Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2018-06-06, 18:47
  #37
Medlem
Denoms avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Dashade
Sägs det något om eventuella platser som är givna att beskåda detta abnorma fenomen. Jag menar, det lär ju inte undgå någon att världen en dag tiltar över i ett svart hål. Skulle grand canyon vara en optimal plats att vara på?
Nej det kommer inte inträffa inom den närmsta tiden.
Citera
2018-06-07, 08:50
  #38
Medlem
sickDAPiMPs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Denom
Om du menar att allting börjar om är vi ju lika mycket i vårt Universums nu som vi är i den till följd av ett nästkommande eller föregående Big Bang, ja i så fall skulle vi kunna vara i oändligt många exakt likadana Universums exakta nu trots att de utspelar sig långt före och efter varandra om allting bara börjar om på exakt samma sätt som förut.

Grejen är den att jag tror på att det är ett system som har byggt upp allting, dvs ett system. Varför tror jag det? Ja man kan ju gå tillbaka ganska långt i tiden och om man då börjar tänka lite logiskt så är det konstigt att hela universum med galaxer och allt annat har skapats så balanserat och perfekt, nästan som att universum har haft en mall att gå efter. Jag tror att det bara håller på och börjar om, det har alltid varit så och kommer alltid att vara så.

Min tanke är lite annorlunda, för att jag tror inte på att universum går baklänges, utan helt enkelt så äter alla supermassiva svarta hål sina galaxer och till slut så dras dom ihop till ett svart hål och då är hela universum samlat i en punkt, dvs samma tillstånd som universum var i innan big bang!


Citat:
Ursprungligen postat av Redoxreaktion
Om Big Bang har ägt rum, så började tiden då. Har universum alltid funnits, så har tiden också alltid funnits. Så länge universum finns, så finns tiden.

Men universum har förmodligen inte funnits för alltid, men jag tror att all materia har funnits för alltid. Jag tror att universum var ett supermassivt svart hål innan big bang. Och innan universum var ett supermassivt svart hål så var det ett balanserat universum. Förstår du?

Singularitet (ingen tid) > big bang (tid och universum skapas) > galaxer föds och balanseras > galaxer äts upp av supermassiva svarta hål > alla svarta hål bildar ett supermassivt svart hål > singularitet (ingen tid) > big bang ...

Citat:
Ursprungligen postat av nerdnerd
Nej, Big Bang-singulariteten är inte av samma slag som singulariteten i ett svart hål, eller som i Big Crunch. (Lite osäker dock om Big Rip.)

Den teoretiska grunden för att tala om dessa saker är den allmänna relativitetsteorin (GR). Big Bang, svarta hål, Big Crunch och Big Rip, är lösningar till Einsteins fältekvationer, beroende på vad vad som antas om t ex materiens/energins egenskaper. T ex Big Rip hänger på om Mörk Energi har vissa speciella sorts egenskaper. Mörk Energi vet vi att den finns pga noggranna kosmologiska mätningar (på avlägsna supernovor och på den kosmiska bakgrundsstrålningen), men vi vet ännu inte tillräckligt om de detaljer som är avgörande för om det blir en Big Rip eller ej. Men mätningar pågår, NU. Vi kommer iaf snart att kunna säga att OM det blir en Big Rip, så blir det om MINST x miljarder år.

På vilket sätt är olika sorters singulariteter olika? Själva singulariteterna i GR är ju helt utflippade tillstånd med t ex sånt som oändligt densitet, oändligt hög temperatur, oändlig rumtidskrökning, etc. Hur jämför man oändligheter? Svar: Det gör man inte. Men det man KAN jämföra är hur rumtiden fungerar NÄRA dessa singulariteter.

Nära t ex ett svart hål har man väldigt starka s k tidvattenkrafter: om man faller in i ett svarta hål med fötterna först, kommer man sträckas sönder på längden och tryckas ihop på tvären. Båda dessa går mot oändlig styrka när man närmar sig singulariteten.

Om en människa istället på något sätt skulle finnas i universum direkt efter Big Bang, dvs nära i tiden från den singulariteten, och om h*n på något sätt skulle klara hettan, så skulle h*n slitas sönder åt ALLA håll pga expansionen.

