Hallå alla FB'are, jag hoppas ni har en trevlig måndagskväll. Jag ska berätta för er hur en LSD-trip i vintras har förändrat och förstört min vänskap med min bästa kompis sen 20 år tillbaka.
vi har i princip varit bästa vänner sen dagis. Vi hängde, festade, reste, gick i skolan, tränade och mycket, mycket mer tillsammans. Vi var verkligen extremt nära varandra.
Allt började med att han hade fått tag på några lappar, ganska svaga, tror dom låg på ca 140-160mq styck. Jag och min vän, som vi kallar Jens hade sett fram emot denna kväll en längre tid, vår gemensamma vän som vi kan kalla Daniel skulle också vara med och trippa!
Vi alla möttes hemma hos Jens efter vi slutat jobbet och han hade pyntat hela våningen med fina lampor, lagt madrasser, täcken och kuddar på golvet för extra mys-känsla. Vi var extremt exalterade och stoppade lapparna i munnen samtidigt och skålade med en jul-öl, vi hade det väldigt mysigt och längtade till vad som skulle komma. Efter en stund börjar jag känna ett pirr i kroppen och en aning eufori. Kände mig väldigt lyckligt lottad kommer jag ihåg, att jag satt med mina två bästa vänner och skulle få uppleva detta. det var min första LSD-trip så visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig.
kommer så väl ihåg att våra högor låg i sync med varandra, golvet började "svaja" för allihopa samtidigt etc. Jag kände mig helt fri från "sne-känslor" tills Jens och jag började snacka gamla minnen från grundskolan. Det blev en ganska djup och lång diskussion. Vi pratade om alla bus vi gjorde, grupp-runkarna i omklädningsrummet och allt annat sjukt.
Men vi började (tyvärr) prata om hur falska, elaka och dryga vi var mot varandra, detta framkallade ganska mycket obehags-känslor i mig, och även i honom (gissar jag). Vid detta laget hade vi hunnit blivit väldigt höga, alla känslor kändes liksom som x100.
denna diskussion eskalerade och vi började tvivla på varandra och våran vänskap, vi började prata om att vi kanske inte alls är så bra vänner som vi tror, att vi har något hat mot varandra som alltid ligger djupt inom oss, som behöver ut (vilket vi absolut inte hade, vi pratade någon månad efter om detta.) jag började känna hur jag ville bort från Jens närvaro för kände mig så obekväm.
Vi fortsatte kvällen med att lyssna på musik, lösa korsord, spela sällskapsspel och bara vara. det var otroligt häftigt, men det tog inte lång tid innan jag började tänka på den där konversationen vi hade och alla konstiga känslor kom tillbaka som ett hårt slag i magen. Känslorna blev bara värre och värre under timmarna som gick, jag kunde inte ens kolla min bästa kompis i ögonen längre, alla skämt misstolkades, och jag kunde känna den konstiga "energin" i hela huset. När klockan slog 07.00 och allt hade börjat lugna ned sig gick jag hem och somnade.
Jag vaknade runt 14 på eftermiddagen nästa dag och såg hur det börjat mörkna ute, hade ganska grov ångest och spenderade resten utav dagen att bearbeta och tänka på gårdagen. Ville skriva till Jens och bara kolla med honom att allt var lugnt och vi bara hade överreagerat dagen innan, men jag gjorde det aldrig för hade fortfarande någon konstig känsla kvar i kroppen. Vi sågs, pratade eller skrev inte med varandra på hela helgen, vilket är ovanligt.
På måndagskvällen fick jag ett sms av Jens som undrade om jag ville med till Maxi och handla lite, det gör vi ofta tillsammans. Han mötte mig utanför min lägenhet, jag kände direkt att något inte var som vanligt, vi kunde inte kolla varandra i ögonen, vi fick kämpa för att hålla en konversation utan att göra det awkward, och båda märkte det. Såhär fortsatte det i säkert en månad tills jag inte kunde hålla mig längre.
Jag berättade precis hur jag hade känt under trippen och den senaste månaden, han instämde helt och hade också änkt mycket på detta. Vi trodde vi löst det men detta fortsatte.
Jag kan inte ens idag (6-7 månader senare) kolla min vän i ögonen, hålla en konversation, umgås utan att känna en spänd stämning, eller känna att allt jag säger misstolkas till något negativt. Är det någon som varit med om något liknande? och har ni några tips på hur jag fixa detta? Det känns som jag har förlorat min närmsta vän för alltid.
vi har i princip varit bästa vänner sen dagis. Vi hängde, festade, reste, gick i skolan, tränade och mycket, mycket mer tillsammans. Vi var verkligen extremt nära varandra.
Allt började med att han hade fått tag på några lappar, ganska svaga, tror dom låg på ca 140-160mq styck. Jag och min vän, som vi kallar Jens hade sett fram emot denna kväll en längre tid, vår gemensamma vän som vi kan kalla Daniel skulle också vara med och trippa!
Vi alla möttes hemma hos Jens efter vi slutat jobbet och han hade pyntat hela våningen med fina lampor, lagt madrasser, täcken och kuddar på golvet för extra mys-känsla. Vi var extremt exalterade och stoppade lapparna i munnen samtidigt och skålade med en jul-öl, vi hade det väldigt mysigt och längtade till vad som skulle komma. Efter en stund börjar jag känna ett pirr i kroppen och en aning eufori. Kände mig väldigt lyckligt lottad kommer jag ihåg, att jag satt med mina två bästa vänner och skulle få uppleva detta. det var min första LSD-trip så visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig.
kommer så väl ihåg att våra högor låg i sync med varandra, golvet började "svaja" för allihopa samtidigt etc. Jag kände mig helt fri från "sne-känslor" tills Jens och jag började snacka gamla minnen från grundskolan. Det blev en ganska djup och lång diskussion. Vi pratade om alla bus vi gjorde, grupp-runkarna i omklädningsrummet och allt annat sjukt.
Men vi började (tyvärr) prata om hur falska, elaka och dryga vi var mot varandra, detta framkallade ganska mycket obehags-känslor i mig, och även i honom (gissar jag). Vid detta laget hade vi hunnit blivit väldigt höga, alla känslor kändes liksom som x100.
denna diskussion eskalerade och vi började tvivla på varandra och våran vänskap, vi började prata om att vi kanske inte alls är så bra vänner som vi tror, att vi har något hat mot varandra som alltid ligger djupt inom oss, som behöver ut (vilket vi absolut inte hade, vi pratade någon månad efter om detta.) jag började känna hur jag ville bort från Jens närvaro för kände mig så obekväm.
Vi fortsatte kvällen med att lyssna på musik, lösa korsord, spela sällskapsspel och bara vara. det var otroligt häftigt, men det tog inte lång tid innan jag började tänka på den där konversationen vi hade och alla konstiga känslor kom tillbaka som ett hårt slag i magen. Känslorna blev bara värre och värre under timmarna som gick, jag kunde inte ens kolla min bästa kompis i ögonen längre, alla skämt misstolkades, och jag kunde känna den konstiga "energin" i hela huset. När klockan slog 07.00 och allt hade börjat lugna ned sig gick jag hem och somnade.
Jag vaknade runt 14 på eftermiddagen nästa dag och såg hur det börjat mörkna ute, hade ganska grov ångest och spenderade resten utav dagen att bearbeta och tänka på gårdagen. Ville skriva till Jens och bara kolla med honom att allt var lugnt och vi bara hade överreagerat dagen innan, men jag gjorde det aldrig för hade fortfarande någon konstig känsla kvar i kroppen. Vi sågs, pratade eller skrev inte med varandra på hela helgen, vilket är ovanligt.
På måndagskvällen fick jag ett sms av Jens som undrade om jag ville med till Maxi och handla lite, det gör vi ofta tillsammans. Han mötte mig utanför min lägenhet, jag kände direkt att något inte var som vanligt, vi kunde inte kolla varandra i ögonen, vi fick kämpa för att hålla en konversation utan att göra det awkward, och båda märkte det. Såhär fortsatte det i säkert en månad tills jag inte kunde hålla mig längre.
Jag berättade precis hur jag hade känt under trippen och den senaste månaden, han instämde helt och hade också änkt mycket på detta. Vi trodde vi löst det men detta fortsatte.
Jag kan inte ens idag (6-7 månader senare) kolla min vän i ögonen, hålla en konversation, umgås utan att känna en spänd stämning, eller känna att allt jag säger misstolkas till något negativt. Är det någon som varit med om något liknande? och har ni några tips på hur jag fixa detta? Det känns som jag har förlorat min närmsta vän för alltid.