Substans och dos: Changa DMT. B. caapi + chacruna 0,3g rullat i spliff
Tidigare erfarenheter: Svamp, LSD, Cannabis
Ålder: 26
Kön: Man
Vikt/längd: 178/78
Får börja med att detta skedde i vintras. Så ingen färsk upplevelse, men tagit väldigt lång tid att smälta och jag har sammansatt rapporten av vad jag skrev efter stunden, prat med tripsittaren och minnen som kommit upp med tiden. Kan säga i alla fall att en sån här upplevelse är svår att ta med sig, det är som om minnet blir raderat efteråt och själva upplevelsen gör sig inte rätt i ord.
Det hela utspelade sig på en fest en mörk och kall februarinatt. Jag hade haft changat på lut rätt länge men inte vågat testa. Jag hade inte tagit något eller druckit på festen men kändes trevligt och avslappnat. Så kände bara att ikväll gällde det. En vän ställde upp som sittare och vi gick iväg till en avskild plats ute på en bänk vid en tvättstuga.
Jag hade inga direkta förväntningar i stunden så kände mig inte ett dugg nervös. Tog upp spliffen och tände. Tyckte att det smakade typ lite hash och luktade ganska pruttigt, min vän tyckte verkligen det luktade fan om spliffen
Redan efter första blossen kändes det som jag blev ganska bäng och som om någon lagt sin hand mot min panna. Jag fortsatte puffa och hör ett ljud omringa mig som lät som ett mekaniskt muller. Ljudet blev starkare och starkare tills det kändes som att det slet sönder allting. Allting i hela mitt synfält centrerar sig perfekt i mitten och allt binds ihop med geometriska linjer och det börjar komma ut siffror och stråla röda färger ur ett kodlåset jag stirrat på. Jag säger "wow" och tappar spliffen och bara säckar ihop. Jag minns att min sista tanke var att jag trodde att jag höll på att dö.
Nu börjar det flyga färger i ljusets hastighet mot mig i neonrosa och neongrönt. Till slut saktar det ner och jag hamnar som på inuti ett rymdskepp. Det känns som jag har varit här tidigare och att det är verkligare än något annat jag någonsin upplevt. Jag ser massor av högteknologiska prylar överallt som utvecklar sig konstant och har liv. Jag ser också varelser omkring mig som har ansikten åt varje sida av huvudet och ansiktena förändras hela tiden (kolla Tool's skiva 10000 days för typ hur det såg ut). Varelserna känns neutrala , varken goda eller onda, dom observerar mig nyfiket och är här för att svara på mina frågor. Vi har en telepatisk konversation om var jag har hamnat och vad min värld är. Svaret jag fick var så mindblowing så jag trodde jag helt skulle tappa det. Konversationen var inte i språk utan känslor mer (svårt att förklara och minnas) Vid det här laget höll trippen på att ta slut och allt bara som rann iväg.
Det första jag såg när jag var tillbaka var min väns ansikte, som var fyllt av geometriska linjer och färger. Han pratade till mig men jag fattade inget, allt lät bara som nonsens. Efter några minuters pusta började språket och min mänsklighet komma tillbaka bit för bit. Men jag kände mig tom och hade knappt något ego eller minnen kvar, jag bara skakade efter vad jag hade upplevt. Jag frågade hur länge jag var borta och min vän svarade lite mindre än en halvtimme. Alla trippiga effekter började släppa och jag kände för att gå tillbaka till festen. Men jag kände mig inte redo än att möta omvärlden så gick in i ett sovrum för att krama om en kudde och greppa att jag var här och ingen annanstans. Efter ungefär en halvtimme släppte känslan och skakningarna och jag återgick till festen som om inget hade hänt. Men jag kände mig som en ny bättre version av mig själv och njöt av att prata med folk och observera omgivningen resten av kvällen.
Tidigare erfarenheter: Svamp, LSD, Cannabis
Ålder: 26
Kön: Man
Vikt/längd: 178/78
Får börja med att detta skedde i vintras. Så ingen färsk upplevelse, men tagit väldigt lång tid att smälta och jag har sammansatt rapporten av vad jag skrev efter stunden, prat med tripsittaren och minnen som kommit upp med tiden. Kan säga i alla fall att en sån här upplevelse är svår att ta med sig, det är som om minnet blir raderat efteråt och själva upplevelsen gör sig inte rätt i ord.
Det hela utspelade sig på en fest en mörk och kall februarinatt. Jag hade haft changat på lut rätt länge men inte vågat testa. Jag hade inte tagit något eller druckit på festen men kändes trevligt och avslappnat. Så kände bara att ikväll gällde det. En vän ställde upp som sittare och vi gick iväg till en avskild plats ute på en bänk vid en tvättstuga.
Jag hade inga direkta förväntningar i stunden så kände mig inte ett dugg nervös. Tog upp spliffen och tände. Tyckte att det smakade typ lite hash och luktade ganska pruttigt, min vän tyckte verkligen det luktade fan om spliffen
Redan efter första blossen kändes det som jag blev ganska bäng och som om någon lagt sin hand mot min panna. Jag fortsatte puffa och hör ett ljud omringa mig som lät som ett mekaniskt muller. Ljudet blev starkare och starkare tills det kändes som att det slet sönder allting. Allting i hela mitt synfält centrerar sig perfekt i mitten och allt binds ihop med geometriska linjer och det börjar komma ut siffror och stråla röda färger ur ett kodlåset jag stirrat på. Jag säger "wow" och tappar spliffen och bara säckar ihop. Jag minns att min sista tanke var att jag trodde att jag höll på att dö.
Nu börjar det flyga färger i ljusets hastighet mot mig i neonrosa och neongrönt. Till slut saktar det ner och jag hamnar som på inuti ett rymdskepp. Det känns som jag har varit här tidigare och att det är verkligare än något annat jag någonsin upplevt. Jag ser massor av högteknologiska prylar överallt som utvecklar sig konstant och har liv. Jag ser också varelser omkring mig som har ansikten åt varje sida av huvudet och ansiktena förändras hela tiden (kolla Tool's skiva 10000 days för typ hur det såg ut). Varelserna känns neutrala , varken goda eller onda, dom observerar mig nyfiket och är här för att svara på mina frågor. Vi har en telepatisk konversation om var jag har hamnat och vad min värld är. Svaret jag fick var så mindblowing så jag trodde jag helt skulle tappa det. Konversationen var inte i språk utan känslor mer (svårt att förklara och minnas) Vid det här laget höll trippen på att ta slut och allt bara som rann iväg.
Det första jag såg när jag var tillbaka var min väns ansikte, som var fyllt av geometriska linjer och färger. Han pratade till mig men jag fattade inget, allt lät bara som nonsens. Efter några minuters pusta började språket och min mänsklighet komma tillbaka bit för bit. Men jag kände mig tom och hade knappt något ego eller minnen kvar, jag bara skakade efter vad jag hade upplevt. Jag frågade hur länge jag var borta och min vän svarade lite mindre än en halvtimme. Alla trippiga effekter började släppa och jag kände för att gå tillbaka till festen. Men jag kände mig inte redo än att möta omvärlden så gick in i ett sovrum för att krama om en kudde och greppa att jag var här och ingen annanstans. Efter ungefär en halvtimme släppte känslan och skakningarna och jag återgick till festen som om inget hade hänt. Men jag kände mig som en ny bättre version av mig själv och njöt av att prata med folk och observera omgivningen resten av kvällen.