Vilken betydelse Socialdemokraternas för Sveriges utveckling under 1900-talet

Man lär nog bryta upp socialdemokraternas inverkan på Sverige i en period före ~1980 och perioden efter.

Innan 1980 gjorde socialdemokratin mkt gott för Sverige. Reformerna rikta sig mot den stora skaran svenskar och framförallt arbetarklass och medelklass. Vi drar alla stor nytta av allt som gjordes under den tiden. Allt från gratis utbildning, CSN, höga löner, bra fackavtal, semestrar, generella bidrag osv.

Under 80-talet försämrades Sveriges ekonomi och för att få ekonomin att rulla på börja man devalvera kronan, något som ledde framtill 90-talskrisen. Dessutom kom Olof Palme in i leken. Socialdemokraterna fick nån storhetsvansinne med detta. Internationella frågor blev mer dominerade, man börja se sig som nått världssamvete och skulle göra nått stordåd i Palmes anda. Nationellt börja man mera fokusera på "svaga grupper". Feminism, hbtq, handikappade, invandrare osv tog över reformagendan helt. Och de stora gruppen svenskar glömdes bort med detta.

Med 90-talskrisen börja man montera ner stora samhällsbyggande institutioner som försvaret, skolan,sjukvård, äldreomsorg, för att istället finansiera de skenande kostnaderna i socialförsäkringssystemet. Samtidigt börja man enbart prata och fokusera på "svaga grupper" då dessa är billigare och lättare att tillgodose än den stora allmänheten.

Och vill man mer utförligt veta vilken skillnad arbetarrörelsen haft på Sverige kan man jämföra Sverige och USA. Där den ena har haft stark arbetarrörelse och den andra nästan obefintlig. Finns amerikaner som jobbar tre jobb utan att gå runt, semestrar är mer eller mindre obefintlig för lågkvalificerade jobb, och en sjukdom i familjen kan leda till konkurs och utlottning. Vill man att barnen öht ska ha möjlighet att gå på högre utbildning måste man börja spara samma dag de föds.

Detta stycke bevisar att du inte har någon som helst aning om vad du pratar om. Sverige var homogent rent "rasligt" men absolut inte på något annat sätt. Vi hade enorma klassklyftor och klasskamp på ett helt annat sätt. Det var konstanta strejker och lockouter. År 1917 var Sverige nära revolution, något som sossarna stoppade. Hade monarkin haft en befolkning som blint litade på de så hade vi haft krig med Norge. Enbart via anti-krigs kampanjer, främst ifrån socialister, kunde kriget stoppas.

Så du menar att det är fel att fokusera på oss handikappade?

Det fanns ju inget behov av att satsa så värst mycket på försvaret längre på 1990-talet, då det kalla kriget tog slut.
Skola, sjukvård och äldreomsorg behöver däremot alla under olika skeden av sitt liv, både de starka och de svaga.
Och jag får väl anta att jag hade tur, då jag inte behövde märka av 90-talskrisen så mycket.

Där ser du att samhället måste ta hand om sina svaga. Och vi får säga vad vi vill om vissa utvecklingar i Sverige, men vi har det bra på många sätt. Oavsett om det beror på Socialdemokraterna eller inte.

Det har jag aldrig påstått. Men det måste finnas en rimlig proportion till samhället i övrigt. För inte så länge sedan dominerades politiken helt av "hen"-debatter, könsneutrala toaletter, surrogatmödraskap, genus-dagis o.s.v. Hur stor del av befolkningen utanför Södermalm berörs av detta? Hur många transsexuella (eller va f-n det heter?) finns det i Sverige!? I Stockholm kanske några tiotal och nationellt nått hundratal. Det är inte rimligt att Sveriges största parti och samtliga nationell media stöter och blötter detta oavbrutet i åratal.

Samtidigt måste nu samma parti neka assistance/ersättningar och vård till regelrätt sjuka och handikappade. Så uppenbarligen fanns det kanske andra, viktigare, orosmoln på himmelen

.

Njä, skulle jag säga om försvaret. Kalla krigets slut innebar att försvarets spelregler förändrades drastiskt. Syftet var egentligen att omstrukturera försvaret. Men resultatet blev bara att man la ner det gamla försvaret, sen hade man inga pengar för att bygga upp ett nytt.

Sen kan man även lyfta in en annan dimension, som är den marknadsliberala idén om New public management som lanserades på 80-talet. Den infördes även i det krisdrabbade Sverige för att spara pengar och effektivisera offentlig sektor. Men resultatet blev blandat och ibland ganska snett.



Det beror lite på vad som menas med "sina svaga". Jag skulle mer vilja hävda att samhället bör ta hand om sina medborgare, vilket socialdemokratin var väldigt bra på, fram till kanske 80-talet nån gång. Sedan börja man helt fokusera på "svaga grupper" hur synd det va om dom. Ersättningar höjdes och folk sjukskrevs och förtidspensionerade hej vilt. Fusk med assistance och bidrag blev utbrett. Man skapa ett berg av snålskjutsåkare som resten av befolkningen fick bära. Sånt urholkar hela förtroendet för välfärdsstaten.

Jo, jag kan hålla med dig om att HBQT-tjafset fått alldeles för stor plats i debatten sedan 90-talet. Men det är också det, som gör att jag blir sur när du klumpar ihop oss handikappade med en så privilegierad grupp. Vi har ju ofta bekymmer i vår vardag, som en frisk och kry HBQT-person inte alls har. Samtidigt är jag mer optimistisk över sakernas tillstånd än vad du är, för i det stora hela har jag fått det stöd jag behöver.

Vad menar du med "snålskjutsåkare"? Menar du att vissa ljuger om att de är sjuka, för att de vill leva på bidrag? För det är bara skitsnack, som gör att vissa sjuka människor inte får vara sjukskrivna.

Bingo! Det är precis vad de har gjort.


Japp. Kurvorna pekade redan uppåt när de tog över, och mycket av det grundläggande reformarbetet gjordes av liberala och konservativa politiker på 1800-talet. Socialdemokraterna förvaltade en positiv utveckling och styrde den mer åt vänster, men de skapade inte välståndet som de påstår i sin propaganda.


Man kan säga att monarkin var som 1800-talets sossar: dess bästa insats var att hålla sig ur vägen och inte sabba, och att ingjuta lite trevnad och hopp hos folket. Det hårda jobbet gjordes av andra.

Ett bokslut över svensk socialdemokrati ser ut ungefär så här:

Pluskonto

Hållit ordning på kommunisterna (åtminstone fram till 60-talet)
Ökat jämlikheten
Stärkt kvinnors ställning
Överlag inte sabbat den ekonomiska utvecklingen

Minuskonto

Använt statsapparaten för egen propaganda vilket menligt skadat debattklimatet
Släppt in extremvänstern i statsapparaten från 60-talet och framåt
Politiserat samhället in absurdum

Håller med ovanstående helt och hållet.
Jag hävdar att Socialdemokraterna hade ett oerhört inflytande över utvecklingen i Sverige under större delen av 1900-talet.
Det fanns en enormt utrymme för sociala reformer i Sverige under 1930-, 40-, 50-, 60- och 70-talen, som Socialdemokraterna - med folkets uttryckliga vilja - utnyttjade under i stort sett hela den obrutna S-märkta regeringsperioden. Att påstå motsatsen är bara okunnigt.

Den mest betydande invandringen under den S-märkta (+samlingsregeringen) perioden var dels flyktinginvandringen precis efter och delvis under kriget, dels en önskad arbetskraftsinvandring som pågick i begränsad omfattning senare. Krigsflyktingarna var: balter (enl en källa ca 40 000), finländare, rikstyskar, folktyskar, egentliga tjeckoslovaker, egentliga polacker, diverse "statslösa" från områden svalda av Sovjetunionen, m fl. Jag vågar säga att den absoluta majoriteten av alla dessa flyktingar jobbade häcken av sig - och mer därtill - för Sverige. Samma sak kan i stort sett sägas om den senare arbetskraftsinvandringen.

Sverige stod väldigt högt i internationellt anseende tack vare de avancerade och framåtriktade sociala programmen som med beslutsamhet genomfördes under den långa obrutna S-märkta regeringsperioden.

På 1960-talet förekom ofta diskussioner - som förstås refererades i svenska medier - bland utländska nationalekonomer och statsvetare med fl, om hur pass realistiskt genomförbara de svenska ambitionerna egentligen var på det sociala området. Man spekulerade bl a i att folk från hela Europa (världen) skulle strömma till Sverige för att anmäla sig till den generösa svenska "Sjukkassan" (Försäkringskassan kallades Sjukkassan på den tiden). Ni som hänger här vet ju hur det gick.