Du som varken dricker eller drogar - vad skulle kunna få dig att börja?

Nu vänder jag mig både till helnykterister och drogfria, men även till er som bara är "helgkonsumenter", dvs ni som dricker/tar droger på helger utan att se det som ett missbruk och som sköter er under arbetsveckan.

Vad skulle eventuellt kunna få dig att utveckla ett missbruk? T.ex. svårare motgångar i livet, bli uppsagd från jobbet, någon nära anhörigs död, en kärlekssorg eller problem med ångest/depression?

Vissa av er kommer säkert svara att "Det är bara svaga människor som blir missbrukare", men tror du verkligen att du själv alltid kommer vara så pass stark att du kan hålla emot? Anser du dig ha sådan karaktär och disciplin att du har den kontrollen över dig själv?

Och tror du att alla kan hamna i missbruk eller är det bara vissa, som t.ex. de som är genetiskt predisponerade för det eller bara känsliga människor som har för lätt att ge upp?

Har du själv problem? Annars frågar man inte.

Det är nästan omöjligt för de flesta helgkonsumenter att svara på, man hinner knappt reflektera över att du blivit missbrukare innan du är nere i skiten. Alltså, de flesta ser ju sig som oövervinnerliga innan och att de minsann aldrig kommer "trilla dit"!

Om jag inte längre skulle få min behovsmedicin (diazepam) mot generaliserat ångestsyndrom skulle jag försöka med alkohol, och skulle inte det fungera så försöker jag skaffa behovsmedicinen på annat sätt.
Jag använde dock alkohol innan jag fick min diagnos och blev inte missbrukare då. Eller, ett slags missbruk kan det sägas ha varit, men jag blev inte alkoholist.
Jag har haft avsevärda prövningar i livet, och klarat av dem utan svårare missbruk, men skulle det hända mina barn någonting vet jag förstås inte hur jag reagerar.

Är ytterst tveksam att jag någonsin kommer hålla på med någon typ av missbruk men skulle kunna tänka mig att om någon som står mig nära dör eller ännu värre tar sitt eget liv. Det skulle kunna röra om i grytan.

ALLA kan hamna i missbruk. De flesta som missbrukar hamnar också i beroende på sikt.

Helt nykter sen 7 år tillbaka ungefär. Saknar inte alkohol och kommer aldrig dricka igen.

För typ åtta månader sen gick jag igenom en svinjobbig separation, som jag fortfarande inte helt har återhämtat mig från men inte en enda sekund har jag funderat på att dricka, eller använda andra droger, för att dämpa sorgen.

Om någon erbjöd mig en miljon kronor för att dricka en sexa whisky skulle jag fundera på saken, alla summor under detta är blankt nej.

Även mycket små mängder skapar någon form av behov, som jag inte har någon lust att handskas med.

Har supit i 18 år, och har nu varit nykter i 2 år. Så visst har jag haft det, och därför är jag nyfiken på vad som skulle kunna få "vanliga svenssons" att hamna i missbruk. Många säger ju att vem som helst kan hamna där.

Super till och från, ej alkohilist varning men kanske tar en öl eller 2 på någon vardag då och då.

Så kanske dricker 1-2 öl 1-3 ggr i veckan (inte varje vecka)

För att börja dricka heltid. Om jag skulle få sparken och inte hitta ett nytt jobb troligtvis. Eller om typ hela min familj dog alla i en bilkrasch eller liknande

Det klassiska: kärleksbekymmer, splittrad familj, separation, ensamhet, ekonomiska förluster och problem, arbetslöshet, sjukdom, för snäll invandringspolitik.

Skulle nog vara som i spionberättelserna.
En sexig tjej som bjuder.

Det är svårt att börja när man aldrig gör det.
Jag har t.ex försökt börja röka många gånger, men det går någon dag och så glömmer man att tända en cigg och så helt plötsligt är man nere på 0 cigg om dagen.
Hopplöst.