Big Crunch skulle man teoretiskt kunna tänka sig fungerade precis som Big Bang, men baklänges, men som ffa Penrose har pekat på, blir det extremt annorlunda. Anledningen är att materien i början på BB är extremt jämnt fördelad, medan det som kraschar in i BC kommer vara galaxer, stjärnor, och ffa svarta hål. Rumtiden omedelbart innan BC kommer vara extremt kaotisk. (Om det blir en BC eller ej beror på (a) om medeldensiteten nu är över ett visst kritiskt värde som beror på hur snabb expansionen är just nu, och/eller (b) detaljerna i egenskaperna för mörk energi.)

Big Rip kommer iaf i dessa avseenden att påminna mest om BB, men om man räknar lite på detaljerna i t ex krökningstensorn misstänker jag att det ändå blir rätt annorlunda, på ett sätt som inte kan matchas ihop.

Öht är det inte möjligt (matematiskt) att matcha ihop singulariteter i GR, men det är iaf tänkbart att det skulle gå med en något modifierad form av GR. Ett iaf liknande spår är den förut nämnde Penrose inne på med sin Conformally Cyclic Cosmology.

Poängen är iaf att singulariteter är olika.

Men singularitet är ju alltid singularitet! Om all massa i universum är samlad i en punkt, då är universums tillstånd i singularitet. Vad skulle det annars vara? Jag menar; antingen är singularitet alltid singularitet eller så är det helt enkelt inte singularitet. Om det stämmer, då ska singularitet inte kunna existera i svarta hål eftersom att det då är någonting helt annat. Läs ovan i mitt inlägg hur jag tror att det är upplagt.
Citera
2018-06-07, 11:16
  #39
Medlem
nerdnerds avatar
Citat:
Ursprungligen postat av sickDAPiMP
Grejen är den att jag tror på att det är ett system som har byggt upp allting, dvs ett system. Varför tror jag det? Ja man kan ju gå tillbaka ganska långt i tiden och om man då börjar tänka lite logiskt så är det konstigt att hela universum med galaxer och allt annat har skapats så balanserat och perfekt, nästan som att universum har haft en mall att gå efter. Jag tror att det bara håller på och börjar om, det har alltid varit så och kommer alltid att vara så.

Min tanke är lite annorlunda, för att jag tror inte på att universum går baklänges, utan helt enkelt så äter alla supermassiva svarta hål sina galaxer och till slut så dras dom ihop till ett svart hål och då är hela universum samlat i en punkt, dvs samma tillstånd som universum var i innan big bang!




Men universum har förmodligen inte funnits för alltid, men jag tror att all materia har funnits för alltid. Jag tror att universum var ett supermassivt svart hål innan big bang. Och innan universum var ett supermassivt svart hål så var det ett balanserat universum. Förstår du?

Singularitet (ingen tid) > big bang (tid och universum skapas) > galaxer föds och balanseras > galaxer äts upp av supermassiva svarta hål > alla svarta hål bildar ett supermassivt svart hål > singularitet (ingen tid) > big bang ...



Men singularitet är ju alltid singularitet! Om all massa i universum är samlad i en punkt, då är universums tillstånd i singularitet. Vad skulle det annars vara? Jag menar; antingen är singularitet alltid singularitet eller så är det helt enkelt inte singularitet. Om det stämmer, då ska singularitet inte kunna existera i svarta hål eftersom att det då är någonting helt annat. Läs ovan i mitt inlägg hur jag tror att det är upplagt.

Som sagt, det finns olika sorters singulariteter i den allmänna relativitetsteorin (som ju är den vetenskapliga teoretiska grunden här, och som det därmed är lite dumt att bara helt strunta i).

Detta märks ffa i den matematiska beskrivningen av rumtidens krökning, dvs i Riemann-tensorn. Denna kan delas upp unikt i ffa en Ricci-del och en Weyl-del.

Svarta hål: Ren Weyl och ingen Ricci. Vakuum och tidvattenkrafter ("spagettifiering") som ballar ut.

