Citat:
Ursprungligen postat av
motkraft
Först så tar ett gäng intellektuella över makten, "proletariatets diktatur", för att bana vägen till det "klasslösa samhället". Fostra medborgarna, där slutmålet är att arbetarna själva äger fabrikerna, "medlen".
Problemet är att all makt korrumperar. Det var enfaldigt att tro att intellektuella är högre stående och frivilligt skulle lämna ifrån sig makten när de väl fått smaka på den.
Det vi egentligen sett i så kallade "kommuniststater" som Kina och Sovjetunionen är proletariatets diktatur. Det finns inget kommuniststyrt land som övergått till det klasslösa samhället. Det visade sig vara en utopi.
Men sedan fanns också en övertro på att bara arbetarna blir fria och äger medlen så kan de själva styra fabrikerna. Kan bara spekulera, men jag tror att om kommuniststaterna inträtt i det klasslösa samhället så hade vi fått se kaos. Korruption, girighet, politiskt spel, kortsiktighet och allt det där som var meningen skulle försvinna.
Kort så kan man väl säga att kommunism är en övertro på att människan grund och botten är god.
Håller med.
Hur fin tanken än är med kommunism i teorin så är dess största akilleshäl just den mänskliga faktorn och att makt korrumperar. Man önskar döda klassamhället och stöpa alla människor i samma form i rättvisan namn, men i realiteten skapar man enbart ett nytt klassamhälle där den gamla överklassen byts ut mot partitrogna. Så har realiteten sett ut i alla de fall jag komma att tänka på.
Ideologier missar ofta väldigt enkla faktum som att människor är människor därför kan man inte bygga särskilt harmoniska samhällen av vare sig ren marknadsliberalism eller kommunism. Man kan reglera klasskillnader till viss del med regleringar och omfördelningar av medel för att ge de med sämst förutsättningar en möjlighet till utveckling. Samtidigt kan man inte straffa de som lyckas eller är födda med silversked i käften då de oftast lyckas av en anledning. Men man kan inte heller hålla en gammal överklass om ryggen, även en omvänd klassresa är möjlig om man saknar förstånd att förvalta sitt arv. En balans av att erbjudas förutsättningar och dra nytta av de talanger man har för egen framgång är väl nyckeln. Tror de allra flesta kan samsas kring det, men oavsett vilken väg man väljer kommer det alltid finnas de som inte lyckas pga dumhet, sjukdom, olyckliga omständigheter, oflyt etc.