Hur gör man en ursäktande gest i trafiken?

Denna är väl numera standardiserad?

http://www.ebaumsworld.com/pictures/...aces/84287169/

Du tittar först på personen och sen åt ena hållet samtidigt som du pekar vilt åt det hållet. Då tror personen att felet berodde på någon annan och börjar söka efter den skyldige med blicken. Under tiden gasar du på och försvinner.

Konsensus: Man ska aldrig be om ursäkt i trafiken! Man delar ut arga miner och hårda tutningar till varandra och det jämnar ut sig i slutändan. Trafikens lag.

Ärs, det spelar ingen roll. Se på handlingen än ögonen.

En person klantade sig i veckan, han missade min omkörning och långsamt gled in i vänsterfil där jag befann mig. Kom halvvägs då jag fick tuta till ( lastbilstuta är livet, ingen som missar ) då han titta framåt under omkörning medan han vinkade, nickade samt släppte på gasen för att underlätta på gasen. Jag försvann på några minuter och båda gick vidare med livet.

Ögonkontakt är överskattat ( men om man kan, och man verkligen gjort bort sig kan det vara bra ), håll de på vägen istället så allt går säkert, och olycksfritt.

Detta. Har förädlat minen till perfektion.

Är dessutom så senil att jag aldrig hittar knappen till varningsblinkersen förrän det är för sent. Trots att jag haft samma bil i sex år.

Jag brukar vara en sådan person som oftast ligger tio till trettio kilometer i timmen över den skyltade hastighetsgränsen på större riksvägar samt motortrafikleder och motorvägar. Däremot undviker jag i största möjliga mån att ta onödiga risker, jag håller avståndet till framförvarande fordon, försöker att samspela på bästa möjliga vis och göra min egen bilkörning så säker som det bara går med hänsyn till andras säkerhet.

Häromveckan gjorde jag dock ett misstag som jag fortfarande har en viss ångest för. Problemet låg i att jag underskattade min bils prestanda och påbörjade en omkörning av en personbil som låg bakom en lastbil. Sträckan var en 90-skyltad sådan och sikten framåt var god, varför jag bestämde mig för att fortsätta med omkörningen också förbi lastbilen med tillkopplat släp. Men naturligtvis dyker en bil upp längst bort i slutet av sikten (300 till 350 meter framåt) när jag precis har börjat med omkörningen av lastbilen, varpå jag växlar ned ytterligare och lägger allt fokus på att komma förbi lastbilen och kunna svänga in framför den.

Bilen som jag mötte började gå ut mot högersidan av vägen och när jag väl svängde in framför lastbilen hade vi mellan 60 till 80 meter mellan varandra, jag och den mötande bilen. Min instinktiva reaktion i det läget var att hissa högerhanden och låta den falla igen, samtidigt som jag nickade eller snarare böjde huvudet nedåt ungefär tre gånger för att uttrycka skam.

Huruvida den mötande bilisten förstod att jag å det grövsta bad om ursäkt är omöjligt att veta, men jag gjorde mitt bästa i alla fall. Det var en fullkomligt idiotisk omkörning och jag brukar själv tänka tankar som "vilken idiot" när folk gör omkörningar över refuger, tvingar ut bilar från mötande håll och beter sig allmänt odrägligt i trafiken... och så åstadkommer jag en liknande situation själv. Jag skämdes ögonen ur mig resten av sträckan hem och körde långt mycket försiktigare efter den situationen, och så har jag fortsatt att göra. Den ångesten som jag får när jag gör sådana riskfyllda handlingar i trafiken tar verkligen kål på mitt samvete och de inträffar någon gång per år, varefter jag lider av dem i flera veckor framåt. Situationerna handlar dock inte alltid om riskfyllda omkörningar, utan det kan lika gärna vara att jag missat döda vinkeln när jag ska köra ut från en parkering, missar en bil från höger där högerregeln är gällande och så vidare.

Men jag fick mig en tankeställare i alla fall och jag kommer att hålla mig så ofantligt mycket mer lugn i trafiken framöver, för jag har hittills haft körkortet i snart tio år utan att orsaka några trafikolyckor, mer än sådana där jag själv varit slarvig och kört mot en hög trottoarkant, backat in i en lyktstolpe i mörker och dylika, mindre händelser. Jag ska dock fortsätta se till att hålla min skadestatistik vad gäller andra trafikanters inblandning till noll efter bästa möjliga förmåga jag kan använda mig av, och hädanefter följaktligen inte göra riskfyllda omkörningar med bilar i vilken motorn är för svag för att orka med det, och inte heller göra andra direkta chansningar för att sedan hoppas på det bästa.

Det är tur att man kan lära sig av sina misstag i alla fall! Många gör nog dessvärre inte det.

Betyder inte det "Du är en idiot!"?

Nej, vi behöver en gest som säger att det var mitt fel och den bör helst av allt passa inte bara i hela Europa, utan i hela världen.

Man sträcker upp handen, sedan ler man lite snett och sorgset medan man nickar till med huvudet.

Man formar handen till ett "O" böjer alla fingrarna och möter med tummen.
Sedan med en fram och tillbaka rörelse förs sedan handen, med tummens sida mot pannan, fram och åter cirka en decimeters oscillerande rörelse.

Nej,förlåt, det var ju teknet för 'vet du vägen till James mays hus!' ,eller så kan det betyda "bakhuvud!" 😊

På vilket språk som helst?

Den är ännu bättre om du faller in på annat språk ja.