Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
2018-05-14, 17:04
  #1
Medlem
Smegmas avatar
Vad har ni för hund och hur gammal är den äldsta? Och hur är vigören kontra åldern?

Det bara slog mig. Vi har en amstaff och han är femton år (fyllde år i lördags) och han är pigg utav bara attans. Knappt inga krämpor, äter som en häst dricker vatten som en elefant och är pigg på att apportera-/bada-/gå långa promenader. Dock så har vi märkt att trappor är väl ingen favorit så här på årens kant.

Men en amstaff på femton jordsnurr - är det vanligt? Han är verkligen jättepigg. Vi pratade om det nu i förmiddags och tanken bara slog mig. Någon sa något om hundår och kom fram till att vår ögonsten är 90 bast!

Citera
2018-05-14, 17:14
  #2
Medlem
Har en Chow Chow som är 14 år gammal, haft henne sedan hon var en valp. Farsan fick henne i present när han gjorde affärer i Kina..

tyvärr så skall hon avlivas på fredag pga av obotlig cancer
Citera
2018-05-14, 17:17
  #3
Medlem
Shitbull- 11 år. Alltid varit en soffvärmare, ingen skillnad.

Scandinavian hound- 10 år, slutat rymma vid var tillfälle som hon alltid gjorde som ung. I övrigt fortfarande en känguru.

Husky- 9 år, fortfarande i valpstadiet.
Citera
2018-05-14, 18:02
  #4
Medlem
Boxer mix 14 år- inte jättepig mer och sover mest, blivit döv och ser dåligt, tappat massa vikt men ändå relativt pig måste ja säga. Mellan långa promenader funkar än..

Men som någon skrev innan så är trappor inte så populärt mer om hon inte måste...
Citera
2018-05-14, 18:27
  #5
Medlem
Smegmas avatar
Tack för responsen.

Hunden blir ju en familjemedlem - någon som man tar för given. Jag personligen skulle bli oerhört ledsen och bedrövad om min jycke skulle avsluta sina dagar. Minnena och allt man har gjort ihop om man verkligen tänker tillbaka är ju ovärderliga. Den finns ALLTID där i vått och torrt och man kanske tar den närheten och gemenskapen för given ibland.

Det bara slog mig idag att vännen kanske inte kommer att finnas kvar så länge till. Jag fick mig en tankeställare. Tagit min Kompis för givet. Hemska tanke när det inte finns någon att dumprata med, ingen som förstår mig när jag är arg, ingen som kan gå rundan med mig som vi alltid har gjort, ingen som påtalar att nu vill jag kissa-/bajsa när jag ligger och sover i soffan, ingen som dunkar upp i slafen och bara brer ut sig så att man får sova på golvet, ingen som ser på mig att jag är nere, ingen som vill ha det där speciella godiset, ingen som blir glad när jag kommer hem och man får klappa och kamraten, ingen man kan småskälla på för att sedan be om ursäkt och alltid bli förlåten.

Fru och barn är en sak. Men banden med den fyrbenta kompisen är svår att förklara. Speciell kärlek, en riktig kompis! Som sagt min eller vår amstaff är 15 år. Måtte han hålla i minst femton år till! Det har gått mig helt förbi att han kanske är nära att trilla av pinn snart på grund av han ålder men...han är så rackarns pigg. Huvudbry!

Vi köpte honom av en kull på sju stycken och ingen av hans syskon är i livet tog jag reda på nu i eftermiddags. Ingen av dom blev äldre än elva år.

Amstaff 15 år, vi får väl se hur länge Kompisen håller! Inga krämpor än tack och lov - bara inte allt kommer på en och samma gång!

Ikväll blir det ett dopp i sjön för Kompisen och sedan måttligt kryddad och brynt malen färs, en släng av några ljumma ostskivor, tre skopor pedigree och lite dentastix (...och kanske någon köttbulle som pricken över i:et) - efter avslutad måltid. Det är han värd!

__________________
Senast redigerad av Smegma 2018-05-14 kl. 18:48.
Citera
2018-05-14, 18:34
  #6
Medlem
Smegmas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av prostitucija
Har en Chow Chow som är 14 år gammal, haft henne sedan hon var en valp. Farsan fick henne i present när han gjorde affärer i Kina..

tyvärr så skall hon avlivas på fredag pga av obotlig cancer
Tråkigt att läsa. Sjukdomar är tyvärr inget vi rår över. Enbart djävulens påfund.
Citera
2018-05-14, 18:47
  #7
Medlem
ascHacks avatar
Hade en Wachtel i 15 år som alltid var med mig och jagade, min absolut största kärlek och bästa vän. Kommer ihåg på min 18-årsdag och familjen åkte hem till uppfödaren, mina föräldrar ville ge mig en speciell födelsedagspresent och samtidigt lära mig att ta ansvar för något annat än mig själv. Deras absolut bästa idé, ångrar inte en sekund av alla fester och annat man var tvungen att strunta i. Det fanns 9 syskon, men jag gick rakt till hunden som skulle bli min. Han satt längst bak och var lugn och tyst, verkade lite utstött av sina syskon men jag fastnade för honom direkt och han för mig. Under alla dessa år var vi bara ifrån varandra en vecka som längst i sträck.

Den värsta dagen i mitt liv inträffade för bara två månader sedan, min älskade vän vaknade inte när det var dags för morgonpromenad. Trodde bara att han sov djupt, förnekade att något annat hade inträffat. Höll på i säkert en halvtimme och försökte väcka honom, men kort efter det insåg jag tyvärr att han hade lämnat mig. Ingen förvarning eller någonting, bara plötsligt borta.

