Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 1
  • 2
2018-05-25, 23:37
  #1
Medlem
Kennethkvartings avatar
Den här tråden vänder sig till hundägare, men även till er som har någon typ av autism/aspbergers syndrom.

Jag har en blandning mellan lite olika jaktspetsar, en tik på strax över ett år.

Hon är väldigt glad åt människor, hon vill hälsa på alla hon träffar, ett problem är att hon väger över 30 kg och inte har vett att hälsa försiktigt, hon blir galen av glädje och hälsar gärna med tänder och klor, folk kan bli skrämda och irriterade, jag som husse får hålla henne kort helt enkelt.

Här om dagen stannade vi till på affären och hade hunden i bur i bilen med bagageluckan öppen.

Då träffade vi en bekant som har en dotter i 10-årsåldern som är autistisk. Jag såg direkt att hunden och flickan klickade, utan att hunden ballade ur och började gläfsa och pipa som hon vanligtvis gör.

Senare på kvällen var jag ute på kvällspromenad med hunden, då träffade vi en kvinna i grannskapet som också är autistisk.

Kvinnan höll fram händerna som en inbjudan för hunden att hoppa upp med framtassarna och hon nosade försiktigt, försiktigt kvinnan på munnen, utan att som vanligt balla ur. Jag såg att det var kontakt direkt med kvinnan.

Nu till frågeställningen/arna:

1) Ni som har hund, har ni märkt att hunden får ett särskilt band med autistiska personer?

2) Ni som är autistiska, skulle ni säga att ni har bättre kontakt med hundar än vad vi "normala" har?
Citera
2018-05-25, 23:50
  #2
Medlem
Oj jag vet inte om det har med just autism att göra. Men visst jag har svag autism och känner ofta en stark koppling till de djur jag träffar, eller åtminstone en stark vilja att "lära känna djuret" på dess egna villkor. Har t.o.m. börjat kommunicera med vissa katter i min bekantskapskrets (jamar till dem på olika sätt och får "svar").

Kanske kan det ha något att göra med att man är mindre rädd/ytlig och mer kan fokusera på vad djuret uttrycker med sitt kroppsspråk.
__________________
Senast redigerad av herter 2018-05-25 kl. 23:53.
Citera
2018-05-26, 00:22
  #3
Medlem
truthwillouts avatar
Min hund voffar på autistiska personer
Citera
2018-05-26, 00:36
  #4
Medlem
Det verkar vara uppdelat i två läger med att autistiska individer antingen är bra med djur och då väldigt bra eller inte kan hantera dem.

Jag hade en hund som var totalt bakom och underbar rar. Snäll och överenergisk med en massa överskottsenergi och lite hispig. Var suverän med några barn med tydliga neuropsykiatriska symptom. (Med som utan diagnoser) katten var det likadant med även om han var lugnet själv. Ett barn med autism och svårigheter med humöret och känslor brukade komma hem efter skolan och krypa ner med hunden (tvättade hans filtar minst en gång i veckan och han hade antalet kvm under trappan som "eget rum" eller hämta katten (inte mitt barn). Barnet gick ner totalt i varv. Samma med hunden som fungerade på flera olika oroliga barn genom att de fick träna honom, något som fick barn och hund fokuserade och i samarbete med varandra. Rekommenderar verkligen att människor som har barn med diagnoser om möjligt tillsammans med hundägare lär barnen att samarbeta med hunden. Ger otroliga effekter.
Citera
2018-05-26, 00:38
  #5
Medlem
Vallasands avatar
Citat:
Ursprungligen postat av truthwillout
Min hund voffar på autistiska personer

Är det tax du har?
Citera
2018-05-26, 00:42
  #6
Medlem
truthwillouts avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Vallasand
Är det tax du har?

Amstaff/boxer-blandning. Gravt autistiska personer (alltså handikappade) blir han avvaktande/på spänn kring, av anledningar som är rätt uppenbara.

Vad gäller lindrigare autism eller asperger så behandlar han dem som vanligt, i somliga fall lite lugnare (min vovve är också riktigt studsig när han hälsar) för att sedan ignorera dem. Verkar som om han förstår att de är annorlunda och drar sig lite för att umgås med dem
Citera
2018-05-26, 01:25
  #7
Medlem
Kennethkvartings avatar
Mitt statistiska underlag är ju minst sagt en aning tunt, bara två personer.

Dock verkar det som att alla som svarat i tråden hittills delvis stöder min tes, även om det ligger i sakens natur att folk som stöder en tes är mer benägen att svara än tvärtom, kan det kallas konfirmationsbias?
Citera
2018-05-26, 01:29
  #8
Medlem
Europes avatar
Jag har Aspergers och i första hand var det väl så med katter när jag var liten. Katter brukade komma fram och gosa med mig, inklusive förvildade katter som normalt inte brukade låta människor komma nära dem. Jag minns hur min morfar och hans kompisar, som bodde på finska landsbygden, diskuterade en katt som brukade tigga åt sig fisk från de som fiskade. De nämnde att det inte gick komma katten närmare än högst 5 meter. De blev helt paffa när de därefter kom ut på gården och jag satt och gosade med nämnda katt. Jag noterade dock att jag verkar vara speciellt populär bland honkatter och hos dominanta hankatter av den muskulösa stora typen som inte sällan har sargade öron efter att upprätthållit sitt revir in i det sista.

Jag har inte varit så van vid hundar, samt blev mer intresserad av hundar först när jag träffade min nuvarande sambo, då henne tik och jag klickade väldigt märkbart med varandra och blev omedelbart oskiljaktiga. Hon försökte faktiskt hålla matte borta från mig. Men redan före det hade jag ibland märkt om folk t.ex. tog sina hundar till jobbet, så brukade de många gånger ty sig till mig och hellre vara hos mig än med sina ägare. De kom inte ens när deras ägare kallade på dem.

Precis som med katter, så verkar jag speciellt locka till mig de som är lite oroliga och skygga. Ja, ärligt talat är väl även jag själv lite extra svag för just de mer försiktiga och känsliga individerna (det har även gällt för andra djur, som grisar, hästar o.s.v.). En gång var jag på ett ställe med många hundar och de varnade för att en stor tik, en f.d. gatuhund, var rädd för män. Jag sa ingenting, men jag kände på mig att det sannolikt inte gäller för mig. Mycket riktigt, när jag gick in i den boxen, så var hon först framme och hälsade på mig av alla hundarna, samt slickade mina armar länge och väl. Efter det märktes det att hon väldigt gärna ville hänga runt mig överallt.
__________________
Senast redigerad av Europe 2018-05-26 kl. 01:32.
Citera
2018-05-26, 01:31
  #9
Medlem
farfars avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Kennethkvarting
Mitt statistiska underlag är ju minst sagt en aning tunt, bara två personer.

Dock verkar det som att alla som svarat i tråden hittills delvis stöder min tes, även om det ligger i sakens natur att folk som stöder en tes är mer benägen att svara än tvärtom, kan det kallas konfirmationsbias?

Det är relativt vanligt att man skaffar i hund i terapeutiskt syfte åt autistiska barn, såattte.. Ja, mera bekräftelsejäv.
Citera
2018-05-26, 02:10
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av truthwillout
Amstaff/boxer-blandning. Gravt autistiska personer (alltså handikappade) blir han avvaktande/på spänn kring, av anledningar som är rätt uppenbara.

Vad gäller lindrigare autism eller asperger så behandlar han dem som vanligt, i somliga fall lite lugnare (min vovve är också riktigt studsig när han hälsar) för att sedan ignorera dem. Verkar som om han förstår att de är annorlunda och drar sig lite för att umgås med dem
Fast många av dem kan vara hundrädda och redan i kroppsspråket bli lika skumma för en del hundar, som hundrädda individer är. Som gammal hundrädd kan jag intyga att hundar sätter sig som klister på en och kräver uppmärksamhet eller bitchar och fular sig för att skrämmas eller något. Det beror nog på hundens egna mentalitet.
Citera
2018-05-26, 02:20
  #11
Avstängd
SvettigMumins avatar
Tror det var ren tillfällighet.

Vad betyder det att en hund inte har vett nog att hälsa försiktigt på främlingar?
Citera
2018-05-26, 06:10
  #12
Medlem
Min erfarenhet är att autistiska personer är känsligare för alla intryck. Kan tolka djurets status på ett helt annat sätt. Om djuret är rädd då vet den autistiska det, för han har extremt sinne för detaljer. Djuret känner då direkt av att den är förstådd och känner sig lugn.
Igengälld så ställe inte djuret massa "dumma" frågor, hur är det? Vad har du gjort idag? Utan låter den autistiska personen vara den han är. I den symbios när de tolkar varandras signaler är de oskiljaktiga.
Citera
  • 1
  • 2

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback