SVT rekryterar ytterligare en vänsteraktivist [Emma Frans]

https://nyheteridag.se/sd-hatande-tw...roa-samtidigt/

Jag sitter bara och gapar. SVT tar alltså in ”baseball-Emma” innan valet. Man har just fått in siffrorna om sviktande förtroende från högern och ökat förtroende från vänstern och då passar man på att ytterligare polarisera debattklimatet med ytterligare en vänsteraktivist.

Det handlar inte längre om inkompetens, frågan om public service status och sviktande förtroende har varit uppe tidigare i bland annat opinion live och Emma ”roar” knappast någon på högerspektrat. För mig är det här en medveten kulturell krigsförklaring och inget annat.

Vad anser ni om den senaste rekryteringen? Hur ställer ni Er till motiveringen bakom den och hur tror ni att Emmas segment kommer att tas emot?

Hur gammal är hon egentligen? Sättet hon skriver på sin instagram och hur hon använder sig av tonårsslang får henne att framstå som en 14-åring.

Rätt patetiskt faktiskt.

Hon är alltså doktorand i grund och botten och har gjort en grej av att prata om vetenskaplighet på ett populärvetenskapligt sätt. När det passar agendan det vill säga och förståelsen för vetenskaplighet är ungefär vad man förväntar av en kandidatstuderande.

Förmodligen vill man nå en yngre rekryteringsbas men farligt spelat. Men fortsätt att rekrytera ideologer som kommunikatörer, det har gått bra hittills.

Hon är inte doktorand. Hon har doktorerat på KI.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Emma_Frans

SVT är löjligt förutsägbara.

SVT verkar nästan ha som målsättning att bränna bort de sista resterna av förtroende hos allmänheten de en gång hade så fort det bara går.

Nu väntar vi bara på ett "vetenskapligt" reportage om att alla som inte röstar vänster är offer för en degenererande hjärndefekt. I bästa fall.

Gemeneman vet inte hur svt/sr fungerar..Men vi ser såklart till att informera så gott det går. Därför är tex La motte så väldigt bra på Facebook lyssnar på honom nu samtala med Tino S om verkligheten. För vi måste bjuda motstånd.

Jag trodde att jag inte länge skulle bry mig men det är något som inte stämmer här. Hela motiveringen är extremt märklig. Visst att SVT är vänster men finns ingen självbevarelsedrift?


Det verkar finnas en målsättning men för vilket syfte? Jag kan inte förstå varför man gasar på likt en självmordskult istället för att stanna upp och bibehålla status quo. Vänstern har en oproportionerlig makt över så gott som alla samhällsinstiutioner och ändå vill man ha mer. I bästa fall är det ett fall av en filterbubbla, de kan man spräcka. I värsta fall en mer cynisk positionering.

När det kommer til motstånd så verkar tyvärr inte samtal fungera längre. Vi har ju försökt allt men man bestämmer sig för att inte lyssna, inte ens på Sandajis fakta....jag är mycket bekymrad.

Läs amerikansk media för lite perspektiv.

Trump har varit president ganska länge nu. Ekonomin går som tåget, bostadsmarknaden klättrar stadigt uppåt, arbetslösheten är nere på 3,9%, börsen ligger 25% plus från Obama-eran, brottsligheten kryper stadigt ner och utrikespolitiken förbättras där t.o.m. fetknoppen i Nordkorea börjar mjukna lite lätt ute i kanten.

Och ändå har massmedia i USA brölat om omedelbart förestående apokalyps i över ett år nu. Det blir bara pinsammare för varje månad som går. Mainstreammedia verkar tro att vanligt folk ute i verkligheten är totalt blåsta i skallen och helt oförmögna att se vad som händer i deras vardagsliv.

Betänk sedan att mainstreamjournalister i USA skulle anses hopplöst borgeligt konservativa av de flesta svenska journalister.

Vad som sker i höst när SD svingar sig upp som största parti utmanar fantasin. Vi vet helt enkelt inte vad som händer när 1000 "journalister" på svenska mediaredaktioner storknar av indignation samtidigt och ger sig attan på att försöka överträffa sina amerikanska lättmjölks-motparter i agitation mot en hatad politisk person.

Med lite tur uppnår de kollektiv spontan självantändning av ren ilska.

Man kan först tycka att en statlig medieinstitution borde vara lika demokratiskt vald som den sittande riksdagen. Samtidigt finns det en poäng med att vare sig regering/riksdag inte skall ha någon form av inflytande över någon media.

Problemet vad jag tror är att "personligheten" som vill bli journalist (eller hamnar i yrket) vill se sig som någon form av rebell och oftast blir detta vänsterpersonligheter. Så redan från början blir det knepigt.

SVT är på en slippery slope dock, dom kan inte vinna förtroende genom att anställa de som tycker lika...

Alla försöker hitta nästa Hans Rosling. Tyvärr har de svårt att matcha hans kombination av erfarenhet genuint kunskapsintresse.

Istället för att försöka hitta experter-på-allt borde medierna respektera vetenskapens specialisering och kraftigt bredda sitt utbud av experter, som just nu är begränsat till en mycket liten och inte alls representativ skara. Hur svårt är det att ringa någon annan än Jerzy Sarnecki och Ulf Bjereld?

De måste också komma över sin motvilja mot forskare som "känns fel" för dem men har genuina meriter inom sina sakområden, som Tino Sanandaji. Nu väljer de ickespecialister framför specialister av den anledningen, vilket är helt uppåt väggarna.

Sammanfattning: Sverige behöver nya public intellectuals.

Sanandaji blir inbjuden, antagligen för att säga emot Sarnecki, men han har dock nekat därför att Sveriges Radio ljög om hans bok.
De påstod att hans läsare hotat bibliotekarier, och att ingen vill läsa en bok som kritiserar regimen, när sanningen är att boken varit utlånad mer än många andra biblioteksböcker, och att den slog rekord i snabb crowd-funding och snabbt sålde slut.
Sanandaji tänker prata med Lamotte istället:

Även om inte SVT Aktuellt står bakom lögnerna säger Sanandaji att public service-företagen har ett kollektivt ansvar.

– Min kritik är inte emot SVT Aktuellt, det är Sveriges Radio som ljuger. Samtidigt har public service enligt sin egen etikhandbok kollektivt ansvar för saklighet. Istället agerar de tvärtom och skyddar varandras ljugande, säger Sanandaji till Nyheter Idag.

– Jag vill inte beblanda mig med en organisation som jag inte upplever som ärlig. Hur som helst har Lamotte ofta fler tittare än de flesta inslag i public service. Lamotte har aldrig ljugit om mig på ett illvilligt sätt, därför är han i mina ögon en mer seriös journalist än clownerna på public service.