LSD-trip förstörde vänskapen med min bästa vän.

Yes, har varit med om framför allt en händelse som liknar den situation du beskriver. Kortfattat så började bägge parter ifrågasätta och skuldbelägga både sig själv och den andre för diverse fel/brister efter att ha kommit till ”insikt” om saker som där och då kändes väldigt genuina och äkta men som jag i efterhand var tvungen att inse egentligen inte speglade verkligheten på ett rättvist sätt. Känslorna du beskriver som fanns kvar efter känner jag också igen och de hängde med ett tag på något märkligt sätt. Men vi pratade om detta efteråt och båda var överens om att det inte var något att grotta ned sig i utan istället se det som en sätt att ventilera saker och ting. Inte för att det hade behövts ”ventileras” egentligen (det var väldigt små saker som vi blåste upp till orimliga proportioner liksom) men ändå, vi pratade igenom det och lade det sedan bakom oss.

Skillnaden i ert fall är ju att det har gått ganska lång tid nu utan att ni tagit upp detta med varandra, så det är klart att det kommer bli en större grej när ni sätter er ned och pratar om det, men låt det för fan inte stoppa er från att göra det. Du berättar själv hur länge ni känt varandra, är det verkligen värt att kasta en sån vänskap i sjön bara för att det känns obekvämt att försöka ta och reda ut det här med varandra? Såklart inte.
Så som sagt, tycker det är jättebra att du tänker ta tag i det, och försök att inte fokusera på allt som känns dåligt utan på det som är bra istället. I slutändan kommer ni gå ur detta starkare, bara ni inte låter alla negativa tankar ta över.
Lycka till!

EDIT Sedan vill jag ändå bara tillägga (bara för att ändå få sagt det) att ingen av oss vet vad han tycker och tänker om allt det här, och visst, jag kan såklart inte garantera att allt kommer bli bra bara ni pratar ut om det, men min starka övertygelse är att det kommer bli bra, och i vilket fall som helst är det alltid 1 miljon gånger bättre att försöka lösa det än att bara ge upp och låta bli.

EDIT 2 Och när ni pratar om det, försök inte att tona ned det som hänt mellan er eller låtsas som att det inte varit någon big deal (för det är det ju med tanke på att ni trots allt inte pratat med varandra som vanligt på ett halvår), utan var helt raka, öppna och ärliga med varandra och våga erkänn att det som hänt har skapat en annorlunda situation mellan er, och försök börja reda ut alltihop därifrån. Om ni vill få en riktig lösning på detta så måste ni vara 100% öppna och ärliga både mot er själva och mot varandra.

Tack så mycket! känner någon form av lättnad Iallafall.. har inte träffat honom på ett tag nu men ska helt klart ta upp det nästa gång!

det var en ganska bra tripprapport tycker jag

vad pratade ni egentligen om? låter ju som två tolvåringar som går runt och skäms över att ni snackade otrevliga minnen från barndomen när ni bägge vet att känslorna var extremt boostade och håller på att larvar er ett halvår senare fast ni är nyktra. låter ju inte som att du och din kompis är så tight ändå om ni inte kan prata om det.

om du råkade erkänna att du våldtog din avdäckade vän på nån fest så kan jag fatta att det blir awkward långt efter, men lite skit från skoltiden? nej det köper jag inte, det måste ha varit mkt mörkare hemligheter än så för att få två vuxna personer som är bästa vänner att glida isär på ett sånt kyligt sätt.

Hursomhelst så är det absolut enda sättet att reparera relationen att sätta er ner och snacka igenom det grundligt, erkänn att du var en skitstövel i skolan etc, det kommer kännas bättre att lätta på trycket, ge din kompis en kram också och säg att hen är din bästa vän.

Man up så kommer ni vara tightare än någonsin. Och i framtiden så kommer ni ha bättre förståelse för varandra, det är lugnt även om du har ågren så det börjar rinna krokodiltårar, har du en riktig kompis så kommer hen att förstå dig. Sen röker ni på som helvete och snackar om nåt trevligt

Tack för svar! förstår att det låter superfjantigt, verkligen! jag vet ärligt inte hur allt kunde bli så överdrivet.

Vi är inte (vad jag vet) ovänner eller arga på varandra, det är bara våran relation som har blivit otroligt knepig. Kan inte riktigt sätta fingret på det... det är bara otroligt obekvämt, jobbigt, awkward, påtvingat osv. men vi är inte arga på varandra för att vi var skitstövlar i skolan.

Det är nog för att ni båda blev skrämda av att ni kände samma sak. När man är trippad kan allt verkligen bli 100x försärkt som du säger klart det blir svårt att hantera. Så är det lätt att man identiferar sig med rädslorna och det som hänt tidigare vilket inte har med idag att göra.

Så blir det ju förstärkt när ni båda känner samma sak, klart man får panik. Tror det är underliggande osäkerheter helt enkelt. Hände mig med polare när jag var bäng och så började man prata om ögonkontakt och helt plötsligt blev det jobbigt att se polaren i ögonen. Skit jobbigt men sånt får man jobba på hos sig själv att det inte är någon big deal som man fick för sig då.

Droger gör en förvirrad och osäker ibland så därför behöver man vara nykter och reflektera också!

Jag tror det är bra att ni har tagit en paus och reflekterat men nu är det dags att möta varandra igen och lägga det gamla åt sidan liksom.

Jag har varit djävulen själv på trippar och verkligen varit den lägsta i universum men det var då och jag har vänt det och jag föredrar att vara positiv. Man kan välja liksom!

Peace

Hallå allihopa! Tackar ödmjukast för alla era svar, alltid kul med folk som vill hjälpa! Nu har det gått nästan ett halvår sedan inlägget och kan berätta att våran relation är i princip 100% återställd idag.

Fyfasen vad skönt att höra, Jag förstår precis hur en vänskapsrelation kan krossas och väckas till liv igen. Jag har även jag varit i samma sits pga saker man insett och fått höra allt eftersom, jag är själv inte helt återställd med min nära vän som jag hade glädjen att umgås med i nära 7år.
Dina berättelser om hur han kom och hämtade dig för att åka och handla väckte en del känslor till liv

Jag fick höra av mitt ex att min barndomsvän och min hyfsat nära vän hade haft en trekant med min dåvarande flickvän vilket än idag ger bränsle till mitt maniska drogberoende

Jag har inte varit mig själv sedan dess. Hur lyckades ni återförsonas?

Härligt väntat på update.