Big Bang: Ren Ricci och ingen Weyl. Samma gravitation åt alla håll (dvs ingen spagetti...). Densitet och temperatur som ballar ur.

Singulariteter i GR går öht inte att matcha ihop (dvs t ex en Big Crunch som blir en Big Bang), men det kan iaf tänkas att något liknande skulle kunna gå i en modifierad GR-teori. MEN då bör singulariteterna åtminstone vara av samma slag. Det är de inte i svarta hål och i Big Bang. Detta är ETT stort problem med ditt scenario.
Citera
2018-06-07, 15:52
  #40
Medlem
sickDAPiMPs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av nerdnerd
Som sagt, det finns olika sorters singulariteter i den allmänna relativitetsteorin (som ju är den vetenskapliga teoretiska grunden här, och som det därmed är lite dumt att bara helt strunta i).

Detta märks ffa i den matematiska beskrivningen av rumtidens krökning, dvs i Riemann-tensorn. Denna kan delas upp unikt i ffa en Ricci-del och en Weyl-del.

Svarta hål: Ren Weyl och ingen Ricci. Vakuum och tidvattenkrafter ("spagettifiering") som ballar ut.

Big Bang: Ren Ricci och ingen Weyl. Samma gravitation åt alla håll (dvs ingen spagetti...). Densitet och temperatur som ballar ur.

Singulariteter i GR går öht inte att matcha ihop (dvs t ex en Big Crunch som blir en Big Bang), men det kan iaf tänkas att något liknande skulle kunna gå i en modifierad GR-teori. MEN då bör singulariteterna åtminstone vara av samma slag. Det är de inte i svarta hål och i Big Bang. Detta är ETT stort problem med ditt scenario.


Grejen är den att jag har svårt att förklara hur jag menar, då jag saknar kunskap inom matematik. Men jag är helt säker på att det finns en maximal gräns på hur mycket någonting kan väga, oändlighet existerar inte. Till slut så måste krökningen bli så brutal att hela kärnan kollapsar.
Skulle inte tiden kunna fungera annorlunda, ju större massa ett objekt har? Jag menar då t.ex jorden, här fungerar tiden på ett speciellt sätt som är mer eller mindre unikt om man går ner på exakta mått. Det kan enligt mig betyda att ju större massa ett supermassivt svart hål har, ju långsammare går tiden.

Låter det då inte ganska logiskt att all massa i universum är den maximala gränsen för hur mycket massa någonting kan ha? Det finns ju knappast mer massa så varför skulle gränsen vara högre än allting?
Citera
2018-06-08, 18:58
  #41
Medlem
MataRengis avatar
Citat:
Ursprungligen postat av ABC.
Kan "rummet" någonsin "förstöras"?

Javisst. Naturligtvis.
Se bara hur förstört rummet blir av svarta hål.
Citera
2018-06-10, 10:15
  #42
Medlem
nerdnerds avatar
Citat:
Ursprungligen postat av sickDAPiMP
Grejen är den att jag har svårt att förklara hur jag menar, då jag saknar kunskap inom matematik. Men jag är helt säker på att det finns en maximal gräns på hur mycket någonting kan väga, oändlighet existerar inte. Till slut så måste krökningen bli så brutal att hela kärnan kollapsar.
Skulle inte tiden kunna fungera annorlunda, ju större massa ett objekt har? Jag menar då t.ex jorden, här fungerar tiden på ett speciellt sätt som är mer eller mindre unikt om man går ner på exakta mått. Det kan enligt mig betyda att ju större massa ett supermassivt svart hål har, ju långsammare går tiden.

Låter det då inte ganska logiskt att all massa i universum är den maximala gränsen för hur mycket massa någonting kan ha? Det finns ju knappast mer massa så varför skulle gränsen vara högre än allting?

Du verkar blanda ihop begreppen massa och densitet. En viss mängd massa, t ex 1 kg, kan iaf teoretiskt ha hur hög densitet som helst, om den bara kläms in i tillräckligt liten volym. Det är som skillnaden mellan 1 kg bly och 1 kg bomull, båda lika tunga, men bly mycket tätare än bomull. Dvs mycket högre densitet.

När materia kollapsar till ett svart hål, ändras inte dess massa, men den massa den har trängs ihop allt mer i en allt mindre volym ända till volymen blir noll. Dvs densiteten ökar och går mot oändligt. Det är i den gränsen det blir en singularitet.

Materia kollapsar förstås inte bara hur som helst. Det krävs starka krafter för att övervinna krafterna som t ex håller isär atomerna i vanlig materia. Men med tillräckligt mycket materia kan det hända. Det kräva några gånger solens massa. Så länge stjärnan har tillräckligt med kärnbränsle motverkas den stora gravitationen av stjärnans eget strålningstryck, men när bränslet tar slut börjar det hända grejer.
__________________
Senast redigerad av nerdnerd 2018-06-10 kl. 10:17.
Citera
2018-07-11, 07:10
  #43
Medlem
sickDAPiMPs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av nerdnerd
Du verkar blanda ihop begreppen massa och densitet. En viss mängd massa, t ex 1 kg, kan iaf teoretiskt ha hur hög densitet som helst, om den bara kläms in i tillräckligt liten volym. Det är som skillnaden mellan 1 kg bly och 1 kg bomull, båda lika tunga, men bly mycket tätare än bomull. Dvs mycket högre densitet.

När materia kollapsar till ett svart hål, ändras inte dess massa, men den massa den har trängs ihop allt mer i en allt mindre volym ända till volymen blir noll. Dvs densiteten ökar och går mot oändligt. Det är i den gränsen det blir en singularitet.

Materia kollapsar förstås inte bara hur som helst. Det krävs starka krafter för att övervinna krafterna som t ex håller isär atomerna i vanlig materia. Men med tillräckligt mycket materia kan det hända. Det kräva några gånger solens massa. Så länge stjärnan har tillräckligt med kärnbränsle motverkas den stora gravitationen av stjärnans eget strålningstryck, men när bränslet tar slut börjar det hända grejer.


Jag försöker förstå varför du skrev det här men jag kanske formulerade mig dåligt?

Jag är medveten om vad som händer med massa när det åker in i ett svart hål. Grejen är den att jag använder ordet "massa" för att använda ett ord åt all materia som finns i universum, dvs alla partiklar som existerar, i alla former. Poängen som jag försöker få fram är att alla partiklar, i alla former till slut kommer att hamna i ett enda stort svart hål, enligt min syn på universums öde.

Det är där jag tror att massan (dvs "vikten" på svarta hålet) kommer att få motsatt effekt. Den generella effekten av massa är att den "dras ihop", allt runt omkring oss som består av materia har en massa, och effekten som materia har är att den håller ihop atomerna. Det syns tydligare på större föremål, men effekten är alltid att den "dras ihop".

Motsatt effekt är att den "dras isär". Såhär är:

-->o<-- här betyder "o" massan/materia och pilarna visar åt vilket håll effekten fungerar
<--o--> här betyder "o" samma sak men effekten är motsatt. Dvs effekten som sker när all materia är samlad på en punkt och når sin gräns.

Det är den effekten jag tror att materia får när all materia i hela universum är samlad på en punkt.
D.v.s när svarta hålets massa når gränsen för hur stor massa ett objekt kan ha. Densiteten är egentligen irrelevant då jag i första hand fokuserar på massan/vikten och var gränsen för hur stor/hög den kan vara.

Är det inte då ganska logiskt att gränsen bör vara allt som existerar?
Citera
2018-07-11, 10:48
  #44
Medlem
MataRengis avatar
Citat:
Ursprungligen postat av sickDAPiMP
... Poängen som jag försöker få fram är att alla partiklar, i alla former till slut kommer att hamna i ett enda stort svart hål, enligt min syn på universums öde.

I ett enda stort svart hål? Nej, det kommer aldrig att hända! Och jag ska förklara varför:

Universum expanderar, och det till och med accelererar sin expansion. Det innebär att det finns regioner i universum som ligger på ett avstånd från varandra med en relativ rörelse som överstiger ljusets hastighet. Dessa regioner kan alltså aldrig längre ha kontakt med varandra, utbyta information med varandra, och därmed aldrig kan komma nära varandra igen.