Har fortfarande väldigt svårt att skriva och tänka på det, men det glädjer mig oerhört att han levde ett liv fullt av kärlek och att han gick bort utan smärtor.

Hundar är verkligen våra bästa och i många fall våra viktigaste vänner. Njut av tiden ni har med dem!
Citera
2018-05-14, 19:02
  #8
Medlem
Smegmas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av ascHack
Hade en Wachtel i 15 år som alltid var med mig och jagade, min absolut största kärlek och bästa vän. Kommer ihåg på min 18-årsdag och familjen åkte hem till uppfödaren, mina föräldrar ville ge mig en speciell födelsedagspresent och samtidigt lära mig att ta ansvar för något annat än mig själv. Deras absolut bästa idé, ångrar inte en sekund av alla fester och annat man var tvungen att strunta i. Det fanns 9 syskon, men jag gick rakt till hunden som skulle bli min. Han satt längst bak och var lugn och tyst, verkade lite utstött av sina syskon men jag fastnade för honom direkt och han för mig. Under alla dessa år var vi bara ifrån varandra en vecka som längst i sträck.

Den värsta dagen i mitt liv inträffade för bara två månader sedan, min älskade vän vaknade inte när det var dags för morgonpromenad. Trodde bara att han sov djupt, förnekade att något annat hade inträffat. Höll på i säkert en halvtimme och försökte väcka honom, men kort efter det insåg jag tyvärr att han hade lämnat mig. Ingen förvarning eller någonting, bara plötsligt borta.

Har fortfarande väldigt svårt att skriva och tänka på det, men det glädjer mig oerhört att han levde ett liv fullt av kärlek och att han gick bort utan smärtor.

Hundar är verkligen våra bästa och i många fall våra viktigaste vänner. Njut av tiden ni har med dem!

Fy fan vad hemskt. Måtte man inte få uppleva något liknande. Sry dude!

Sen tror jag att vi tar våra fyrbenta Kompisar för givet. Idag fick jag mig en rejäl tankeställare. Min Kompis är ingen ungdom längre även fast det verkar vara synes så. Vår Kompis han heter (Bozz) kommer att få special treatment framöver! Det var länge sedan jag blev sentimental - men vad fan, man är inte mer än människa.
Citera
2018-05-14, 21:22
  #9
Medlem
Måste bara skriva om hunden jag hade i 16 år. Jag hade det tufft dom åren, och han var en av dom som hjälpte mig igenom det. Alltid trogen, gick i döden för mig om det skulle behövas, och jag för han. Engelska staff, med Irländska linjer var han. Blir fan tårögd nu. När det var dags, tog jag hem veterinären och han fick somna in hos oss.
Men då hade jag redan köpt en ny valp.
Parsson Jack Russell terrier, 7 år. Grov adhd och en riktig kompis som är med på allt.
Tax, 2 år. Värsta retstickan som terrar store bror hela tiden. Lite blyg för främlinga.
Citera
2018-05-15, 11:10
  #10
Medlem
aina08s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Smegma
Vad har ni för hund och hur gammal är den äldsta? Och hur är vigören kontra åldern?

Det bara slog mig. Vi har en amstaff och han är femton år (fyllde år i lördags) och han är pigg utav bara attans. Knappt inga krämpor, äter som en häst dricker vatten som en elefant och är pigg på att apportera-/bada-/gå långa promenader. Dock så har vi märkt att trappor är väl ingen favorit så här på årens kant.

Men en amstaff på femton jordsnurr - är det vanligt? Han är verkligen jättepigg. Vi pratade om det nu i förmiddags och tanken bara slog mig. Någon sa något om hundår och kom fram till att vår ögonsten är 90 bast!

Grattis på födelsedagen (i efterskott) till din kompis
Va härligt att din kompis är så pigg trots sin ålder. 15 år (105 i hundår?) är nog inte så jättevanligt på stora hundar nu för tiden. Dålig avel och sjukdomar verkar bli allt vanligare längre ner i åldrarna.
Jag hade en Golden retriver som blev 15,5 men sista året var han ganska sliten. Dålig hörsel, dålig syn och slitna höfter. Han somnade in hemma i vardagsrummet en morgon. (så här efteråt borde han nog fått somna lite tidigare).
Hade en stor Schäfer som blev 12. Han var väldigt pigg men en morgon vid 10 vakande han upp och kunde inte stå på bakbenen. Men efter medicinering kom han igång igen och fick två extra år innan han en morgon plötsligt var dålig igen och då fick han somna in hos veterinären.
Hade även en rottweiler som bara blev 8 på grund av en 3 kg tumör på mjälten. Hon opererades men bara en månad senare hade de spridit sig i hela magen.
Att välja att ta bort sin bästa kompis är det värsta som finns... men ibland har man inget annat val.

Man ska verkligen ta till vara på stunden med sin bästa vän då man aldrig vet vad som kan komma.
Får man många friska år ska man verkligen njuta.
Låt hunden leva som vanligt och göra det den gillar. Sen kanske du kan försöka att begränsa sånt som sliter, tex trappor, långa promenader, spring med hårt start och stopp, hopp osv. Det är ju tråkigt om hunden skadar något, speciellt om den är så pigg annars. Tänk på värmen nu på sommaren också då det brukar kunna va lite extra jobbigt på äldre hundar.
Hoppas ni får en fortsatt lång och trevlig tid tillsammans!
Citera

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback