Varför är dom gamla Sune-filmerna så bra och dom nya så dåliga?

Ja, precis, men jag undrar vad som hände med Sören och Anders mellan de gamla filmerna och de nya. Som jag skrev innan så funderar jag på om det är på grund av att Morgan Alling har varit med och format manuset och är den bidragande orsaken till kvalitetsnergången. Humorn är totalt annorlunda. Det känns inte alls som Sören och Anders.

Precis som man tidigare varit inne på tror jag nostalgi har stor påverkan. Större än man kan tro.

Och nu när jag varit liiite on topic vill jag uttrycka min kärlek till de gamla sune-filmerna, böckerna och den tecknade serien. De var mitt liv när jag varit runt 8-12 år. Var otroligt förtjust i Sophie och din avatar, TS, gör mig varm i magen.

Det är den bästa adaptionen av Sune enligt mig. Älskar att dialogen är så naturlig och ohämmad med svärord och könsord. Med andra ord så som barn pratar på riktigt och inte någon sorts Disney-verklighet. Kommer garanterat aldrig se något liknande inom svenska barnprogram någonsin igen. Vore helt omöjligt att få igenom PK-filtret som finns idag.

Ja Sune-filmen har man sett ett par gånger och julkalendern går i princip varje jul

Gamla Sune var rolig för sin tid. Svordomar från både barn och vuxna. Olika saker som vuxna kunde relater till och inte bara barn.

Det är som det nämnts tidigare, att folk är så himla bajsnödiga nu förtiden.

Det vart julkalendern som var bra på riktigt. Sunes sommar var en film som egentligen var roligare att prata om än att se på. Tror nostalgi spelar in lite väl mycket om man höjer långfilmsvarianten som en riktigt bra film. Det finns roliga sekvenser men själva historien känns inte speciellt relevant. Sune gjorde sig bättre i kortare episoder tycker jag.

De nya filmerna har något och är bitvis smålustiga men jag tycker inte att de riktigt når fram. Som om det finns en potential som aldrig riktigt utnyttjas. Främst är de kanske lite för skrikiga för min smak, men det ligger i tiden. De flesta moderna barnfilmerna har mycket högre ljudvolym och galenskap än saker som producerades på 80- och 90-talet.

Tycker det är en fantastiskt rolig film både att kolla på och prata om

Som sagt mycket kiss och bajshumor och noll kemi mellan skådisarna

En scen och förmodligen den enda scenen jag kan erkänna att jag tyckte var rolig var i bilsemester när Sune träffar Nora och tror att det är Nicole och börjar prata om bajs för att få bort henne och slår till henne i ansiktet för att han tror att hon inte finns, hela scenen är så störd att den övergår i surrealism och förvandlas till ofrivillig humor. Om resten av dessa filmer var så här så hade jag hyllat trilogin, tyvärr är ju resten väldigt mellanmjölk och sticker inte ut åt något håll.

De nya sune filmerna är bland det sämsta jag någonsin sett, krystad slap stick komik när den är som värst.

Morgan Alling är aldrig bra. Minns när han var med i tippen som gick som sommarlovsmorgon. Tittade en del på det för det fick mig att må bra. Tyckte helt enkelt väldigt illa om Morgan. Och sådant mår jag bra av.

Är ju främst skådespelarna som är totalt åt helvete värdelösa. Alltså nya.

Men nu kommer det ju en till film vad jag förstått. Änny nyare skådespelare. Kan ju inte bli sämre nu...

Vad är grejen med att slänga in icke-skådisar som Morgon och Nour i diverse filmer? Har de röda prislappar eller vad?

Känns som att negerbollsskämtet med det amerikanska basketlaget i Sunes sommar kanske inte skulle fungera i rådande samhällsklimat.

Sunes jul (julkalendern) var rätt bra också. Inte bara manusmässigt utan skådespelarmässigt också.

Har givetvis inte sett de nya filmerna eftersom det syns lång väg (på en affisch eller en trailer) att de är kvalificerad dynga. Sen är jag väl inte målgruppen längre heller.