Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2018-06-05, 19:10
  #1
Medlem
D_V_Ss avatar
"Ursäkta, att jag var lite vresig förut. Jag var hungrig och hade inte ätit på länge. Jag var inte mig själv

Ursäkta, att jag var lite vresig förut. Jag var trött och sov inte mycket inatt. Jag var inte mig själv

Ursäkta, att jag var lite vresig förut. Jag fick en dålig nyhet och kunde inte släppa tanken på den. Jag var inte mig själv

Ursäkta, att jag var lite vresig förut. För mycket sol, för varmt. Lite överhettad kanske. Jag var inte mig själv"

Så när är man i detta tillstånd av att "vara sig själv"? Är man sig själv bara när man är glad och positiv? Kan man alltid skylla ifrån sig på omständigheter som gjorde gällande att man inte var sig själv?
Citera
2018-06-05, 21:29
  #2
Moderator
skunkensunes avatar
//Inte särskilt mycket SEoS och usel rubrik. Vi testar Filosofi och ser vad de säger.

Socialantropologi, Etnologi och Sociologi -> Filosofi

moderator
Citera
2018-06-05, 22:52
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av D_V_S
"Ursäkta, att jag var lite vresig förut. Jag var hungrig och hade inte ätit på länge. Jag var inte mig själv

Ursäkta, att jag var lite vresig förut. Jag var trött och sov inte mycket inatt. Jag var inte mig själv

Ursäkta, att jag var lite vresig förut. Jag fick en dålig nyhet och kunde inte släppa tanken på den. Jag var inte mig själv

Ursäkta, att jag var lite vresig förut. För mycket sol, för varmt. Lite överhettad kanske. Jag var inte mig själv"

Så när är man i detta tillstånd av att "vara sig själv"? Är man sig själv bara när man är glad och positiv? Kan man alltid skylla ifrån sig på omständigheter som gjorde gällande att man inte var sig själv?

Intressant frågeställning. Men man kan ju faktiskt vara sig själv trots att man för stunden är vresig.
Jag har kommit fram till att jag är mig själv fullt ut i situationer då jag är med människor som jag verkligen trivs och är bekväm med - även de gånger jag är vresig mot dem.
Citera
2018-06-05, 23:17
  #4
Medlem
Ulvinnans avatar
Det är en svår konst att vara sig själv...människan i sig är så lättpåverkad av både intryck och vad andra skall tycka men. jag har nästan lyckats..genom att ta bort en massa attityder och strunta i vad andra tycker om mig "man kan ju inte vara omtyckt av alla...så jag är nära nu..
__________________
Senast redigerad av Ulvinnan 2018-06-05 kl. 23:20.
Citera
2018-06-06, 00:30
  #5
Medlem
"Ursäkta, att jag var lite vresig förut. Jag var hungrig och hade inte ätit på länge."
Jag vill förklara för dig varför jag var vresig.

"Jag var inte mig själv"
Med det menar jag att jag inte brukar vara vresig i vanliga fall utan att det som sagt berodde på att jag var hungrig.

Det är fantastiskt att du av ovanstående uttryck lyckas skapa denna frågeställningen:

-Så när är man i detta tillstånd av att "vara sig själv"? Är man sig själv bara när man är glad och positiv? Kan man alltid skylla ifrån sig på omständigheter som gjorde gällande att man inte var sig själv?
Citera
2018-06-06, 01:24
  #6
Medlem
Riddarhusets avatar
För att kunna besvara frågan bör man kanske fundera på vem man är när man är sig själv.
Man skulle kunna definiera det som den man är när man inte är påverkad av något utifrån och är i fullständig harmoni. Upplever man tankar, känslor eller fysiska reaktioner som inte harmonierar med den bilden är man inte sig själv.
Man kan också tänka sig att man är sig själv även då naturligtvis.

En annan aspekt är de förändringar man genomgår när man träffar andra människor vilket gör ju att man då inte är sig själv i vissa avseenden.

Man kan ju också definiera det som den man VILL vara. Vilket inte klaras av så enkelt i vissa situationer.
Då är man inte heller sig själv.

Eller att man är den man vill vara men att man då egentligen inte är sig själv.

