Mycket märkligt på jobbet. Mobbing? Utfrysning?

Hej! Jag jobbar som mellanchef på en myndighet. På grund av en helt igenom ohälsosam arbetsbelastning och ett illa planerat och budgeterat projekt som skulle rullas ut i höstas, blev till slut min situation helt ohållbar. Jag klappade ihop och sjukskrevs till följd av stressreaktion. Jag hade alla symptomen; ångest, sömnsvårigheter, svårt att hålla ihop tankarna, hjärtklappning etc etc. Bröt samman en dag på jobbet när det blev för mycket och gick hem via Vårdcentralen. Läkaren skrev ut lite medicin och jag fick stränga order om att hålla mig borta och varken försöka jobba hemifrån eller hålla kontakt med något som helst jobbrelaterat via mail etc.

Jag hade ett par möten på neutral mark med min chef och representanten för HR och vi diskuterade då min rehabilitering och förutsättningarna för att återgå till jobbet. Jag sa att jag sökte andra jobb, men att jag primärt hade för avsikt att komma tillbaka fullt ut när min sjukskrivning var över.

Jag fick inget erbjudande eller kallelse om samtalsstöd via företagshälsan under den här tiden trots att jag bad om det ett par gånger.

Så närmade sig den dag jag skulle börja jobba halvtid för att "slussas tillbaka" och jag meddelade min chef att nu var jag på ingång c.a en månad före.

Den dagen jag skulle komma tillbaks till jobbet var chefen inte där och hon hade heller inte meddelat varken kollegor eller personal att jag var på gång, så alla såg ut som fågelholkar i ansiktet när jag dök upp. En annan person satt vid mitt skrivbord, mina saker (både arbetsrelaterade och privata) var borta och den som vikarierar för mig är arbetsplanerad hela sommaren.

Jag kände mig som en fullkomlig idiot! Det märktes att kollegorna också kände sig obekväma. Ett par av medarbetarna berättade att de rent av informerats på APT om att jag hade slutat.

Jag hade ett möte med min chef en dag senare och då ursäktade hon sig med att hon blandat ihop datumen och att därför var ingen på plats för att möta upp och sätta mig i arbete. Fair enough, tänkte jag. Fel kan alla göra. Så jag fick ett litet uppdrag att fila på och ett litet kontor i en annan del av byggnaden borta från den verksamhet jag är anställd för att leda.

Jag fick höra att en större förändring var på gång och att man hållit på med en omorganisation medan jag var borta. Alla chefer skulle inkomma med intresseanmälan och söka om sina tjänster i den nya organisationen, men det beskedet hade inte nått mig medan jag var sjukfrånvarande. Jag blir presenterad för den nya organisationens chef och får se hans idé om hur han tänkt sig vi ska jobba, men där ser jag att mitt namn är borta helt och hållet.

Ingen säger någonting till mig. Jag började jobba full tid för några veckor sedan men har inte fått tillbaka min egentliga befattning, utan sitter fortfarande i någon slags frysbox. Ingen har kommunicerat med mig hur man tänkt sig att jag ska jobba eller med vilka arbetsuppgifter. Jag har min anställning och min placering kvar formellt, men jag är inte ens i närheten av att jobba med de sakerna.

När jag går in på vår organisations hemsida på intranätet, så står den som vikarierar för mig med namn där mitt namn och kontaktuppgifter borde stå, men inte med tillägget "vik" eller "tf" och jag är liksom utrensad!

Så jag har ju kontaktat mitt fackförbund och fått handledning därifrån så klart och där har man också gett mig rådet att inte ingå i några överenskommelser eller avtal med arbetsgivaren utan att de är med eller konsulteras. Arbetsgivaren är skyldig att kommunicera med mig om förändringar i min anställning, det vet jag, och sådan kommunikation har inte ägt rum. Jag har bara vad jag ser och upplever omkring mig och där känns det som om man helt enkelt glömt bort att jag finns och att man nu tycker det är jävligt jobbigt att jag är tillbaks på arbetsplatsen. Jag upplever det som att flera av kollegor och personal tycker det är lite svårt att ha mig här. Jag deltar inte alls i verksamheten och jag sitter inte ens med under möten som åhörare eller adjungerad i syfte att uppdateras i vad som pågår just nu.

Så kom då droppen.

Förra veckan hade jag både min chef och hennes chef inne på mitt kontor. Vi pratade lite allmänt bara om väder och vind och inget jobbrelaterat, men så går de ut efter ett slag och jag går ner till fikarummet för att grabba en kopp kaffe. Där står en frukostbuffé framdukad och jag frågar dem som sitter där (inga jag normalt jobbar med) om det är veckofika och om det kostar att vara med. Får till svar att det är min förvaltning som bjuder på fika och att alla mina chefskollegor är på ett infomöte med precis de två personer som var inne på mitt kontor! Man frågar mig varför inte jag är på mötet. Är jag inte kallad?

Jag känner mig jättedum och ser förmodligen fånig ut som fan, men jag har inte kallats till möte. För säkerhets skull kollar jag inkorg och kalender, men nej, jag har inte fått någon kallelse till detta viktiga infomöte om tjänsterna i den nya organisationen i min förvaltning. De som håller i mötet -mina chefer- har alltså nyss varit inne hos mig och pratat om badväder och två rum bort från där jag sitter, sitter alla mina chefskollegor i min förvaltning på ett möte för att informeras om...? Jag har ingen aning!

Jag vill inte jobba här längre! Detta är så sjukt att jag inte ens finner ord för det! Jag har lagt fram förslag till mitt fack om att jag vill bli utköpt, för jag misstänker att den omplacering man kommer att erbjuda mig för formalians skull, kommer att bli ett erbjudande jag inte vill tacka ja till.

Vad tycker ni? Är det konstigt om jag tappat förtroendet för mina chefer och arbetsgivaren? Jag känner mig duktigt undanskuffad och rent av mobbad i den här situationen. Är jag överspänd?

Det konstiga i det här fallet är att du slängde ur dig att du ämnar att vara kvar men ändå kikar lite på andra jobb?

Varför säger man en sådan ska om man ämnar att stanna på arbetplatsen? Det verkar som att din chef drog öronen åt sig när du sa det och utgick från att du kommer att söka dig vidare, vilket är fullt förståeligt.

Sen är ju resterande hanteringen av situationen helt absurd, men det enda jag kan tänka mig är att hen verkligen trodde att du inte skulle komma tillbaka eller säga upp dig omedelbums.

Du verkar ju vara lite av en problemmakare, så det är inte särskilt förvånande att de kanske anser ditt förtroendekapital förbrukat, och att din lojalitet kanske inte helt finns hos företaget, något som vissa chefer brukar ta väldigt hårt.

Självklart beter de sig som barn också om det nu annars skulle anses självklart att du skulle varit med på det mötet. Antingen säger man som det är, eller så får man räkna med att ses som en ynkrygg. Det behöver ju dock inte vara mobbing riktat mot dig, utan kan helt enkelt vara konflikträdsla eller att direktiven inte kommer direkt från dig.

Hade jag varit dig hade jag talat klarspråk med dem. Vill de bli av med dig så är det ofta lika bra att göra upp en deal. Att låta det pågå lär inte göra saker bättre.

Sen kan det ju också helt enkelt vara så att du just nu bara arbetar halvtid, och inte helt ses som en "fullständig medarbetare" för dina arbetssysslor än, så de håller dig lite på lugn. Du beskrev trots allt att du sjukskrev dig på grund av stress, så det är väl inte helt omöjligt att de väljer att inte kasta in dig i massa möten och organisationsplaner innan du anses fullt återställd?

Vad är det du själv vill egentligen? Vill du återgå till situationen som ledde till att du gick i väggen? Det är ju rätt naturligt att man inte vill slänga in dig i ditt gamla jobb när du ska återgå på halvtid. Det är rätt sällan man kan vara chef på halvtid.
Att man inte sätter tf eller vik i ett extern orgschema kan nog ha att göra med att man inte vill vara otydlig i kommunikationen. Den person som ersätter dig som chef måste ju ändå åtnjuta fullt förtroende och inte utåt ses som någon tillfällig joker. Även om det kanske är så att du ska komma tillbaka.
Jag kan hålla med om att kommunikationen verkar vara allt annat än transparent. Kanske kan en förklaring vara att en omorganisation pågår, då brukar kanalerna vara slutna.
Tänk igenom de scenario du ser framför dig, och förbered svar/handling. Om du får beskedet att du inte har en plats i den nya organisationen är det knappast lönt att kämpa emot, bättre att försöka hitta lösningar som gör att du kan komma så stark som möjligt ur situationen. Din halvtidssjukskrivning kan ju ligga dig i fatet när det gäller att hitta något nytt. Om du på något sätt kan komma tillbaka innan du avslutar anställningen hade det nog sett positivt ut. Kanske inte som chef, men med något litet sidoprojekt av viss betydelse.
Jag kanske låter hård, men jag kan verkligen känna att du har fog för att känna dig undanskuffad.

När jag sa så, var det precis i början av min sjukskrivning och i samband med ett möte vi hade för att diskutera vad som ledde till sjukskrivningen och hur jag kände inför jobbet. Det där projektet som rullades ut var illa genomtänkt och väldigt dåligt förberett. Alla inblandade, också mina chefer, har vidgått detta i efterhand. Man borde hanterat det hela annorlunda. Utrullningen leddes av externa konsulter och kommunikationen mellan dem och verksamheten kunde varit bättre. När vi från verksamhetssidan ställde frågor kring hur man på projektet tänkt sig när det gällde vissa delar som helt enkelt brast, vilket jag inte alls var ensam om, fick man till svar att man var en nej-sägare och negativ. Det är ju enkelt att vara konsult och komma och peka in mot något man vet man ska lämna när implementeringen genomförts. Kvar står jag med budgetansvar, arbetsmiljöansvar och personalansvar och får hantera the fall out.

Det är väl inte konstigt att med tanke på förutsättningarna, så funderar en gubbe som jag på att byta jobb? Vore väl närmast konstigt om jag INTE tänkt på den saken givet hur det sett ut på jobbet?

Problemmakare? Var får du den slutsatsen ifrån? Jag har jobbat här i över tio år och alltid varit fullständigt lojal mot jobbet. Aldrig fått annat än goda vitsord och positiv feedback från mina chefer. Jag är verkligen ingen problemmakare!

Att jag blev sjuk på grund av min arbetssituation är väl inte tecken på att jag är en problemmakare? Eller tycker du det? Vad jobbar du själv med om man får fråga?

Jag tänker tala klarspråk med dem. Håller dock på att se om mitt hus, har kontakt med fack och skyddsorganisation etc. Vill helt enkelt veta lite mer om vart detta kan barka hän innan jag sätter mig i samtal för att reda ut vad som hänt. Jag har själv suttit med sådana ärenden som jag nu är och här finns mycket tydliga rutiner, regler, lagar och avtal som arbetsgivaren helt bortsett från. Vad jag stöttar min personal med, kommer inte alls mig till del och det är jag förbannad på.

Såhär hade jag tänkt om jag vore min chef: Clausewitz gick in i kaklet men är nu tillbaks på jobbet på halvtid med en plan om att återgå i tjänst på heltid. Han får sitt lilla pysseluppdrag han kan fnula med tills han är good to go, men han bör givetvis vara med på informationsmöten och planeringsmöten så han vet vad som gäller och händer när han tar på sig blåstället igen.

Jag hade åtminstone bjudit in till den där fikan i samband med mötet alla andra utom jag var med på! Fatta känslan när man kommer in i fikarummet och alla som är där vet att min förvaltning har stormöte med alla i min tjänsteställning men jag inte är med! Jag blev inte ens medbjuden att ta en kopp fucking kaffe och en ostfralla med kollegorna!

Säg upp dig.

Se svaret ovan. Det är svårt att komma in och leda en verksamhet från en halvtidstjänst, helt klart, så den biten är jag klar över att man valt att ta det lugnt med mig. Sjukskriven på grund av stress dessutom, så absolut ska man ta det försiktigt. Men då borde man tammefan kommunicerat detta med mig. Talat om hur man tänkt sig och vilket upplägg man planerat att ha. Säkerställt att jag förstår varför jag kanske är out of the loop och inte är kallad på möten etc. Fått mig att känna mig trygg med vad som händer. Att hitta sig själv (rättare sagt: INTE hitta sig själv) på telefonlistor eller presentationer är fan både förnedrande och skapar stress i sig. Att inte veta vad som händer, att inte ha en aning om vad arbetsgivaren har för planer... Jag har ju familj och villalån och en privatekonomi att ratta! Vad händer om jag blir uppsagd vid min ålder (är 47 år) och kanske har svårt att hitta något jämförbart inom pendlingsavstånd?

Man kunde ju börjat med att informera mig istället för att låta mig hitta själv att det sitter en vikarie på min stol inom överskådlig tid, att man håller möten utan att jag är kallad eller orienterad...

Jag har tappat förtroendet totalt för den här organisationen och kommer att försöka hitta något annat jobb, så är det, men jag känner samtidigt att detta ska fanimej kosta arbetgivaren, för det har kostat mig massor och det kostar fortfarande! Jag vill snacka utköp!

I want out!

Det är rutin att man skriver "vik" eller "TF" invid den som vikar under frånvaro för chefer. Här har man kört en "Kamenev" på mig och retoucherat bort mig totalt. Till och med sagt inför personalen på APT att jag slutat! Så jäkla länge var jag minsann inte borta från jobbet att det kan anses motiverat.

Är din chefs chef den högsta chefen så att säga? För det här låter ju väldigt fel och något du borde kunna ta till högre ort. Att hon på en månads varsel inte riktigt hann bereda en riktig "plats" till dig, i synnerhet som du tidigare sagt att du tänkte söka annat jobb är väl fullt begripligt. Liksom att någon som säkerligen anställts långt innan du meddelade att du kommer tillbaka måste få jobba tiden de anställts ut.

Men resten av behandlingen låter ju extremt oschysst och ja, som ett väldigt aktivt försök att göra sig av med dig. Jag menar, även om de inte gillar dig speciellt mycket eller vill ha dig kvar egentligen är det ju ändå orimligt att du inte åker upp på samma mailinglista som övriga när det gäller möten etc.

Kanske inte har så mycket med ämnet att göra men...

Det låter som hela "myndigheten" enbart består av chefer och mellanchefer mixat med omorganisationer.

Gissar att du jobbar på AMS , invandrarverket eller kanske försäkringskassan?

Jag tycker helt klart att det låter som att din chef inte räknat med att du skulle komma tillbaka till jobbet såpass snart, de har helt enkelt försökt att ersätta dig under tiden du varit sjukskriven.
Det är ett logiskt agerande av dina chefer i och med att du berättade att du letar efter andra jobb. Däremot har kommunikationen skötts på ett dåligt sätt, men ibland är det inte bara chefens uppgift att hålla dig uppdaterad på vad som händer.

Det har nog helt enkelt skett ett missförstånd och ansvaret ligger hos arbetsgivaren, därför tror jag att du har en bra utgångspunkt för att bli utköpt.