Jag känner exakt samma med ett päron till farsa filmerna. Den nya filmen med Ed Helms som vuxna Rusty bygger precis som nya Sune filmerna på prutt, sex och bajshumor.
Jag minns när man var liten och såg julkalendern både vuxna och barn uppskattade den. Sen gick det utför med nya Sune och Håkan bråkan.
Nu har det kommit två nya Sune-filmer dels Sune vs Sune och Sune best man. Jag själv tyckte att de såg bättre ut än Morgan Alling filmerna men är fortfarande ljusår bort från Sunes jul och Sunes sommar i kvalitet. För mig känns det bara onödigt att göra fler Sune filmer om man inte har jävligt bra manus och skådespelare. Det känns bara som Svensk Filmindustri försöker mjölka Sune franchisen tills de får slut på idéer.
__________________
Senast redigerad av Zeldamaster 2020-11-22 kl. 15:40.
Så är det ju alltid en dålig idé kreativt sett att göra nyversioner av redan hyllade verk. Fungerar ekonomiskt att bygga ett verk på en gammal, men kulturellt ofta en ganska dålig idé.
Gissar att Sune blev extra bra när man var barn för att föräldrarna också gillade det, igen på grund av Haber. Att faktiskt göra en familjefilm och inte en barnfilm är nog ett konststycke i sig. Inte sett de nya, bara korta klipp eller trailers, och det var tillräckligt. Redan från grunden är det väldigt svårt att förflytta en så ikonisk uppspelning av karaktär som Haber gör av Rudolf till en ny skådis, antagligen kört redan där. Sen uppe på det att det är en barnupplevelse som ska vidareföras till samma människor som nu blivit vuxna och föräldrar som en extra twist på hur omöjligt det måste vara att översätta korrekt. Föräldern vill uppleva sin nostalgi och dela denna med sitt barn, och får inte denna för att det är en helt annan film.
Såg du den själv så är det bara att lägga ner, testade se om sunes jul en december för några år sedan. Det håller inte även om den är småkul ibland, en del nostalgi kan bara leva i minnet för ens perspektiv är så förändrat och går helt enkelt inte att återskapa. Så att då se en helt annan film med samma namn, utan att ha ett barn vid sig man vill dela upplevelsen med låter meningslöst - och även ett sämre alternativ med ett barn med sig mot en helt ny familjefilm där föräldern inte har några nostalgiska förväntningar, där både den vuxna och barnet kan dela en upplevelse utan några särskilda förutfattade förväntningar och uppfatta den andres upplevelse från varsitt perspektiv men med gemensamma förutsättningar.
Har inte sett den allra senaste men såg Sune vs Sune och den var hundra gånger bättre än skräpet som spottats ut de senaste åren. Fredrik Hallgren sopar mattan med Morgan Alling, vilket kanske inte är jätteförvånande.
Inget toppar originalet såklart men jämfört det som var Sörens och Anders senaste avföring till filmer så är de nya ett rent mästerverk.
Alldeles för mycket bajshumor och scener som kunde gjorts kortare som bara håller på alldeles för länge. Ta till exempel när de ska ha "familjemöte" i Sune på Bilsemester. Den scenen då Sunes pappa håller på och fånar sig skulle fungerat om de kortat ner den rejält. Någon som vet vad trumpetlåten heter?
Också alldeles för många logiska luckor. Detta gäller speciellt för Sune På Bilsemester och katastrofen Sune i fjällen. Sune i Grekland var småkul, eftersom de lyckades göra några roliga scener där. Jag gillar en del slapstick och i Grekland filmen var den ok och inte krystad. Det var den tyvärr inte i på bilsemester filmen.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Stöd Flashback
Swish: 123 536 99 96Bankgiro: 211-4106
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!