Argument
för blir potentiellt väldigt våldsamt. En nation eller en plats för enbart vissa är en förutsättning för annat ägande. För varför ska det bara gälla fram till "denna punkt", det öppna, och inte vidare? En värld utan gränser kräver ett fritt våldskapital för människor att försvara sig och ha exakt hur många fördomar, första bedömning, man önskar, utan minsta moraliserande eller juridiska anspråk på handlandet. Människan är också tyngd av många saker och behov som gör att gränser automatiskt uppstår.
Det öppna kommer gynna grupper som är krigiska och följer regler om att erövra och underkasta andra, eller snylta på andra. Det blir inget finmaskigt kvar utan varenda del av livet kommer utgöras av att hitta gränser i alla fall. Så orkar ingen människa leva i längden. Och i dag är det ännu mer komplicerat med känsliga system som inte har evighetsomfattande kapacitet och som talar om en rättvisa för de inblandade. Moralsystem blir omöjligt att ha när ingen vet vad som lurar kring hörnet. Jag såg detta på
Fria Tider:
Citat:
"Enligt Lindqvist är varje nation som en flod i ständig förändring. Den flyter fram genom århundraden men de som kliver ner i den vid olika tidpunkter kliver aldrig ner i samma vatten."
Det är vad jag menar när jag skriver "organisk långsamhet" om Sverige och vad man gör med det med massinvandring och mångkultur som till stor del är påtvingad. Det blir som elektriska, genetiska och kulturella impulser från de som stiger ner men ändå kommer från vattnet själva, man är en del av floden, och om saker och ting ska förändras ska det ske med det goda minnets förflutna och folket som har format och grävt floden till att börja med. Svenskar är unika i det avseendet, mer än andra. Därför är det en våldtäkt som vi inte får försvara oss emot, och det är en absolut premiss om erfarenheter och utveckling för en nation ska kunna följa stringenta villkor, så som Lindqvist ställer upp det. Att, efter att araberna och afrikanerna misslyckats utifrån sina samlade erfarenheter att skapa en tillfredsställande nation, de drunknade i sin egen flod snarare än mjukt flöt med, är ingenting som vi har ansvaret för i århundradens öga. En möjlig förändring hos oss, av och från dem ska i sådana fall inte hindras av politiska lagar utan bestämmas av ren mänsklig drift och åtra. Att Sverige blir som deras floder är bevisligen dåligt som dem själva som det mest konkreta belägget, och att de skulle bli de nya svenskarna kommer ingen omvärld tjäna på. De klarar inte livet här som "egna svenskar", de är inte formade för det, och i sig talar det för svenskarnas värde för platsen.
Mångkulturen är en falsk och förljugen "flod" som fördunklar grunden. Ja, Sverige blir något annat, någon annans vatten, men man ska inte påstå att det har skett genom ett tillfallet organ av ägodel, ärlighet, fria samtal eller en slags kamp.
För när eller om det ändras eller blir en svensk flod igen, så accepterar överheten inte det trots att det ingår i samma virvel av "tillstånd". Det säger oss vad det handlar om i ren ideologisk mening, fastän man försöker maskera det som den strikta människans "vattendjup" bortom någons kontroll.
Men en erfarenhet rikare blir den större svenskheten.
