Bumpar tråden:
Citat:
Ursprungligen postat av
biomatec
Härligt läge för Jeff Ahl att i riksdagen mangla kulturministern för vad hennes underhuggare hatextremist Per Olsson Fridh skrivit under på. Tar hon då fram och visar sina fula tuttar som hon gjort i andra trängda situationer blir effekten ändå bättre.
De obildade idioterna tar till och med upp sveriges stålframställning som bidragande orsak till slaveriet i Nordamerika. Svenskt fosforfritt stål från Bergslagen och Dannemora var dyrt och användes till konstruktioner där man behövde bästa hållfasthet. Slavarnas kedjor (om det över huvud taget fanns några) smiddes väl av billigaste forforhaltiga stål man kunde hitta från Belgien eller närliggande område.
Har miljöpartisterna absolut noll kunskaper om sveriges historia?
Vi får hoppas att internationell press skriver vidare om den här historien.
Ja det torde stämma mycket väl. Den troligen största smidesprodukten alla gånger måste ha varit hästskorna. De var konstruerade för att fästa bra på hovarna men också att se till att hästen fick grepp med hästskon direkt och inte halka.
Halkade hästen så kunde den ju bryta benet och då var hästen finito.
Det var bland annat därför cowboysarna hade en revolver eller gevär med sig att de kunde skjuta hästen ifall de brutit benet, för de tålde inte se sina kamrater lida.
Man kunde inte laga ett benbrott på en häst på den tiden.
Det måste ha gått åt miljontals hästskor varje år i hela världen. Hästskor slits ju mycket fort.
Hästskor var förstås av dåligt stål, eftersom någon större hållfasthet inte behövdes.
Och när de var utslitna så samlades de ihop och smältes om till nytt stål.
Fosfathaltigt stål var inte så användbart, utan dög bara till det sämsta.
En del utslitna hästskor kan mycket väl ha smitts om till bojor, eftersom en del bojor har liknande form.
Fanns ingen som helst anledning att använda annat än det sämsta stålet för hand- och fot-bojor.
Svenskt stål var dessutom tillverkat med träkol från de norrländska skogarna, så dess kvalitet var välkänt.
I Belgien, Tyskland och UK så användes annat kol som gav sämre stål än träkolet kan ge.
Inom sjöfarten var det förstås viktigt med extra bra stål. Och segelfartygens masters tvärgående rår (tvärmaster) kallades också för halsar, så därifrån kan begreppet halsjärn ha kommit.
Ett slags beslag som sitter på tvärmasten för att den gör att den tålde mycket hård segling utan att
spricka.
Ett stort segel kunde nog utan vidare belastas av vinden med flera tiotals ton. Så det behövdes starka beslag och rep runt masterna för att hålla.
Troligen användes knappt några bojor i slaveriet. Därför att de flesta plantager låg så avsides att det knappt var lönt att rymma. Det fanns nämligen ingenstans att ta vägen.
Jag har svårt att tro att bojor användes hela tiden, pga att de hindrade ju arbetet så pass mycket. Plus att en slav var så värdefull för ägaren att det var klokt att undvika sår särskilt vid fotbojorna.
Såren blev lätt infekterade och det kunde sluta illa fort. På den tiden kunde man inte stoppa infektioner mm, antibiotika fanns inte på den tiden.
Dessutom tycks det som att man iakttog söndagen som vilodag, även för slavarna.
Sedan vet jag inte om ens någon plantage hade några massgravar alls.
Det går alltså inte alls att jämföra nazisternas slavläger i råhet, med dem i Amerika.
Det tycks som att när man läser om slavplantagernas vardag så fick de i alla fall en värdig (kristen) begravning, med egen gravvård. Och i många fall gravstenar också.
