Citat:
Ursprungligen postat av
Naknekejsaren
Konservativ i Sverige som finns i breddare omfattning är väl folk som vill ha tillbaka folkhemmet som i Tage Erlanders tid. Det som alltså finns att bevara är själva välfärdssamhällets gyllene dagar.
Det är ungefär som i Östtyskland där konservativa gamlingar sitter och längtar tillbaka till DDR då det inte fanns så mycket ångest av att behöva välja mellan massa produkter i mathyllan. Minnet till något sannerligen ursprungligt svenskt sträcker sig inte så långt.
Så konservativa vill tillbaka till den ekonomiska socialismen?
Och det är väl inte konservativa gamlingar i DDR som längtar tillbaka, de är väl rimligen bolsjeviker?
Jag såg några Sovjet-nostalgiker längta tillbaka till de röda dagarna. Bortsett från en viss bred välfärd där alla hade råd med sina mediciner var det en sak de hela tiden påpekade: Sovjet var starkt och fruktat. Den känslan, att tillhöra ett imperium, var viktig för dem.
Jag skulle kalla den svenska varianten för gråsossar, knappast konservativa. Sedan är det ju självklart så att (s) tog ett galtsprång i progressiv riktning under Palme, men det var ändå ett mjuk-socialistiskt parti med ett framväxande pampvälde. (S) var maktfullkomligt redan på Erlanders tid.
Jag tror det är svårt att längta tillbaka till en konservativ tid i Sverige, som du säger är kontinuiteten bruten. Och den tid där man kan tala om ett konservativt styre var en så primitiv och fattig tid jämfört med vår. Det är ju kung Oskars tid vi talar om i så fall.
Bättre att diskutera principer och möjligheter, hur man stärker positiva inslag i samhället. Personligt ansvar, stolthet över sitt samhälle och land... att balansera sitt ego med inslag av arbete och plikt. Något som driver oss bort från narcissismen som breder ut sig.