Jag såg en kort (10min) föreläsning av Lars Calmfors, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet: https://urplay.se/program/204228-ur-...obalt-samhalle
Calmfors diskuterar ekonomin i ett post-globalt samhälle. Han menar på att frihandel är nödvändigt för en vital ekonomi och protektionism är ett hot mot detta. "Frihandel är centralt för hög levnadsstandard". Vidare säger Calmfors att "mer protektionism leder till att handeln minskar".
Ja, Sverige är beroende av frihandel och man värnar gärna fria marknader. Detta är även en vanlig syn bland liberaler och nyliberaler etc. Vi har ett rådande paradigm inom ekonomin att fria marknader är en förutsättning för en stark ekonomi.
Men är det inte bra märkligt att man vill öka friheten och minska protektionismen samtidigt som banker inte tillåts gå omkull? Varför spelar inte banker med samma spelregler som den övriga marknaden?
Riksbanken köper skattebackade statsobligationer av bankerna för att printa nya likvider till bankerna (QE/kvantitativa lättnader kallas detta, googla). Varför ska bankerna vara skattefinansierade när vi vill ha en fri marknad?
Under den senaste finanskrisen -07 så gick Riksbanken och Riksgälden in och räddade privata banker att gå omkull eftersom dom inte var likvida, Riksbanken:
http://archive.riksbank.se/Documents...121017_sve.pdf
Man kände sig manade att säkerställa den "finansiella stabiliteten" => bankerna får inte gå omkull. Marknadslogik får inte råda. Frimarknad får inte existera.
Riksgälden:
https://www.riksgalden.se/sv/omriksg...-under-krisen/
Varför låter man uppenbara marknadsdefekter få finnas när det är en fri marknad vi vill ha utan protektionism? Varför låter man inte marknaden sköta sig själv? Varför bedriver man skattebaserade åtgärder för att rädda banker som uppenbarligen inte kan sköta sig på en marknad?
Calmfors diskuterar ekonomin i ett post-globalt samhälle. Han menar på att frihandel är nödvändigt för en vital ekonomi och protektionism är ett hot mot detta. "Frihandel är centralt för hög levnadsstandard". Vidare säger Calmfors att "mer protektionism leder till att handeln minskar".
Ja, Sverige är beroende av frihandel och man värnar gärna fria marknader. Detta är även en vanlig syn bland liberaler och nyliberaler etc. Vi har ett rådande paradigm inom ekonomin att fria marknader är en förutsättning för en stark ekonomi.
Men är det inte bra märkligt att man vill öka friheten och minska protektionismen samtidigt som banker inte tillåts gå omkull? Varför spelar inte banker med samma spelregler som den övriga marknaden?
Riksbanken köper skattebackade statsobligationer av bankerna för att printa nya likvider till bankerna (QE/kvantitativa lättnader kallas detta, googla). Varför ska bankerna vara skattefinansierade när vi vill ha en fri marknad?
Under den senaste finanskrisen -07 så gick Riksbanken och Riksgälden in och räddade privata banker att gå omkull eftersom dom inte var likvida, Riksbanken:
http://archive.riksbank.se/Documents...121017_sve.pdf
Citat:
Vilka penningpolitiska åtgärder – konventionella och extraordinära – vidtog Riksbanken under den finansiella krisen 2008–2009 och vilka blev effekterna? I denna artikel beskriver vi ett händelseförlopp under vilket reporäntan inom loppet av ett drygt halvår sänktes med 4,5 procentenheter, och då Riksbanken som mest lånade ut belopp till svenska banker motsvarande drygt 9 procent av BNP. Vi förklarar också varför Riksbanken vidtog dessa åtgärder och analyserar deras effekter. Vår analys visar att dessa åtgärder hade önskad effekt. Både penningmarknads- och obligationsräntor och rörliga bolåneräntor blev lägre och de penningpolitiska förväntningarna föll. En viktig erfarenhet av finanskrisen är hur viktigt det är att Riksbanken har beredskap att snabbt kunna vidta lämpliga extraordinära åtgärder när behovet uppstår.
...
Riksbanken, liksom många andra centralbanker, behövde därför vidta så kallade extraordinära åtgärder, som även syftade till att främja den finansiella stabiliteten. Bland annat erbjöd Riksbanken sina motparter lån i kronor på längre löptider och lån i amerikanska dollar, godkände ett större antal värdepapper som säkerheter samt utökade kretsen av motparter. De första lånen genomfördes i oktober 2008 och därefter erbjöds lån regelbundet ända fram till oktober 2010.
Dessa åtgärder hade flera syften. De var tänkta att säkerställa likviditeten i det svenska finansiella systemet, att få de finansiella marknaderna att fungera bättre samt att underlätta kreditgivningen och reducera olika riskpremier som begränsade penningpolitikens genomslag. Det är naturligtvis svårt i en kris av den omfattning som vi upplevde 2008–2009 att dra en klar gräns mellan de åtgärder som genomfördes i syfte att bevara den finansiella stabiliteten och de som genomfördes i penningpolitiskt syfte. Åtgärder som i huvudsak syftade till att främja de finansiella marknadernas funktionssätt har också påverkat och förbättrat den penningpolitiska transmissionsmekanismen från styrräntan till de räntor som hushåll och företag möter. Dock hade en av de extraordinära åtgärderna – utlåningen till låg och fast ränta med lång löptid – ett klart uttalat penningpolitiskt syfte.
...
Riksbanken, liksom många andra centralbanker, behövde därför vidta så kallade extraordinära åtgärder, som även syftade till att främja den finansiella stabiliteten. Bland annat erbjöd Riksbanken sina motparter lån i kronor på längre löptider och lån i amerikanska dollar, godkände ett större antal värdepapper som säkerheter samt utökade kretsen av motparter. De första lånen genomfördes i oktober 2008 och därefter erbjöds lån regelbundet ända fram till oktober 2010.
Dessa åtgärder hade flera syften. De var tänkta att säkerställa likviditeten i det svenska finansiella systemet, att få de finansiella marknaderna att fungera bättre samt att underlätta kreditgivningen och reducera olika riskpremier som begränsade penningpolitikens genomslag. Det är naturligtvis svårt i en kris av den omfattning som vi upplevde 2008–2009 att dra en klar gräns mellan de åtgärder som genomfördes i syfte att bevara den finansiella stabiliteten och de som genomfördes i penningpolitiskt syfte. Åtgärder som i huvudsak syftade till att främja de finansiella marknadernas funktionssätt har också påverkat och förbättrat den penningpolitiska transmissionsmekanismen från styrräntan till de räntor som hushåll och företag möter. Dock hade en av de extraordinära åtgärderna – utlåningen till låg och fast ränta med lång löptid – ett klart uttalat penningpolitiskt syfte.
Man kände sig manade att säkerställa den "finansiella stabiliteten" => bankerna får inte gå omkull. Marknadslogik får inte råda. Frimarknad får inte existera.
Riksgälden:
https://www.riksgalden.se/sv/omriksg...-under-krisen/
Citat:
Under finanskrisen 2008 och framåt spelade Riksgälden en central roll i statens åtgärder för att värna den finansiella stabiliteten.
Varför låter man uppenbara marknadsdefekter få finnas när det är en fri marknad vi vill ha utan protektionism? Varför låter man inte marknaden sköta sig själv? Varför bedriver man skattebaserade åtgärder för att rädda banker som uppenbarligen inte kan sköta sig på en marknad?
__________________
Senast redigerad av frasselito 2018-05-20 kl. 00:25.
Senast redigerad av frasselito 2018-05-20 kl. 00:25.