Om din syn stämmer måste alltså stjärnor (och annat) färdas till en och samma punkt för att bilda ett gemensamt svart hål med en hastighet överstigande ljusets. Det skulle bryta mot naturlagarna och kommer därmed aldrig att ske.

Tidigare trodde man att universum en gång in i den djupa framtiden skulle kontrahera och återgå till en Big Crunch och ett enda svart hål. En teorin har man emellertid övergett. Hade den stämt hade du haft rätt i din syn på universums öde.
Citera
2018-08-03, 09:07
  #45
Medlem
sickDAPiMPs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av MataRengi
I ett enda stort svart hål? Nej, det kommer aldrig att hända! Och jag ska förklara varför:

Universum expanderar, och det till och med accelererar sin expansion. Det innebär att det finns regioner i universum som ligger på ett avstånd från varandra med en relativ rörelse som överstiger ljusets hastighet. Dessa regioner kan alltså aldrig längre ha kontakt med varandra, utbyta information med varandra, och därmed aldrig kan komma nära varandra igen.

Om din syn stämmer måste alltså stjärnor (och annat) färdas till en och samma punkt för att bilda ett gemensamt svart hål med en hastighet överstigande ljusets. Det skulle bryta mot naturlagarna och kommer därmed aldrig att ske.

Tidigare trodde man att universum en gång in i den djupa framtiden skulle kontrahera och återgå till en Big Crunch och ett enda svart hål. En teorin har man emellertid övergett. Hade den stämt hade du haft rätt i din syn på universums öde.


Jag är medveten om detta, jag är inte utbildad via skolan utan har tagit reda på egen fakta av intresse. Jag har haft dessa grejer i mina tankar, att universums expansion accelererar och att många galaxer ligger så långt bort att vi inte ens kan se många av dom. Men jag har även tänkt på hur gravitation fungerar när den är samlad i en punkt. Svarta hål står inte still i rummet utan dras med expansionen, precis som allt annat. Samtidigt så skickar den ut gravitationsvågor och jag antar att desto större massa ett svart hål har, desto starkare är gravitationsvågorna.

I mitt scenario så växer dessa svarta hål hela tiden, vad är då logiskt med det? Att universum har skapats perfekt för att vi ska existera, livet skapas och sen ska vi dö ut i en evig expansion. Jag hittar inga logiska slutsatser med att varför livet skapades och varför människan föddes med en nyfikenhet på sin omgivning. Varför skulle evolutionen se till att vi lär oss allt det här, för att universum sen ska ta död på oss och i evig tid expandera?

Jag tror att alla supermassiva svarta hål kommer att påverkas av gravitationsvågorna som uppkommer när hålen blir så tunga. Allt annat som jag följt i universums utveckling pekar på att det som har hänt och händer, var menat från första början.

Innan Big bang, vad fanns då? Vissa säger ingenting, andra säger att all massa var samlad i en punkt. Vilket låter mest logiskt? Att all massa i universum har skapats i "INGENSTANS" från ingenting, eller att all massa i universum alltid har varit här, men att den varit samlad i en punkt?

Personligen tror jag på att det varit samlat i en punkt. Jag förstår tankegången med att det skapats från ingenting i ingenstans, men det gäller kvantfysik, detta gäller enstaka molekyler, inte extremt många molekyler. Om det har skapats fler molekyler så borde väl rummet som det skapas TILL alltid ha funnits? Hur skulle alla molekyler kunna träffa samma "ingenting", om det inte fanns någonting? Om det inte fanns någonting så betyder det att det finns oändligt många universum och oändligt många molekyler. Då bör väl dessa molekyler ha hamnat i olika universum och Big bang bara handlar om en molekyl som föds och dör.

Men nu pratar vi om universums massa, det är jävligt många molekyler. För mig låter det ologiskt att det finns fler universum och att det från början inte fanns någonting. För att dessa molekyler inom kvantfysiken ska kunna uppstå så måste det finnas ett rum, vi har uppenbarligen inte studerat kvantfysikens egenskaper i ingenting.

Hänger du med eller är jag osammanhängande? Min poäng är att all massa som finns i universum alltid har funnits, men att det varit samlat i en singularitet. Det sägs att det inte finns någon tid inom singulariteten, men det tror jag inte stämmer helt och hållet. För även om tiden inte går framåt så finns den där, men den står still. Den går inte framåt men den existerar, men med en annan egenskap än tiden vi uppfattar nu.

Jag tror att just innan Big bang, så var allt i singularitet och att tiden stod still. Ungefär såhär:

----------- = TIDLINJE (Oändlig)
. = singularitet (tiden står still/PAUS)
o = big bang (tiden ändrar form och börjar flöda)

Då skulle det se ut såhär:

. o -------------------------------->

Men om tiden är OÄNDLIG åt höger, dvs framåt, då betyder det att tiden inte har någon riktig start, utan att den alltid har existerat, men under en annan form. Någonting som har en start är inte oändlig, utan det tiden har varit i är ett annat tillstånd, det är fortfarande tid men vi kan inte uppfatta den eftersom att vi uppfattar tid som flödande. Det är en rak linje som sträcker sig oändligt åt båda hållen. Då måste det väl någon gång i oändlig tid ha funnits någonting innan "Pauset"?
Med Big bang så ändrade tiden form och började flöda framåt. Det är allmänt känt att tiden har underliga egenskaper när den uppfattas i rummet, men att uppfatta att tiden står still är tror jag ganska omöjligt för någon att förstå, då det går emot vår naturliga logik om hur tiden fungerar.

Vi måste tänka annorlunda, försöka förstå att även om tiden kan stå still så existerar den.

Nu blev det en jävla roman och jag ber om ursäkt för det. Jag hoppas att jag inte var för krånglig när jag förklarade, jag kunde ha gjort det enklare men jag vill försöka att undvika att bli missförstådd.
Citera
2018-08-03, 09:27
  #46
Medlem
jipeesss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av sickDAPiMP
Jag är medveten om detta, jag är inte utbildad via skolan utan har tagit reda på egen fakta av intresse. Jag har haft dessa grejer i mina tankar, att universums expansion accelererar och att många galaxer ligger så långt bort att vi inte ens kan se många av dom. Men jag har även tänkt på hur gravitation fungerar när den är samlad i en punkt. Svarta hål står inte still i rummet utan dras med expansionen, precis som allt annat. Samtidigt så skickar den ut gravitationsvågor och jag antar att desto större massa ett svart hål har, desto starkare är gravitationsvågorna.

I mitt scenario så växer dessa svarta hål hela tiden, vad är då logiskt med det? Att universum har skapats perfekt för att vi ska existera, livet skapas och sen ska vi dö ut i en evig expansion. Jag hittar inga logiska slutsatser med att varför livet skapades och varför människan föddes med en nyfikenhet på sin omgivning. Varför skulle evolutionen se till att vi lär oss allt det här, för att universum sen ska ta död på oss och i evig tid expandera?

Jag tror att alla supermassiva svarta hål kommer att påverkas av gravitationsvågorna som uppkommer när hålen blir så tunga. Allt annat som jag följt i universums utveckling pekar på att det som har hänt och händer, var menat från första början.

Innan Big bang, vad fanns då? Vissa säger ingenting, andra säger att all massa var samlad i en punkt. Vilket låter mest logiskt? Att all massa i universum har skapats i "INGENSTANS" från ingenting, eller att all massa i universum alltid har varit här, men att den varit samlad i en punkt?

Personligen tror jag på att det varit samlat i en punkt. Jag förstår tankegången med att det skapats från ingenting i ingenstans, men det gäller kvantfysik, detta gäller enstaka molekyler, inte extremt många molekyler. Om det har skapats fler molekyler så borde väl rummet som det skapas TILL alltid ha funnits? Hur skulle alla molekyler kunna träffa samma "ingenting", om det inte fanns någonting? Om det inte fanns någonting så betyder det att det finns oändligt många universum och oändligt många molekyler. Då bör väl dessa molekyler ha hamnat i olika universum och Big bang bara handlar om en molekyl som föds och dör.

