Botvandring: För- och nackdelar

Du startar på Hammarö, Det finns en fin katolsk kyrka i Karlstad om det känns bättre att starta där. Du har fina vandringsleder upp genom Klarälvdalen. svälj stoltheten och besök alla fina kyrkor. Den medeltida skulptueren av Olov den Helige hittar du i Norra Ny kyrka. En rolig detalj är att han är på pricken lik Björn Borg.

I Dalby kyrka hittar du dopfunten och två madonnastatyer från 1200-talet. Triumfkrucifixet från 1300-talet och baldakinen är från 1400-talet.

I Ransby ska du titta på Ransbytapeten som syddes på 90-talet som ett ALU-projekt och är en broderad tapet som en pastish på Bayeauxtapeten och föreställer pilgrimsvandringen från hammarö till Nidaros.

På Granberget ska du kliva upp i utsiktstornet och njuta av utsikten.

På norska sidan går dessvärre en stor del av leden längs bilväg. En del väljer då att åka bil denna sträcka.

Se till att ha ordentlig utrustning. Tälta de flesta nätterna, eller ligg i någon v de gapskjul som finns längs vägen. Unna dig en och annan natt på vandrarhem eller liknande, kanske rent av någon natt på hotell. Kan vara skönt med en bastu och en öl eller tre vid något tillfälle.

Det berättas att det festades ganska friskt under de medeltida Nidarosvandringar.

Kul att ni nämner Nidarosdomen och den pilgrimsvandringsled som finns. För dom som inte visste
det kan jag säga att Nidarosdomen ligger i Trondheim. Som sagt jag har besökt domen och den är
helt klart pampigare än Uppsala domkyrka.

För mig är botvandring till någon kyrka förvaltad av "svenska" kyrkan helt uteslutet. Tycker själv att Antje Jackelén borde botvandra.

Går det göra det barfota ända till Trondheim?

Jag skulle inte rekommendera det. Ej heller tennisskor flipflops eller liknande. Ett par rejäla Lundhags eller liknande är det som gäller.

En botvandring bör ju vara tillräckligt lång, och krävande, för att kunna fungera som det offer det är tänkt att vara.

Dvs det räcker ju inte riktigt att bara ta en sväng till grannkommun.


Men, egentligen är Sverige (och Skandinavien) illa rustat för den moderna pilgrimen.
Det är inte som nere på kontinenten, där varje liten lokal kyrka, kapell, kloster och katedral, redan är förberedda på vandrare på vägen, och kan erbjuda mat och husrum.

Så är det inte i Sverige/Norge. Här är det egna tältet, vindpinade "vindskydd" eller vandrarhem som gäller. Och maten får man vackert sörja för själv.



Om du vill vandra som just katolik, då är det väl bäst tillsammans med katolska förböner.
Dvs i katolskt land, med katolska helgedomar och manskap.
Då får du mera ut av din vandring än om du inte hade rört dig inom det ramverket.

Men om du tycker att du lika bra kan vandra utanför det katolska ramverket, då spelar det ju mindre roll vart du går.
Det är bara det att du isf kommer att missa en - för dig - viktig aspekt.


Du kan tex ta billigt flyg ner till Spanien och vandra Caminon genom Pyrenéerna, det hade inte varit dyrare än om du gått här i Sverige. Billigare kanske t.o.m. eftersom du där hade kunnat övernatta och spisa gratis i spanska katolska kyrkans regi.
Här i Sverige/Norge hade du varit tvungen att hosta upp varje gång du skulle sova och äta.


Det är nog Lättare för dig att faktiskt göra det på riktigt genom att följa de "upptrampade stigarna" istället för att göra det på eget initiativ.
Ska du gå här i Sverige/Norge så får du ju inte motivationen du kommer att få genom att vandra i det större sammanhang som Caminon utgör. Där går massor av pilgrimer, hela tiden, och har så gjort i hundratals år. Allt för förberett för dig och det är bara för att att ställa dig på startplattan ...

Dvs det är svårare att avstå, att lata sig, att tänka att "vi tar det nästa år istället" om man gör det som alla andra gör.
Här i Sverige, där är istället allt upp till dig. Du kan göra det, liksom inte göra det ... och den "motivationsfaktorn" kan tyvärr verka kvävande på de allra flesta.
Här kommer ingen att förstå dig, du kan inte förvänta dig något stöd, du kommer aldrig att stöta på medvandrare.
Och allt det kommer att göra det Så Lätt för dig att strunta i det.

Men, vad blir skilnaden då mellan botvandring och fjällvandring/trekking?

Kanske man kan kompromissa och göra sig egna skor efter medeltida modeller...

Och en bibel måste absolut med.

Du får gott om tid till bön och kontemplation. Du kan ägna dig ostört åt Rosenkransen. Du upplever naturen i områdena, och tänker samtidigt på Olov den Helige som Kristnade dessa. Klarälvdalen kristnades alltså tidigare än andra områden i Svealand.

Bibelstudier kan du också ägna dig åt.

Att resa till Athos, den lilla ortodoxa republiken i Grekland, hade också kunnat räknas som något av en "botgöring."
Där kan man få tillträde om man är av manligt kön, och där ta del av munklivet en kortare period av sitt liv. Tex under semestern.
Men man får inte bada så mycket - tror jag.
Däremot njuts det vin av rikliga mängder, både dag och kväll.

Man kan vandra där också.
Det går vandringsleder längst hela halvön, och hela vägen upp till bergstoppen Mount Athos.

Jo, jag har undersökt lite den intressanta halvön. Men jag tror det är uteslutet för mig.

Jag undrar om de har könspolis som deporterar kvinnor och gör könskontroller där.

Ska satsa på Nidaros tror jag.. eller kanske Vadstena då området har stark katolsk anknytning.

Wow snacka om självhat, botvandring jo jag tackar!

Vad orättvist det här med botvandringar är.
Tänk om man redan bor i Rom, då behöver man inte gå så långt.
Eller måste man ta tåget ut ur stan, och vandra därifrån, om man har varit riktigt stygg ?

För oss stackare som bor långt ifrån Rom, får vi börja vår resa lite närmare ?
Eller räcker det att gå till Farsta, om man bara varit lite olydig ?

Om man är i Rom är det väl Jerusalem, Sinai eller Santiago de Compostela som gäller.

Klostret i Sinai verkar mest intressant. Den är uråldrig och har ståt ut med det mesta i den DAESH-infesterade karga ökenlandskapet.