Citat:
Kanske inte så att jag kan skriva en roman om personerna. Men....
Den stora gemensamma nämnaren är väl alkoholism och bruk av gräs/benzo. Med tiden märker jag att nästan alla jag träffar/känner är stora brukare av ofta alla tre.
Sen träffar man enskilda individer som kan ha större eller mindre problem. Bland dom så är det nog mycket att kunna vara någon annan, att uppfattas som någon annan när dom är här och kan berätta precis vad dom vill. Drömmen om ett annat liv. Kanske att ens hudfärg ska göra en intressant när man annars är den minst intressanta personen i världen. Att bli sedd upp till.
Det slår dock oftast fel. Bara för att folk är fattiga så ser dom inte upp till eller trånar efter en västerlänning som till synes har uppenbara psykiska problem. Det går inte att dölja.
Är bekant med en från Kanada som leker superinvesterare samtidigt som han måste låna pengar till metamfetamin och åker hem och ber mamma om pengar varje gång hans tar slut. Men han berättar gärna om alla sina framgångar. Men helst inte att han är 46år och lever på mamma.
En annan snubbe jag träffade från Kanada kanske två år sen kom hit för att hälsa på sin pappa som hade slagit sig ner i Sihanoukville med stora alkoholproblem. Jättetrevlig kille jag snackade mycket med. Sen ett halvår senare råkar jag på honom igen. Helt sönderknarkad, allt han snackar om är knark och han tar ett ölglas från baren och slår ner ett fnask han tror har snott hans mobil. Ett halvår från att vara helt reko till att skryta om hur han jagade bort en polis med sin kniv när han rökte metamfetamin inne på barens toalett.
Annars är det väl som du säger att dom ofta är trasiga redan innan dom kommer hit. Men ingen här kommer kunna lösa deras problem. Helt fel om man har psykiska problem att åka till ett land där man fortfarande kedjar fast psykiskt sjuka familjemedlemmar i skjul på tomten.
Det är väl också därför så många västerlänningar dör här i tidig ålder. Har för mig genomsnittsåldern här i Kambodja bland expats var 29år lägre än hemma i väst.
Men som sagt hänger jag inte ute så mycket längre sen 1½ år och undviker knarkare så jag är nog fel person att fråga djupare historier om. Inga personer eller historier jag lägger djupt på minnet.
Den stora gemensamma nämnaren är väl alkoholism och bruk av gräs/benzo. Med tiden märker jag att nästan alla jag träffar/känner är stora brukare av ofta alla tre.
Sen träffar man enskilda individer som kan ha större eller mindre problem. Bland dom så är det nog mycket att kunna vara någon annan, att uppfattas som någon annan när dom är här och kan berätta precis vad dom vill. Drömmen om ett annat liv. Kanske att ens hudfärg ska göra en intressant när man annars är den minst intressanta personen i världen. Att bli sedd upp till.
Det slår dock oftast fel. Bara för att folk är fattiga så ser dom inte upp till eller trånar efter en västerlänning som till synes har uppenbara psykiska problem. Det går inte att dölja.
Är bekant med en från Kanada som leker superinvesterare samtidigt som han måste låna pengar till metamfetamin och åker hem och ber mamma om pengar varje gång hans tar slut. Men han berättar gärna om alla sina framgångar. Men helst inte att han är 46år och lever på mamma.
En annan snubbe jag träffade från Kanada kanske två år sen kom hit för att hälsa på sin pappa som hade slagit sig ner i Sihanoukville med stora alkoholproblem. Jättetrevlig kille jag snackade mycket med. Sen ett halvår senare råkar jag på honom igen. Helt sönderknarkad, allt han snackar om är knark och han tar ett ölglas från baren och slår ner ett fnask han tror har snott hans mobil. Ett halvår från att vara helt reko till att skryta om hur han jagade bort en polis med sin kniv när han rökte metamfetamin inne på barens toalett.
Annars är det väl som du säger att dom ofta är trasiga redan innan dom kommer hit. Men ingen här kommer kunna lösa deras problem. Helt fel om man har psykiska problem att åka till ett land där man fortfarande kedjar fast psykiskt sjuka familjemedlemmar i skjul på tomten.
Det är väl också därför så många västerlänningar dör här i tidig ålder. Har för mig genomsnittsåldern här i Kambodja bland expats var 29år lägre än hemma i väst.
Men som sagt hänger jag inte ute så mycket längre sen 1½ år och undviker knarkare så jag är nog fel person att fråga djupare historier om. Inga personer eller historier jag lägger djupt på minnet.
Får tacka för det i trådens i särklass mest intressanta inlägget berättat ur ett någorlunda objektivt men samtidigt självupplevt perspektiv.
Kunde tänka mig att just blandmissbruk blir vanligare då det trots allt handlar om att folk helt enkelt tar ut svängarna, milt sagt i en annan grad än vad de antagligen skulle kunna tänka sig att göra i sina respektive hemländer. Förvisso finns det såklart redan missbrukande missbrukare som åker ner, men ser man till själva livsstilen många (långtifrån alla såklart) lever så verkar det vara en tämligen destruktiv cirkel där de mest tragiska avskrapet av samhällets botten som verkar samlas där.
Kan inget annat än att beklaga att utvecklingen gått som den gjort. Många som varit för lite för länge på en plats tenderar att bli ytterst partiska oavsett hur de blir ifrågasatta så verkar de leva i någon slags förnekelse så därför var ditt inlägg lite extra intressant då du inte bara belyser problematiken men också det faktumet att du själv varit i dess direkta närhet, om än kanske inte levt "livsstilen" fullt ut.
Jo, vi har våran beskärda del av trasiga västerlänningar här också. Är dock inte på samma nivå som i Thailand, men vi är å andra sidan inget Charterland så det har väl sina naturliga förklaringar, men just det att du nämner hudfärg och att det skulle vara någon bonus inser de flesta västerlänningar som stannar mer än en semester att det inte ger, såvida de inte har något mer att erbjuda än att just vara västerlänningar men när imagen väl faller så hamnar många av dessa i alltifrån alkoholmissbruk till destruktiva förhållanden och liknande. Här är det väl mest engelskspråkiga som fastnar i dessa fällor då de jobbar som lärare, men nog finns det en del svenskar, fast de svenskar jag är bekanta med har det faktiskt gått hyfsat bra för.
Komiska är att tråden under heter något i stil med "Pattaya - Ett jordklotets paradis för riktiga män"...Kanske liksom bekräftar tragikomiken i det hela. Vad vet jag. Sitter problemet i skallen så är det ju inte så att skallen stannar kvar i Sverige/Västerlandet så att säga, även om omdömet verkar göra det i vissa fall.
Det som är mest skrämmande för mig är att det trots allt är så populärt att åka till Thailand för exempelvis barnfamiljer. Liksom, jag hade inte under några omständigheter tagit mina barn till ett land där jag vet att dessa saker förekommer, och även om det såklart finns mer barnvänliga platser i Thailand, så är det väl mer eller mindre omöjligt att skydda sig från allt. Tyvärr.
Är inte avundsjuk samtidigt som jag inte dömer någon heller. Livet är fan inte lätt, men det är däremot lätt att sitta på Flashback och döma ut folk som åker ner och spekulera i varför, men kul med någon som faktiskt kan delge rak och ärlig information av självupplevda erfarenheter, så tack för det.