Men nu pratar vi om universums massa, det är jävligt många molekyler. För mig låter det ologiskt att det finns fler universum och att det från början inte fanns någonting. För att dessa molekyler inom kvantfysiken ska kunna uppstå så måste det finnas ett rum, vi har uppenbarligen inte studerat kvantfysikens egenskaper i ingenting.

Hänger du med eller är jag osammanhängande? Min poäng är att all massa som finns i universum alltid har funnits, men att det varit samlat i en singularitet. Det sägs att det inte finns någon tid inom singulariteten, men det tror jag inte stämmer helt och hållet. För även om tiden inte går framåt så finns den där, men den står still. Den går inte framåt men den existerar, men med en annan egenskap än tiden vi uppfattar nu.

Jag tror att just innan Big bang, så var allt i singularitet och att tiden stod still. Ungefär såhär:

----------- = TIDLINJE (Oändlig)
. = singularitet (tiden står still/PAUS)
o = big bang (tiden ändrar form och börjar flöda)

Då skulle det se ut såhär:

. o -------------------------------->

Men om tiden är OÄNDLIG åt höger, dvs framåt, då betyder det att tiden inte har någon riktig start, utan att den alltid har existerat, men under en annan form. Någonting som har en start är inte oändlig, utan det tiden har varit i är ett annat tillstånd, det är fortfarande tid men vi kan inte uppfatta den eftersom att vi uppfattar tid som flödande. Det är en rak linje som sträcker sig oändligt åt båda hållen. Då måste det väl någon gång i oändlig tid ha funnits någonting innan "Pauset"?
Med Big bang så ändrade tiden form och började flöda framåt. Det är allmänt känt att tiden har underliga egenskaper när den uppfattas i rummet, men att uppfatta att tiden står still är tror jag ganska omöjligt för någon att förstå, då det går emot vår naturliga logik om hur tiden fungerar.

Vi måste tänka annorlunda, försöka förstå att även om tiden kan stå still så existerar den.

Nu blev det en jävla roman och jag ber om ursäkt för det. Jag hoppas att jag inte var för krånglig när jag förklarade, jag kunde ha gjort det enklare men jag vill försöka att undvika att bli missförstådd.

tiden är ju relativ något, men den kan väl inte stå still..?

om tiden står still existerar den ju inte,

tiden måste ha uppstått ur/av/från något tidlöst
Citera
2018-08-03, 09:41
  #47
Medlem
sickDAPiMPs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av jipeess
tiden är ju relativ något, men den kan väl inte stå still..?

om tiden står still existerar den ju inte,


Tiden är relativ ja, men tiden kan i princip stå still men vi kan inte uppfatta det för att vi naturligt uppfattar tiden som flödande. Men om tiden hade varit absolut och inte relativ, då hade jag kunnat tro på att tiden inte kan stå still. Men eftersom att tiden kan uppfattas olika och är relativ så har den egenskaper som vi inte kan föreställa oss.
Du känner till experimentet med det flygande rymdskeppet som åker i nästan ljusets hastighet? Där en person står på jorden och den andra befinner sig i skeppet. Samtidigt som skeppet åker i sin hastighet så finns det en lampa inne i skeppet som skickar ljus snett uppåt och snett ner via en spegel.
Du som befinner dig i rymdskeppet uppfattar att ljuset går ungefär såhär:

/\

dvs en kort sträcka inne i skeppet. Du uppfattar tiden som vanligt och allt sker på ett ögonblick. Men personen som står nere på jorden uppfattar ljusets rörelse annorlunda, eftersom att skeppet hinner åka extremt långt innan ljuset har gjort klart sin rörelse.
Jag har inga symboler för att visa hur han uppfattar ljuset, men du kan säkert tänka dig hur det ser ut om skeppet hinner åka extremt långt innan ljuset har lämnat lampan, träffat spegeln och åkt ner igen.
Ljuset rörelse blir mycket mer utdragen, det ser ut som att ljuset rörelse är extremt lång och det är där tiden uppfattas olika.

