Black Sabbath, Led Zeppelin, Deep Purple och Cream Vilka föredrar du?

1. Black Sabbath (Ozzy)
2. Deep Purple (Mark 2)
3. Led Zeppelin
4. Black Sabbath (Övriga medlemmar)
5. Deep Purple (Övriga Marks)
6. Cream

Det här är ju som att diskutera historia och det är intressant va

Det är vad denna tråd handlar om. Historia och nostalgi.

1. Deep purple mk II. Det svänger.
2. En del Black sabbath, främst Master of reality.
3. Cream. Har en mycket bra liveplatta.
4. Började lyssna på Led zeppelin sent men fastnade aldrig.

Dagens meny:

1. Deep Purple
2. Cream
3. Black Sabbath
4. Led Zeppelin

Känns som Sabbath ligger folk närmast hjärtat

Det är svårt att välja här. Men för att fatta mig kort: Black Sabbath.

Framför allt för att de varit kreativt långlivade. De kunde till exempel klara övergången till 80-talet med förnyad energi. Hela detta decennium har guldkorn av Sabbath -- och detta alltså att ställa bredvid de redan klassiska 70-talsverken.

Zeppelin och Purple var inte lika övertygande där. Zep la ju av 1980. Och Purple gjorde förvisso en storstilad comeback 1984 -- men en serie 80-talsverk som Sabs' Heaven and Hell, Mob Rules, Born Again mm. kan de inte uppvisa.

Cream var stora på sin tid och jag dyrkar Disraeli Gears. Men lite minus blir det för att den har låtar beställda av låtskrivare (medan alla de andra tre i denna mix gjorde eget till säg 99%).

Purple har sin 70-talskatalog som jag också avgudar. Men efter comebacken 1984 blev det ett väldigt skyfflande av medlemmar och dagens medlemsmix säger mig föga.

Zep gick upp som en sol, gjorde flera klassiska vax men brände successivt slut på sin kreativa energi. Och 1980 var det liksom bara över. En imponerande grupp men det kreativa livet var inte som Sabs.

- - -

Så Sabs med maestro Tony Iommi i spetsen blir nummer ett. Gruppens legend är också något utöver det vanliga, som detta med lite flört med mörka krafter. Men man höll samman mot dem, man hade till exempel dessa kors i halsband som Ozzys far smitt. Varje gruppmedlem hade sitt kors med namn instansat, förfärdigat av yrkessmeden.

Sedan var det de tunga drogerna (Snowblind etc.) som iaf Iommi kickade någon gång i mitten av 70-talet eller när det var. Allt detta och mera är "such stuff that legends are made of" säger jag. Genom ljus och skugga tog sig originalsättningen långt, och lejandet av Dio på sång 1980 var en kreativ boost av sällan skådat slag. Och sedan kunde man ju återvända till samarbete med Ozzy.

Så Sabs blir vinnare genom successiv kreativ förnyelse under resans gång, hyfsat sammanhållen line-up och en inspirerande legend rent allmänt.

JA, det är väl bara att kolla hur det gick när Zeppelin (- Bonzo) gjorde en enda spelning på O2 för ett gäng år sen ... websiten dog, ALLA skrev om konserten, och när den äntligen, många år senare, till sist kom på DVD/blu slog den försäljningsrekord.
Deep Purple spelar väl på Ålandsbåtar numera, och Sabbath är ju bara ett samlingsnamn för en massa musiker under 80-talet.
Så för mig är Zeppelin störst, även om både Sab och Purple var jämsides när det begav sig.
Zep hade vett att lägga av när Bonzo dog, och höll därmed magin levande, medan Sab och Purple bytte medlemmar, turnerade och sakta förstörde sina namn.
Sab 13 och The End var ändå ett snyggt slut, något som Purple aldrig gjorde.
Cream var väl slut redan långt tidigare?

Till detta måste man förstås lägga: Geezer Butlers och Dios låttexter.

Inget ont om de andra gruppernas lyriska förmåga. Men Sabs var snäppet bättre.

Jag menar, dessa Sabs-texter kan stå som poesi i sin egen rätt. Först en av Butler:
Och ett urval av Dios texter med Sabs:

Alla de banden är bra. Men de är omseglade av band som Katatonia, Karnivool, Enochian Theory, Moving Atlas, m. fl. De var föregångare men stafettpinnen har gått vidare.

Sabbath, alltid Sabbath, med Purple som god tvåa. Zeppelin är såå sjukt överskattade. Väljer hellre in Budgie, Warhorse och Uriah Heep på listan, före Zeppelin.

1 purple
2 cream
.
.
.
.
10 zeppelin
.
.
.
50 sabbath