med klarhet hur P*ntus tog en stor slev av taco-såsen vi hade gjort och kastade det i V*’s ansikte för att retas. Det ögonblicket finns till och med fångat på film.
Kvällen fortgår i största trevlighet, öl sveps, vi tar en fin gruppbild i soffan med alla polare samlade och klunkar öl med en sån förmåga som bara äventyrslystna tonåringar har. Jag minns att jag precis hade börjat rappa vid den här tiden och försökte förklara för alla hur sjukt fascinerad jag var av konsten att flerstavsrimma.
Kort sagt flödade gemenskapen denna kväll.
Vid denna tidpunkt i historian har mina minnesluckor börjat uppstå.
När vi skjutsas bort till resecentrum i någons bil (tror det var J*ns, han var givetvis nykter som körde) från festen för att ta bussen hem till Ekh*lmen och Hj*lsbro, vet jag att jag satt med huvudet ut genom hans bilruta och spydde. Vi åkte även förbi polisen på vägen, dom la inte märke till att vi var ett gäng fulla ungdomar i bilen men jag, i sann nyfrälst gräsrökar-anda försökte skrika ”knulla polisen” åt dom, vilket troligtvis inte gick så bra på grund av min höga alkoholpromille i blodet.
Här svartnar kvällen helt för mitt medvetande och jag vaknar upp hemma i sängen, bakfull som in i helvete.
Det första jag lägger märke till efter jag stigit upp ur sängen är hur det ligger en vit påse på mitt golv.
Nyfiken, iallafall så nyfiken som det går att vara när man mår som man förtjänar, tittar jag upp för att kolla vad som ligger i denna vita plastpåse. Synen mina ögon möter är allmänt skräp. Bland annat kexchoklads-papper där innehållet konsumerats, gamla bananskal och tomma pet-flaskor och dylikt. Jag undrar vad fan denna påsen med det märkliga innehållet kommer ifrån och kliar mig i pannan.
Den frågan gick jag runt och funderade likgiltigt över tills jag framåt kvällen fick ett svar på den.
Det var en bekant vid namn K*vin som skrev till mig på facebook. Han hade inte varit med hemma hos W*lle under kvällens gång.
Däremot hade jag tydligen stött på honom på bussen från rese-centrum som vi blivit skjutsade till av J*n.
Han sa att han aldrig i hela sitt liv hade sett mig så full och att han hade försökt prata med mig men att jag varit i stort sett okontaktbar och att jag hade hoppat av vid samma busshållplats som han (busshållplatsen heter Jakobsdal, och ligger en ca 20 minuters gång-promenad från där jag bodde.) och sedan vinglat därifrån ensam. Viktigt att påminna om är att det här är mitt i vintern och det är alltså snö ute och fruktansvärt kallt. Jag var ju även väldigt berusad och troligtvis inte i stånd att riktigt ta hand om mig själv.
Vi samtalar med varandra lite till och har kul åt hur full jag var och han skickar en video han filmade på mig på bussen.
Det är ett klipp där han försöker få kontakt med mig men allt jag gör är sluddra om att han ska ”låta mig va”. På filmen ser man tydligen hur jag sitter framåt-lutad i klassisk spy-sittar ställning och i näven håller jag en vit plastpåse.
Samma ögonblick som jag beskådar det här lilla videoklippet är samma ögonblick som jag inser var plastpåsen som låg på mitt pojkrums-golv kom ifrån.
Jag hade alltså suttit skitfull på bussen och inte velat spy, plockat upp en påse ur papperskorgarna dom har för att spy i den om det skulle behövas, sedan efterblivet nog hoppat av vid en helt annan busshållplats än den som låg där jag bodde, fast jag bara kunnat sitta kvar på bussen för att komma till den, istället vandrat hem hela den vägen mitt i vintern och kylan ensam, och till råga på allt burit med den här vita spy-plastpåsen hela vägen hem utan att slänga den och bara spy i naturen och sedan däckat.
En av mina mest minnesvärda minnesluckor jag någonsin haft.
Hoppas ni diggar! Kommer troligtvis lägga upp fler historier i framtiden om jag skriver några.
Mvh mac-miller
Jag har funderat på att börja skriva en bok där jag återger vissa av dom mest extrema historierna med en glimt i ögat, för att på så sätt ändå ha fått ut något kreativt av destruktiviteten i slutändan.
Jag har skrivit väldigt mycket tidigare i livet, men då i ett annat format (rapmusik) och detta är första gången jag ger mig på att skriva i nån sorts "historia-form" eller vad man ska säga.
Därför känner jag givetvis att jag skulle behöva lite feedback på huruvida arbetet är bra och vad jag skulle kunna tänka på och förbättra, och skulle va grymt tacksam om ni som läser vill hjälpa mig.
Upplägget på boken är tänkt att det ska vara små stycken/kapitel med en historia i vardera. Vissa ska vara om händelser som är komiska och vissa om händelser som är tragiska.
Jag vill återskildra mitt missbruk så genuint jag kan, samtidigt som det givetvis ska vara välskrivet.
Jag skildrar min första historia här, det är en kväll från dom tidigare åren där missbruket inte var så utvecklat ännu utan ganska oskyldigt, men ändå rätt urspårat. Hoppas ni tycker om den.
Censurar namn och namn på platser.
Den mystiska påsen
Den här kvällen är en vinter-afton som jag med en sann deckares intuition lyckats pussla ihop.
Vi befann oss hos min vän W*lhelm, som bodde ute på landet, jag och dom flesta andra i kompiskretsen.
Om jag inte minns fel så fyllde W*lle år och därför skulle vi vara hemma hos hans mor och far, där det var föräldrafritt och dricka öl samt äta tacos.
Jag var ganska ung vid den här händelsen, troligtvis runt 17 år eller så och hade precis börjat röka gräs. Som alla med lite erfarenhet inom cannabisens ljuva värld vet är att blanda marijuana och alkohol när man är oerfaren lite som rysk roulette. Det kan antingen bli en jävligt trevlig kväll eller så slutar kvällen med att man ligger framför toa-sitsen med ett illamående och spyr.
Som man kan tro, med tanke på min oerfarenhet och låga ålder, befann jag mig mycket riktigt på toan den här kvällen. Dock inte av anledningen att jag behövde spy. Jag minns att jag och min gode vän V* befann oss inne på toan medans de andra lagade tacosen vi skulle äta senare för att rulla en spliff.
Vi satt fruktansvärt länge och försökte knåpa ihop den här spliffen (vi var inte speciellt duktiga på att rulla på grund av färsking-tendenser vid den här tidpunkten) och jag minns att vi var sjukt stolta när vi väl lyckats snurra ihop spliffen, bara för att inse när vi twistade toppen och precis skulle avsluta att vi rullat den med klistret på fel sida, vi hade alltså rullat med pappret ut o in. Så vi fick fortsätta kämpa.
När det var avklarat, rullat och klart, rökte vi givetvis. Sedan vankades det tacos i köket och troligtvis en födelsedags-allsång i W*lles ära. Jag minns med klarhet hur P*ntus tog en stor slev av taco-såsen vi hade gjort och kastade det i V*’s ansikte för att retas. Det ögonblicket finns till och med fångat på film.
Kvällen fortgår i största trevlighet, öl sveps, vi tar en fin gruppbild i soffan med alla polare samlade och klunkar öl med en sån förmåga som bara äventyrslystna tonåringar har. Jag minns att jag precis hade börjat rappa vid den här tiden och försökte förklara för alla hur sjukt fascinerad jag var av konsten att flerstavsrimma.
Kort sagt flödade gemenskapen denna kväll.
Vid denna tidpunkt i historian har mina minnesluckor börjat uppstå.
När vi skjutsas bort till resecentrum i någons bil (tror det var J*ns, han var givetvis nykter som körde) från festen för att ta bussen hem till Ekh*lmen och Hj*lsbro, vet jag att jag satt med huvudet ut genom hans bilruta och spydde. Vi åkte även förbi polisen på vägen, dom la inte märke till att vi var ett gäng fulla ungdomar i bilen men jag, i sann nyfrälst gräsrökar-anda försökte skrika ”knulla polisen” åt dom, vilket troligtvis inte gick så bra på grund av min höga alkoholpromille i blodet.
Här svartnar kvällen helt för mitt medvetande och jag vaknar upp hemma i sängen, bakfull som in i helvete.
Det första jag lägger märke till efter jag stigit upp ur sängen är hur det ligger en vit påse på mitt golv.
Nyfiken, iallafall så nyfiken som det går att vara när man mår som man förtjänar, tittar jag upp för att kolla vad som ligger i denna vita plastpåse. Synen mina ögon möter är allmänt skräp. Bland annat kexchoklads-papper där innehållet konsumerats, gamla bananskal och tomma pet-flaskor och dylikt. Jag undrar vad fan denna påsen med det märkliga innehållet kommer ifrån och kliar mig i pannan.
Den frågan gick jag runt och funderade likgiltigt över tills jag framåt kvällen fick ett svar på den.
Det var en bekant vid namn K*vin som skrev till mig på facebook. Han hade inte varit med hemma hos W*lle under kvällens gång.
Däremot hade jag tydligen stött på honom på bussen från rese-centrum som vi blivit skjutsade till av J*n.
Han sa att han aldrig i hela sitt liv hade sett mig så full och att han hade försökt prata med mig men att jag varit i stort sett okontaktbar och att jag hade hoppat av vid samma busshållplats som han (busshållplatsen heter Jakobsdal, och ligger en ca 20 minuters gång-promenad från där jag bodde.) och sedan vinglat därifrån ensam. Viktigt att påminna om är att det här är mitt i vintern och det är alltså snö ute och fruktansvärt kallt. Jag var ju även väldigt berusad och troligtvis inte i stånd att riktigt ta hand om mig själv.
Vi samtalar med varandra lite till och har kul åt hur full jag var och han skickar en video han filmade på mig på bussen.
Det är ett klipp där han försöker få kontakt med mig men allt jag gör är sluddra om att han ska ”låta mig va”. På filmen ser man tydligen hur jag sitter framåt-lutad i klassisk spy-sittar ställning och i näven håller jag en vit plastpåse.
Samma ögonblick som jag beskådar det här lilla videoklippet är samma ögonblick som jag inser var plastpåsen som låg på mitt pojkrums-golv kom ifrån.
Jag hade alltså suttit skitfull på bussen och inte velat spy, plockat upp en påse ur papperskorgarna dom har för att spy i den om det skulle behövas, sedan efterblivet nog hoppat av vid en helt annan busshållplats än den som låg där jag bodde, fast jag bara kunnat sitta kvar på bussen för att komma till den, istället vandrat hem hela den vägen mitt i vintern och kylan ensam, och till råga på allt burit med den här vita spy-plastpåsen hela vägen hem utan att slänga den och bara spy i naturen och sedan däckat.
En av mina mest minnesvärda minnesluckor jag någonsin haft.
Hoppas ni diggar! Kommer troligtvis lägga upp fler historier i framtiden om jag skriver några.
Mvh mac-miller