I ett svart hål, hur ser tiden ut där? Det sägs väl att den befinner sig i singularitet, dvs tiden står i princip still. Om du befinner dig i det svarta hålet (vi leker med tanken att det går att göra det), då kommer du att uppfatta tiden som "vanligt". Men vi utanför det svarta hålet som tittar på dig, uppfattar att du inte rör på dig överhuvudtaget, det ser ut som att tiden står still.

Jag vet att det är omöjligt att genomföra min tanke, men jag försöker bara förklara principen av tiden. Tiden är relativ men påverkar oss på olika sätt, beroende på var vi är. Det man uppfattar är "normalt" och då är det svårt att föreställa sig hur det skulle vara om tiden står still.


https://www.youtube.com/watch?v=ERgwVm9qWKA&t=85s
Där har du ett klipp med ett liknande exempel på det med skeppet och ljuset.

https://www.youtube.com/watch?v=vNaEBbFbvcY
Jag hittade ett klipp som visar mina tankegångar grafiskt. Kolla den så förstår du hur jag menar.
DU som är i svarta hålet uppfattar tiden som vanligt, jag utanför svarta hålet uppfattar tiden som vanligt. Men när jag kollar på dig så uppfattar jag att din tid står still.
__________________
Senast redigerad av sickDAPiMP 2018-08-03 kl. 10:09.
Citera
2018-08-03, 10:35
  #48
Medlem
jipeesss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av sickDAPiMP
Tiden är relativ ja, men tiden kan i princip stå still men vi kan inte uppfatta det för att vi naturligt uppfattar tiden som flödande. Men om tiden hade varit absolut och inte relativ, då hade jag kunnat tro på att tiden inte kan stå still. Men eftersom att tiden kan uppfattas olika och är relativ så har den egenskaper som vi inte kan föreställa oss.
Du känner till experimentet med det flygande rymdskeppet som åker i nästan ljusets hastighet? Där en person står på jorden och den andra befinner sig i skeppet. Samtidigt som skeppet åker i sin hastighet så finns det en lampa inne i skeppet som skickar ljus snett uppåt och snett ner via en spegel.
Du som befinner dig i rymdskeppet uppfattar att ljuset går ungefär såhär:

/\

dvs en kort sträcka inne i skeppet. Du uppfattar tiden som vanligt och allt sker på ett ögonblick. Men personen som står nere på jorden uppfattar ljusets rörelse annorlunda, eftersom att skeppet hinner åka extremt långt innan ljuset har gjort klart sin rörelse.
Jag har inga symboler för att visa hur han uppfattar ljuset, men du kan säkert tänka dig hur det ser ut om skeppet hinner åka extremt långt innan ljuset har lämnat lampan, träffat spegeln och åkt ner igen.
Ljuset rörelse blir mycket mer utdragen, det ser ut som att ljuset rörelse är extremt lång och det är där tiden uppfattas olika.

I ett svart hål, hur ser tiden ut där? Det sägs väl att den befinner sig i singularitet, dvs tiden står i princip still. Om du befinner dig i det svarta hålet (vi leker med tanken att det går att göra det), då kommer du att uppfatta tiden som "vanligt". Men vi utanför det svarta hålet som tittar på dig, uppfattar att du inte rör på dig överhuvudtaget, det ser ut som att tiden står still.

Jag vet att det är omöjligt att genomföra min tanke, men jag försöker bara förklara principen av tiden. Tiden är relativ men påverkar oss på olika sätt, beroende på var vi är. Det man uppfattar är "normalt" och då är det svårt att föreställa sig hur det skulle vara om tiden står still.


https://www.youtube.com/watch?v=ERgwVm9qWKA&t=85s
Där har du ett klipp med ett liknande exempel på det med skeppet och ljuset.

https://www.youtube.com/watch?v=vNaEBbFbvcY
Jag hittade ett klipp som visar mina tankegångar grafiskt. Kolla den så förstår du hur jag menar.
DU som är i svarta hålet uppfattar tiden som vanligt, jag utanför svarta hålet uppfattar tiden som vanligt. Men när jag kollar på dig så uppfattar jag att din tid står still.

tror inte det krävs att tiden måste "uppfattas" av någon/något

relativitetsteorin är ju inget som kräver en kognitiv betraktare som referens
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback