Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2018-06-04, 21:26
  #1
Medlem
D_V_Ss avatar
Äter lax och tittar på Hamlet med Mel Gibson. Då kom en tanke, som en skurk som uppenbarar sig i mörkrets hägnad.
Tänk om jag delade en påse Polly med en, säg kille, född 2001. Personen frågar vad jag gillar för film. Jag säger att jag såg på Hamlet, från år 1990, med Mel Gibson igår.

"Ey, mannen. Du är tvärkörd. Vadå Hamlet? Kolla på Avengers istället. Häng med i tiden gubbe! Lyssna på Samir och Viktor och säg" ska vi kicka eller bror? Det är tvärfettonajs här, dickhead."

Ja, ni förstår.

Så vad skulle hända om - helt hypotetiskt - folk tyckte det var konstigt och töntigt att ta del av kultur som är äldre än 10 månader för stunden? Hur skulle samhället och kulturen gestaltas sedermera i omtanke om att samtiden är enbart intresserad av det allra senaste?
Citera
2018-06-04, 22:09
  #2
Medlem
vetenskapsintoleras avatar
Intressant frågeställning. Tidsaspekten av vår kultur skulle utplånas och vi skulle bli historielösa. Vår identitet grundar sig mångt och mycket från kultur och en del skulle nog känna sig extremt vilsna då det skulle innebära en extrem och ständig förändring. Ungefär som när internet uppfanns. Tidsaspekten utplånades till stor del och det finns inte längre någon väntetid. Allt lever och ingenting vilar. Jag tror att kultur behöver tid för att mogna, inte bara för ur den härliga nostalgiska aspekten, utan att man ser saker från olika perspektiv från varje decennium sedan Hamlet. Det skapar ett djup och en reflektion som är nödvändig. Likt vin mognar kulturen med tiden tror jag.

Ifall vi tittar på det ur ett makt perspektiv skulle vi se hierarkiers förfall, och ett läge där unga skulle ha mycket mer inflytande. Det ser vi redan idag när internet har blivit mittpunkten där är unga kungar genererar den nutida kulturen. Äldre hänger inte med i dom skarpa svängarna, inte ens om man är yngre, för allting går så himla fort. En kultur som förändras fort känns också som ett tidstypiskt fenomen a la instant gratification, ytlighet, fart och kickar. Ifall man köpte en för 1 minut sedan är den redan gammal.

Konsekvenserna blir en slags kulturstress(?) om det nu finns. Jag kan känna detta då jag är under 30 år och aldrig varit speciellt intresserad av mainstream kulturen, som jag tycker är hjärndöd och substanslös. Men jag har ändå tittat på dom flesta filmtitlarna bara för att kunna vara en del av samhället och ha kompisar. Stå utanför kulturen innebär en slags exklusion och isolering. Betyder det att vår tid inte har en mer betydelsefull, långsammare och mer substansfylld kultur? Troligen, men vem och hur definierar man den?

Tid, fart och djup har betydelsen för en förankrad och välmående kultur i mina ögon. Människan mår också bäst av något långvarigt. Internetkulturen har i princip ingen grund. Den har ingen kärna. Istället har den mängd, fart och ytlighet som kan vara kul på sitt sätt. Det är väl inget problem ifall man göder den andra mer grundliga kulturen, men det tycks bli att man går all-in för internetkulturen. En slags flykt tror jag det är för en del. Och jag förstår dom. Alternativet är inte mycket värt, och att gå tillbaka långt i tiden är nog svårt i dessa tider med så mycket spännande material och kickar. Vår biologi spelar nog roll för vilken kultur som skapas och används. Mycket rabbel, intressant att fundera kring i alla fall
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback