Är det dags att betrakta evangelikala kristna som ett eget folk?

I dagens samhälle lever de flesta av oss ett oerhört sekulärt liv. Få går i kyrkan regelbundet. Vet få som ber i hemmet eller läser bibeln dagligen.

I tidningen Dagen vill jag minnas skrivelser som "Vi kristna" vilket antyder att man möjligen ser sig själv som särskilda från övriga samhället. Detta går det att spekulera i då evangekala kristna har en avvikande syn på alkohol, droger, sex och familjen än var man, då man lever efter andra normer.

Jag tror inte det är något speciellt med kristna. Dom är vanliga sökare som inbillar sig att dom funnit sanningen. Dom har insett att livet är ett mirakel och att världen är en absurd röra av lögner och ondska. Men dom har förblindats att tro på läror som inte på något vis gör dom visare och godare än vanliga "syndare". Precis som vanliga Svensson tyr sig till vetenskap och politiska partier, tyr sig kristna till Bibeln och predikare i Kyrkan. Dom är följare. Dom låter sig ledas av andra och söker inte själva.

Men det är väl klart att de söker själva, om de går med i ett samfund. Särskilt om det samfundet anses vara lite suspekt av de flesta omkring dem.

Man skulle kunna tro det, men dom följer varandra. Som det så riktigt står i Bibeln.
Den blinde leder den blinde och båda faller i diket. Jag har försökt presentera kritiska frågor till kristna, men dom vägrar svara på frågor, trots att Bibeln säger att dom alltid ska kunna stå upp för sin tro.

Dom kommer alltid till en punkt där dom säger, Vi ska inte förstå. Vi ska bara tro.
Dom gör en dygd av att vara dum.

Jag skulle nog hellre säga att de gör en dygd av att vara troende. Och det är knappast så att de själva anser att de är blinda och dumma, utan det är tvärtom så att de anser sig vara visare än andra.

i USA kan man kalla dem evangeliska för kristianister.

Det är både och, som det passar dom.

Dom bekänner sig helst som fyllda av Guds visdom, med svar på alla frågor,

MEN
När jag pratar med dom, så kommer dom ofta snart till Bibel versen, Förlita dig inte på ditt eget förstånd. Fråga Gud. Det dolda kommer att uppenbaras. osv osv. Och så smiter dom iväg.

Ändå är det bara enligt dig och andra som är anti-religiösa, som de här människorna inte förlitar sig på sitt eget förstånd. Man får helt enkelt acceptera varandra här i världen.

Där satte du fingret på något intressant. Acceptera varandra?
Ska vi verkligen göra det? Acceptera våldsmän? Acceptera korruption? Acceptera att lögnare springer runt och hjärntvättar svaga människor?

Jesus gick in i templet och vände upp och ned på borden och drev ut folk med piska.
Det är vad jag gör i kyrkan. Går dit och följer Jesus. Jag går dit och pissar på deras dravel.

Men det är inte samma sak att acceptera människor som att acceptera deras gärningar.
I typ alla västvärldens länder idag har till och med mördare vissa rättigheter, men på samma gång har ju staten rätt (kanske till och med en plikt) att straffa dem för deras gärningar.

Alla söker väl något själva, men de som inte söker Jehovas godkännande sitter förmodligen ändå bara och drar i sig själva någonstans.

Jehovas godkännande? Varför skulle jag bry mig om Jehovas godkännande för? Han är ju inte ens här.
Han finns troligen inte. Han är en liknelse. En saga. En allegori.
Bara för att du förstått att livet är ett mirakel, så betyder väl inte det är Bibeln är 100% ordagrann sanning.