Hallå alla,
Tänkte starta en diskussion om arbetsplatsens senaste påhitt.
Jobbar som konsult på ett svenskt företag inom finans. Fick nyligen mail om att alla ska obligatoriskt genomgå så kallad "diversity training" (även utomstående konsulter som jag) som innebär att läsa kompendier, titta på videoklipp, svara på frågor, gå på ett stort antal workshops/seminarier och prata om saker som, white privilege, respekt, lika utfall, anpassning för differently abled, sexuella trakasserier, hbtq-frågor etc etc.. Alltså klassisk identitetspolitik som man trycker ner i halsen på folk där ledning och HR ser det som sitt uppdrag att uppfostra vuxna människor på en arbetsplats.
Jag har inget emot att prata om dessa saker och allt är inte nödvändigtvis felaktigt eller dålig, men det är uppenbart ideologiskt förankrat. Det inte upplagt för öppen diskussion utan slutsatser och premisser är likställda och det gäller att vi ska nicka och hålla med om problemformuleringarna. Jag känner att det är dags att säga ifrån då man låtit liknande saker fortgå allt för länge utan kritik eller utmaning. Samtidigt är jag oroad för att säga "fel saker" och få mitt konsultavtal avslutat.
Läste idag kapitlet om "white privilege" som jag ser som oerhört patologiskt. Jag är själv inte vit och köper inte alls besattheten av vita rasens historiska skuld och osynliga förtryck.
Anekdot:
Vi hade tidigare en introduktionsföreläsning av nån snubbe (VD på bolaget som håller i dessa utbildningar) som bl.a. visade upp en bild på företagets ledning och frågade lyssnarna "Vilket är det största problemet med denna bild?". Efter 30 sekunders tystnad svarar han: "ALLA ÄR VITA", och följde upp med hur hemskt detta var och vilka enorma kompetenser man missar genom att inte ha en ledning som är etnisk representativ för den underliggande befolkningen. Detta samtidigt som hela ledningen sitter där och snällt nickar och håller med. Ganska komisk situation.
Så till det jag vill diskutera:
Lever jag i en bubbla och har egentligen fel om saken? Är innehållet kanske vettigt och kan det potentiellt öka min egen och arbetsplatsens kompetens inom nämnt område?
Borde jag göra en James Damore, säga ifrån, och riskera uppdraget? Jag kan nog lätt hitta nytt uppdrag men branschen är inte oändligt stor och mitt rykte är viktigt, så jag kan potentiellt riskera mer än mitt uppdrag.
Borde jag hålla tyst, nicka, le, berätta om förträffligheten av kursernas innehåll när tillfrågad och fortsätta fakturera och håva in pengar?
Vilka strategier skulle vara effektiva om man bestämmer sig för att säga ifrån? Man vill inte skapa barnslig drama och konflikt. Säger man ifrån vill man göra det med maximal effektivitet och helst få några andra att skifta sina positioner i frågan.
Jag hittade en artikel från Harvard Business Review där man efter forskning visat att obligatorisk diversity training har motsatt effekt än den önskade. Det är dock en amerikansk studie, även om delar av det går att applicera här. Har ni koll på andra källor och saklig faktaunderlag för att bemöta detta?
Snälla ingen hetsig osaklig diskussion, vet att det är en känslig och aktuell fråga. Kom med bra synpunkter och förslag, för eller emot!
Tack!
Tänkte starta en diskussion om arbetsplatsens senaste påhitt.
Jobbar som konsult på ett svenskt företag inom finans. Fick nyligen mail om att alla ska obligatoriskt genomgå så kallad "diversity training" (även utomstående konsulter som jag) som innebär att läsa kompendier, titta på videoklipp, svara på frågor, gå på ett stort antal workshops/seminarier och prata om saker som, white privilege, respekt, lika utfall, anpassning för differently abled, sexuella trakasserier, hbtq-frågor etc etc.. Alltså klassisk identitetspolitik som man trycker ner i halsen på folk där ledning och HR ser det som sitt uppdrag att uppfostra vuxna människor på en arbetsplats.
Jag har inget emot att prata om dessa saker och allt är inte nödvändigtvis felaktigt eller dålig, men det är uppenbart ideologiskt förankrat. Det inte upplagt för öppen diskussion utan slutsatser och premisser är likställda och det gäller att vi ska nicka och hålla med om problemformuleringarna. Jag känner att det är dags att säga ifrån då man låtit liknande saker fortgå allt för länge utan kritik eller utmaning. Samtidigt är jag oroad för att säga "fel saker" och få mitt konsultavtal avslutat.
Läste idag kapitlet om "white privilege" som jag ser som oerhört patologiskt. Jag är själv inte vit och köper inte alls besattheten av vita rasens historiska skuld och osynliga förtryck.
Anekdot:
Vi hade tidigare en introduktionsföreläsning av nån snubbe (VD på bolaget som håller i dessa utbildningar) som bl.a. visade upp en bild på företagets ledning och frågade lyssnarna "Vilket är det största problemet med denna bild?". Efter 30 sekunders tystnad svarar han: "ALLA ÄR VITA", och följde upp med hur hemskt detta var och vilka enorma kompetenser man missar genom att inte ha en ledning som är etnisk representativ för den underliggande befolkningen. Detta samtidigt som hela ledningen sitter där och snällt nickar och håller med. Ganska komisk situation.
Så till det jag vill diskutera:
Lever jag i en bubbla och har egentligen fel om saken? Är innehållet kanske vettigt och kan det potentiellt öka min egen och arbetsplatsens kompetens inom nämnt område?
Borde jag göra en James Damore, säga ifrån, och riskera uppdraget? Jag kan nog lätt hitta nytt uppdrag men branschen är inte oändligt stor och mitt rykte är viktigt, så jag kan potentiellt riskera mer än mitt uppdrag.
Borde jag hålla tyst, nicka, le, berätta om förträffligheten av kursernas innehåll när tillfrågad och fortsätta fakturera och håva in pengar?
Vilka strategier skulle vara effektiva om man bestämmer sig för att säga ifrån? Man vill inte skapa barnslig drama och konflikt. Säger man ifrån vill man göra det med maximal effektivitet och helst få några andra att skifta sina positioner i frågan.
Jag hittade en artikel från Harvard Business Review där man efter forskning visat att obligatorisk diversity training har motsatt effekt än den önskade. Det är dock en amerikansk studie, även om delar av det går att applicera här. Har ni koll på andra källor och saklig faktaunderlag för att bemöta detta?
Snälla ingen hetsig osaklig diskussion, vet att det är en känslig och aktuell fråga. Kom med bra synpunkter och förslag, för eller emot!
Tack!
__________________
Senast redigerad av Whateva 2018-05-29 kl. 00:46.
Senast redigerad av Whateva 2018-05-29 kl. 00:46.
