Citat:
Ursprungligen postat av Dotoar
På nåt sätt så känns det som att trådskaparens, och vissa andras, ståndpunkt är "Syns inte finns inte".
Trädet faller i skogen och ger ifrån sig ett duns, ett ljud, och det oavsett om någon är där och uppfattar det eller inte. Förnekar man det så kan man lika gärna förneka att det snöar i Umeå eller att någon blir skjuten i ett krigshärjat land.
Ljud = ljudvågor = vibrationer i luften och det finns även om det inte finns någon där för tillfället att registrera det. Hur man sen som människa uppfattar ett visst ljud (eller lukt eller smak eller känsla eller syn) är en annan sak men verkligheten finns därute, hela tiden. Vår uppfattning av densamma är dock högst subjektiv och definitivt konstruerad vartefter vi tagit lärdom av den.
Ska se om det går att förklara vad en världsbild är egentligen.
Jag lånar din text och på måfå markerade jag några abstrakta konstruktioner folk verkar ta för givna och som man kan fundera på hur självklara de är, om de är universiella konstanter, om myror, sniglar och maneter ser likadant på dem som vi gör, vad betyder dom om ingen ser dem?
"Trädet" är bara ett träd för de som väljer att tolka det som ett träd, en fisk skulle inte se ett "träd" som ett "träd" helt enkelt för att träd inte finns i deras begreppsvärld, och nu kommer poängen, träd finns inte utanför får begreppsvärld. I så fall skulle man kunna ta upp fisken i en hink, sätta den under trädet och fisken skulle titta upp på trädet och tänka, "träd".
Det finns för närvarande ingen anledning att misstänka att fiskar tänker så.
Vad vi tror är att fisken ser en skugga av något slag som är icke-farlig.
Det ligger närmare tillhands att tro att fiskar delar in skepnader ovanför ytan
som farliga eller ickefarliga, hot och ickehot.
För en fisk är förmodligen en brygga och den båt som ligger ankrad vid bryggan samma eller likvärdiga objekt, men vi väljer att se två olika objekt.
Här kommer vi nu till det ljud som hörs när ett träd faller. Den som aldrig hört ett träd falla, kommer heller inte göra det om vi spelar upp en ljudupptagning av ett fallande träd för den personen.
Vad hörde du just nu? Kan vi fråga personen som aldrig hört ett fallande träd.
Svaret blir förmodligen, brus, oljud, smällar, eller liknande.
Han har inte hört något träd som faller, bara en massa oljud.
För att man ska kunna höra ljudet av ett fallande träd, krävs att man skapat sig en uppfattning om vilka ljud som är fallande träd, annars är det bara oljud.
Likadant kan man sedan resonera kring företeelsen "fallande träd".
Någon från en tyngdlös värld, och som aldrig sett ett träd skulle inte "förstå" det skådespel som ett fallande träd utgör. Ett fallande träd skulle vara något helt obegripligt och meningslöst, kanske intressant och skrämmande men inget så konkret som "ett fallande träd", lika obegripligt som texten i en bok för en analfabet. Vi ser ord, analfabeten ser inga ord, bara färgfläckar på ett papper.
För att färgfläckarna på papperet skall bli bokstäver och ord, krävs att någon kan läsa, annars kommer färgfläckarna bara fortsätta vara färgfläckar. När ingen ser boken, som har en föreställning om "färgfläckar" så finns inte ens de.
Från min synpunkt, inuti skallen, en hjärna som sträcker ut känselspröt mot en okänd omvärld, synceller reagerar på elektromagnetisk strålning inom ett visst spektra, känsel regerar på mekanisk nötning, lukt på vissa molekyler osv, försöker hjärnan skapa en modell som skall göra världen och min interaktion med den förutsägbar.