Hur stor del av Sveriges befolkning drar in RIKTIGA pengar?

nationalekonomi var/är inget favoritämne,
har försökt grotta lite i beräkningsmodellerna för bnp/capita och bni men har svårt att hitta ett mått som reflekterar antalet invånare som genererar klirr i stadskassan

jag har läst/hört märkliga förklaringar, ex att alla i landet egentligen bidrar, t.o.m buset som pangar fönster och vandaliserar, genererar jobb och håller det ekonomiska maskineriet igång,
men magkänslan och sunt förnuft får inte ihop matematiken hur sådant kan göra att vi går pluss

en kärnfamilj kan ju i visst mått liknas vid ett miniatyrland där bara den/de som arbetar avgör familjens ekonomiska status,
barn och hemmavarande är en ekonomisk belastning hur man än vrider och vänder

så frågan är alltså hur många här i landet som bidrar till verkliga intäkter?

Nej. Barn kan även ses som en investering som kostar pengar i början men som med lite tur lönar sig för familjen som helhet i slutändan. Hemmavarande partners bidrar till välståndet genom att underlätta för den inkomstbringande parten att dra in inkomster. Vill du reducera en individ till ett ekonomiskt värde och beskriva denne som en nettotillgång eller nettoförlust räcker det inte att ta en ögonblicksbild. Du måste se till hela den tid personen tillbringar i landet.

mnja
jag tänkte iof så också,
så familjeillustrationen funkar inte riktigt korrekt när man tittar på en isolerad enskild familj,
ögonblicksbilden måste ses i en samlad grupp av familjer, och då kommer man nog se att genomsnittsfamiljen konstant har ekonomiskt belastande medlemar

Ca 13% av den arbetsföra befolkningen drar in pengar till landet. De som jobbar inom industri, transport, finans, gruvnäringen och närliggande branscher. Dela siffran på 2 för att motsvara arbetsföra befolkningen och du får fram siffran 6.5%. Så ca 650.000 människor bär Sverige på sina axlar.

Utveckla gärna.

Hänger inte riktigt med här.
Hur stor är den arbetsföra befolkningen till att börja med ?
Varför delar du 13 % på 2 ?
Att du menar export yrkena har jag förstått.

Det är väl dom som äger skog å gör toa papper å säljer. Å så växer nya träd som man hugger ner. Å säljer. Å bönder som äger åkrar å säljer foder till ko bönder som säljer mjölk. Dom som plockar blåbär . Dom som får fiska alla fiskar. Alla som äger något . Som växer eller är en naturtillgång. Sen trycker väl regeringen pengar till dom som ska göra något av naturtillgångarna.
Ägarna måste ha det lättast . Dom som äger träd ock gruvor. Bara hemta mer

Ja, men det är missvisande att beskriva alla som inte "drar in pengar" direkt som ekonomiskt belastande då en del av dem behövs ändå för att få det att gå runt. Som den hemmavarande partnern i familjeexemplet.
Ska man hårdra det är singelhushållet den ekonomiskt mest effektiva enheten då det enbart består av en inkomstbringande person. Men det är inte mycket till familj.

Alla som producerar något som någon annan faktiskt efterfrågar bidrar lika mycket.

Industriarbetaren tillverkar en baden-baden-stol och efterfrågar sedan lite underhållning. Trubaduren får en stol som ger honom livskvalitet. Visorna ger industriarbetaren livskvalitet.

Ingen av produkterna är naturligtvis nödvändiga. Man kan sitta i en stuga med stampat jordgolv och äta rovor så stoltillverkaren är lika onyttig som trubaduren om man resonerar så.

Om man (av lite oklar anledning) tycker att det är något speciellt med export/import så kan vilka tjänster som helst sägas vara lika värdefulla som industrivaror. Kan vi få koreanska bilar i utbyte mot lite musik så är det lika gott som om vi byter Jas-plan mot bilar.

Även saker som i stor utsträckning produceras i offentlig sektor kan vara lika nyttiga. Sjukvård och utbildning efterfrågas även i helt privatiserade samhällen. Att bytessystemet (via skatter) kanske gör det hela lite ineffektivare innebär inte att individerna som producerar "bärs upp" av andra i någon större utsträckning om ens alls. Det är väl mest en del onödiga byråkrater som är strikt onyttiga.

Hela tråden genomsyras av något slags ogenomtänkt kombination av betongsocialism och bräkande MUF-argument.

jo,
men nu blir det halmgubbar igen..

frågan gällde hur många invånare som bidrar till landets intäkter,
inte vilka som är involverade i omsättningen

Vänligen definiera "landets intäkter".

Det blir helt artificiellt att påstå att bara betongsocialister tjänar "riktiga pengar".

Varför tjänar asfaltläggaren "riktiga pengar" om han bara ser till att lastbilen med virke kan ta sig fram, medan sjuksköterskan som vårdar lastbilschauffören efter hans operation inte gör det?

Och hemska tanke: Asfaltläggaren är kommunalanställd och sjuksköterskan jobbar privat. Spelar det någon roll?

Är asfaltläggaren då "tärande" medan sjuksköterskan är "närande"?

Att det offentliga bör hålla sig till begränsade områden av effektivitetsskäl är nog de flesta överens om men det blir bara floskelartat att tala om "riktiga pengar", "närande/tärande" osv.

Även den offentliga sektorn är en del av ett stort system där man byter varor och tjänster mellan producenter och konsumenter och skapar ett välstånd.

Välståndet i landet skapas inte i slutändan av politiska organisationer, företag eller några andra abstraktioner.

Det skapas av människor som producerar något som efterfrågas av någon annan. Endast de om inte producerar något sådant alls (arbetslösa, vandaler, onödiga byråkrater och gubbar som gräver en grop och fyller igen den direkt) är rent tärande.

javisst,
det finns naturligtvis en service/underhållsgrupp till de intäktsgenererande producenterna;
en legotillverkare som spottar fram fordonskomponenter, som i slutänden ger importintäkter, behöver få sin produktionsutrustning servad, servicepersonalens utrustning behöver tillverkas och servas i sin tur, alla ska äta, sova, bo etc med allt vad det innebär att åstadkomma detta,

men hur man än vrider o vänder på allt så är inte/kan inte alla vara involverade i processen,

att det finns direkta och indirekta producenter är underförstått,