Ja så besvärligt är det att vara sig själv.
Citera
2018-06-06, 05:01
  #7
Medlem
Skogismyras avatar
Jag verkar få äran att berätta för er hur det ligger till:

När man mediterar djupt så är man sig själv mest.

Men det går att gå ett snäpp längre:
Om man hamnar i ett tillstånd av samadhi under meditationen, då är man sig själv allra mest. Men man måste nog vara andligt upplyst innan man kan uppnå samadhi.
Citera
2018-06-06, 08:21
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Skogismyra
Jag verkar få äran att berätta för er hur det ligger till:

När man mediterar djupt så är man sig själv mest.

Men det går att gå ett snäpp längre:
Om man hamnar i ett tillstånd av samadhi under meditationen, då är man sig själv allra mest. Men man måste nog vara andligt upplyst innan man kan uppnå samadhi.

Ursäkta, att jag var lite vresig igår. Jag var inte i ett tillstånd av samadhi så jag var inte mig själv som allra mest.
Citera
2018-06-06, 10:41
  #9
Medlem
Redoxreaktions avatar
Citat:
Ursprungligen postat av D_V_S
"Ursäkta, att jag var lite vresig förut. Jag var hungrig och hade inte ätit på länge. Jag var inte mig själv

Ursäkta, att jag var lite vresig förut. Jag var trött och sov inte mycket inatt. Jag var inte mig själv

Ursäkta, att jag var lite vresig förut. Jag fick en dålig nyhet och kunde inte släppa tanken på den. Jag var inte mig själv

Ursäkta, att jag var lite vresig förut. För mycket sol, för varmt. Lite överhettad kanske. Jag var inte mig själv"

Så när är man i detta tillstånd av att "vara sig själv"? Är man sig själv bara när man är glad och positiv? Kan man alltid skylla ifrån sig på omständigheter som gjorde gällande att man inte var sig själv?

Det finns egentligen inget sådant som att vara sig själv, eftersom man består av massor av impulser, som alla är determinerade, men vanligen menas sådan som man är för det mesta.
Citera
2018-06-06, 10:42
  #10
Avstängd
När man inser att livet är meningslöst, stannar upp allt, och bara blir tystnaden som är, utan personligt intresse, utan strävan, och låter ens egen själ(?)eller vad det är, rent medvetande styra ens rörelser. När man bara är nu, utan tid och agerar på det högsta valet tillgängligt till ens absolut bästa förmåga som, tomhet, eller den högsta idén om sig själv, med noll/inga förväntningar och tar det så långt man kan, tills att ett nytt alternativ som representerar det högsta valet/det man vill göra mest uppenbarar sig, och agerar på detta till bästa förmåga tills man inte kan ta det längre, som den högsta/bästa idén om sig själv. Och så vidare.

Det enda som är relevant är tystnaden i detta ögonblick, här, och nu och att vara den bästa man kan vara.
__________________
Senast redigerad av .Void 2018-06-06 kl. 10:53.
Citera
2018-06-06, 11:02
  #11
Medlem
jipeesss avatar
menar du utvändigt eller invändigt?

utvändigt "sig själv"/neutralt borde väl innebära frånvaro av skönhetsprodukter/operationer, tatueringar, utsmyckningar etc, ting som väljs och bärs frivilligt

invändigt är svårare att definiera,
personligheten formas till viss del omedvetet men kan absolut styras och bearbetas

blyghet, oro, brist på ödmjukhet, rädsla, pessimism etc kan bearbetas

de djupare dragen är däremot knepigare att bearbeta; övertygelser, moral, etik, principer etc
Citera
2018-06-06, 13:06
  #12
Medlem
D_V_Ss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Skogismyra
Jag verkar få äran att berätta för er hur det ligger till:

När man mediterar djupt så är man sig själv mest.

Men det går att gå ett snäpp längre:
Om man hamnar i ett tillstånd av samadhi under meditationen, då är man sig själv allra mest. Men man måste nog vara andligt upplyst innan man kan uppnå samadhi.

Varför skulle detta vara en själv?
"Andligt upplyst"? Spirituellt trams.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback