riktigt snygga tjejer på tex happypancake

Jag tror du har fel. Jag är snygg (7a allmänt och 9a för min ålder) och på HP sedan några år. När man som jag är skild och söker en seriös man för långsiktig relation är iaf jag extremt noggrann. Det räcker inte med ett snyggt utseende eller genomtänkt presentation. Jag vill att han ska ha just DET som får mig på fall och detta handlar inte alls om utseende. Jag har varit ihop med några charmiga träsktroll vilket förvånat många som tyckt att jag kan hitta nån snyggare.

Jag är fullt medveten om att jag inte kan få allt men det grundläggande måste stämma. Jag vill t ex att han har barn, men de ska vara utflugna, så vi kan ägna oss åt varann. Jag vill att han styr sin tid så vi kan spontanresa. Vår ekonomi bör ligga på liknande nivå så ingen behöver dra ett tyngre lass. Vidare så måste jag tycka att han har något tilltalande i sin person eller framtoning som får mig att vissla inombords.

Jag trivs utmärkt i mitt eget sällskap så jag måste inte ha en man till varje pris men älskar vi-känslan. Han och jag mot världen. Gillar han att laga mat är det ett plus då jag helst tar disken. Jag är icke-feminist och gillar uppvaktning ute på krogen men bjuder gärna igen på annat vis. Jag ger mycket av mig själv och vill gärna att min man gör det också. Helst ser jag att han tar första kontakten men gör han inte det tycker jag det är värt att skicka iväg ett meddelande. Traditionella manliga och kvinnliga roller är oerhört viktigt för dynamiken i ett förhållande.

Dessvärre tror jag att vi, både män och kvinnor, blir lite förvirrade av detta "nya" sätt att mötas för i nätsvängen har vi inte möjlighet att koppla på alla våra sinnen som vi gör IRL. Det är lätt att ta det personligt och bli kränkt av att inget svar kommer. Men om man, istället, försöker se nätdejting som ett ögonkast på stan, där man ibland får gensvar och ibland inte, tror jag det blir lättare. Dessutom, hur ofta stoppar du, som man, en tjej, dagtid, på stan och ber om en dejt, oavsett hur attraherad du blir? För mig är nätet ett sätt att "gå förbi" många män tills han med DET dyker upp.

Jag söker inte uppmärksamhet på HP, jag väntar på mitt livs sista man. Dessutom tackar jag alltid för ev komplimang. Har jag en pågående, bra dialog talar jag om det för andra som skriver, så slipper de undra. Samma hyfs på nätet som i verkliga livet faller sig naturligt för mig.

De är inte snygga i verkligheten. Det du ser är vinklar och snapchstfilter.

Funkar internet för dig? Det funkar inte för mig. Jag menar, presentationen är, antar jag, lika för alla (resor och skit, ingen bryr sig). Snygga ansikten lockar liksom ingenting, det är bara platt. Ingenting slår verkligheten. Få saker slår en vacker brunett-milf som bara börjar prata med en på tåget (och mig har det hänt en gång. Djäkla kvinna alltså för jag blev smånervös och smickrad samtidigt. Det var en väldigt trevlig stund det där. Får lägga till att jag i samma veva på jobbet hade med värsta Bond-bruden att göra. Lång och slank och glad. Det måste ha varit Gud som till min fördel en stund ingrep i mitt liv).

Jag använder aldrig filter. Lägger inte ens upp mina bästa bilder för man vill ju inte se en man slockna när man syns IRL. Verkar obegåvat att försköna verkligheten. Blir glad när jag får höra att jag var bättre IRL än mina foton. Attraktion handlar ju inte bara om en bra bild. Det är hur man rör sig, för sig, blickar, röst och mycket mer. Inte minst kemi. Man kan ha noll kemi med en både snygg och trevlig person.

Nätet är inte optimalt. Men för mig är krogen bara så trist. Särskilt för ragg. Jag anser att om man, på en sajt, gjort sig besväret att lägga upp foton, skriva en presentationstext och ta kontakt så finns det en möjlighet att personen kan vara seriös. Det är lätt att läsa av nån mellan raderna tycker jag. Jag föredrar män som verkar sansade, har en låg framtoning, inte brer på för mycket. Några foton i vardagliga sammanhang som visar ansikte och kropp, går hem hos mig. Det blir extra intressant om han får mig att känna mig utvald. T ex skriver till mig och snabbt loggar ut. Då känns det som att han ägnar sig åt mig. Om jag bestämt träff med någon som sedan sitter online i timmar då bokar jag av. Jag funderar på om jag ska börja konsulta som dejtingcoach. Hjälpa till med presentationen och sedan hur man får en kvinna intresserad. Haha

Lite OT men vill kommentera det du skriver.

Det du tar upp kanske kan fungera för att skilja ut vissa oseriösa killar. De som egentligen är ok killar, men som har haft torka ett tag och börjar bli lite sexuellt frustrerade. Kanske även genuint oseriösa killar, av den minst slipade (mest ofarliga) typen.

Men det torde även eliminera:
Jättebra och jätteseriösa killar, som väldigt gärna vill hitta en livspartner. Killar som redan har allt annat i livet på plats, och därför kan lägga tid på att försöka hitta diamanten bland allt ”skräp” på dejtingsidorna.
Bra killar som inte vill spela spel. De som tydligt visar om de är intresserade, i stället för att försöka manipulera genom att verka svala.

Det torde INTE eliminera:
Verkliga predatorer (sexmissbrukare, sociopater, players) som alltid kommer att vara bättre på att spela dessa spel, än du är.
Killar som är gifta/i relation och som därför endast har tid att logga in i smyg ibland, och som verkligen är svala, men av skäl som du inte uppskattar.
Killar som egentligen inte tänder på dig, men som ändå visar lite livstecken då och då för att kunna ha dig i reserv.

Jag förstår verkligen behovet av att försöka gallra på dejtingappar, eftersom typ 90% av aktiviteten utgörs av predatorer och oseriösa. Men jag tror att många tänker för onyanserat när de bestämmer sina utgallringskriterier. Om traditionella fördomar och förutfattade meningar alltid var korrekta, så skulle inte så många ha svårt att hitta rätt.

”Lösningen” är kanske att studera människor i verkligheten, och att vara duktig på att se igenom fasader (vilka kan se bättre ELLER sämre ut) än den verkliga människan. Och att ha tillräcklig självkänsla och förmåga till objektiv analys för att inte falla offer för skickliga predatorer.

Jag utgår från att merparten inte är predatorer. Det har funkat i de flesta fall. Har stött på ett par rötägg. Sållade bort ett ikväll. Alla parametrar stämde, han var på julmiddag, jag tog en drink med en vän...vi kanske skulle träffas och säga hej före hemfärd, var och en till sitt. Hans misstag var att skriva: ring mig om du vill känna livet i dig. Big mistake. Och jag var glad att jag hållit honom på halster ett tag. Förr eller senare gör denna typ bort sig.

Det är många kriterier som ska stämma. Långsökt jämförelse med ett piano...det räcker inte med att en tangent är stämd.

Om dina kriterier fungerar så bra, hur kommer det sig då att du inte redan är lyckligt gift?